Mot framtiden
Idag träffade jag min blivande kollega.
Solen tittade fram mellan molnen och det va varmt i luften.
Det va nästan lunchtid och människorna började bli fler och fler. Som ett rovdjur på savannen spanade efter sitt byte, dagens lunch.
Vem erbjöd nåt nyttigt, unikt och samtidigt vackert att fota och presentera för omvärlden via snapshat eller instagram.
Jag valde Ginger House. Jag tog min plats i kön medan min kollega skyndade från parkeringshuset.
När hon väl kom fram så ringlade sig kön ut på gatan.
Jag slutar aldrig bli förvånad över hur många som faktiskt äter lunch ute VARJE dag.
För mig är det en lyx som inte sker speciellt ofta. Men för en del av dessa gästerna är det en självklarhet. Dom har nog aldrig behövt äta en hemmalagad matlåda i hela sitt liv. Okej!! Jag generaliserar rätt kraftigt nu, men ja ni förstår vad jag
menar.
Hur som helst så åt vi en god lunch och pratade om min blivande arbetsplats.
Det va kul och spännande att höra om allt som väntar mig.
Jag kände att jag behövde detta, den här boosten.
Jag är ärligt talat rätt nervös för vad som komma skall. Men efter idag så vet jag att jag har en allierad 😉
Det blev en hektisk dag idag. Bilen gick varm.
IKEA, Helsingborg, Billesholm och Bjuv.
Men nu ligger jag i soffan.
Om 2 min är klockan 00.00.
Och nu ska jag nanna. Imorgon är det gymnastikträning för tjejerna. Jag ska försöka ta mig till gymmet.
Ja ännu en dag helt enkelt.
Natti natti 🌟
Skogspromenad
Ibland hopar sig alla tankar. Då är det bra att kunna försvinna ut i naturen.
Där finns inget som distraherar. Inget som pockar på din uppmärksamhet.
Bara skog, natur, fågelkvitter.
De senaste dagarna har vi försökt få ordning i Novas rum. Hon har fått ny säng och tv bänk + att vi har slängt och gett bort en massa saker som bara legat och samlat damm.
Nu säger plånboken stopp och vi får pausa i inredandet.
Jag har även fått i ordning i förrådet. Det va en enda röra där ute och jag fick ont i magen vara jag klev in där.
Nu är där organiserat med hyllor.
Men allt kostar pengar, och pengarna växer inte på träd. Så nu får vi avvakta lite.
Innan vi vet ordet av det så är det dags att börja jobba och då kommer saker förhoppningsvis se annorlunda ut.
Jag har en egenskap där jag är så otålig. Jag har en tanke och den tanken vill jag gärna göra verklig direkt.
När jag då måste vänta och vara beroende av andra, då blir jag frustrerad.
Jag har så mycket jag vill göra. Mitt liv ska se ut på ett visst sätt och jag vill leva på ett visst sätt.
Jag har till exempel börjat drömma om hus nu. Jag vill inte bo i lägenhet. Jag vill ha mitt eget.
Jag ser andra som renoverar och skapar sina drömhem. Medan jag står och stampar på samma ställe. Jag är kluven, för jag vill ha ett fint hem men det är inte här jag ska bo. Därför vill jag inte lägga pengar på det.
Fast jag vet att det behövs.
Nästa vecka har jag ett möte med en bank som jag eventuellt ska byta till. Då får vi se vad dom säger. Om det är läge att göra vid nu eller om jag ska avvakta.
Jag är så så trött på Swedbank, så dom lämnar jag utan en tillstymmelse till ånger.
Jag ska börja om på nytt och med det en ny bank.
Jag vill välja rätt bank nu oxå för det kommer vara den här banken jag kommer ha när jag ska köpa hus.
Så ja, det är många tankar, jag vill att det ska bli rätt.
Nu är det alldeles strax dags att köra till Kågeröd för gymnastikträning. Ska bli kul att se tjejerna in action.
Hej så länge 👋🏼
No more...
För 12 år sedan satte jag mig för första gången i en buss.
Då visste jag inte att titeln som busschaufför även inkluderade arbetsuppgifter som psykolog, dörrvakt och städare. Men det gjorde inget för jag älskade mitt jobb.
Mycket har hänt under min tid som busschaufför. Jag har fått två underbara barn. Jag har kämpat mig igen cancer. Jag har varit överallt och ingenstans med både vita, gula och gröna bussar. Jag har arbetat som trafikledare. Jag har studerat under 4 år samtidigt som jag kört mina nattpass.
Jag tar med mig mycket från mina år som busschaufför men det som betytt allra mest är utan tvekan alla underbara människor som jag fått äran att lära känna. Både kollegor och chefer ❤️
Vissa dagar ville jag bara dra något över mig, ville sluta. Ville inte alls gå till jobb. Men trots detta har ändå dagarna med skratt och glädje varit oändligt fler.
Jag kan utan tvekan säga att jag inte är samma person idag som jag va när jag började kör buss den där dagen i maj 2008.
Alla människor utvecklas och det är den utveckligen som definierar oss i slutändan. Har det varit en utveckling till det bättre eller det sämre. Det kan egentligen inte vi svara på, bara dom som är runt omkring oss.
Nu ska jag krypa till kojs och sova. Om några timmar vaknar jag....fri som en fågel.
God natt och sov så gott
Min allra sista tjänst, mitt allra sista nattpass.
Min namnskylt och sist men absolut inte minst...den allra sista bussen jag kör.
En gång om året
Nej jag pratar inte om skatteåterbäringen 😂
Jag syftar på den årliga klippningen.
Nu när håret återvänt och numera är samma längd som innan cancersvängen....så behöver jag inte klippa mig oftare än så.
Hårinpackningar + fläta innan man går och lägger sig sparar håret mer än ni tror.
Det va skönt med lite huvud- och ryggmassage. Det va ännu bättre när den givna koppen kaffe blev serverad. Chokladen som hör till smakade om inte ännu ljuvligare än vanligt.
Men bäst av allt var känslan precis innan jag betalade. Då va jag ju fortfarande 599 kr rikare . Mja....dessa priser för att klippa hår...jag vet inte.
Jag hade kunnat acceptera det mer om inte priserna hade skiljt sig åt så mycket från salong till salong.
Men ja...jag blev nöjd iallafall.
Nu dröjer det ett år till nästa besök.
Nu är det dags att sova.
Lava ligger i rummet bredvid och Nova sover hos sin pappa.
Jag avslutar med ett sms som jag fick av Nova när jag jobbade ikväll ❤️ man kan inget annat är att älska den flickan.
God natt 🌟
Snart är det över
Jag försöker förlika mig med tanken på att jag vid denna tiden imorgon kör min sista tur.
Då kommer jag lämna nycklarna, taggen och den uniform som då är den sista jag har.
När jag kör utanför grindarna är det för att aldrig återvända.
Det känns bra, jag är klar.
Men samtidigt känns det som att jag gör slut med en långtida vän.
Jag säger adjö till någon som varit i mitt liv under en lång lång tid.
Den känslan är väl inte lika bra.
Jag säger adjö till snälla kollegor som jag kommit nära.
Allt är så definitivt. Men jag ser fram emot att rikta fokus mot något annat.
För att kunna påbörja det nya måste jag avsluta det gamla.
Så är det.....
Älskade kusiner
Är vi nöjda?
Vi är ständigt på jakt efter nästa trofé, nästa rus, nästa kärlek.
Så pass att vi glömmer bort att uppskatta och värdera det vi har.
Vad har egentligen saker för värde när vi aldrig njuter av det?
Vad är det som får oss att ständigt känna suget efter mer?
Visst! Reklamen som bombaderar oss med ord som REA eller FYND har väl en viss påverkan. Men det vet vi ju om.
Om vi är medvetna om det, varför faller vi för lockelsen då?
Är det vårt förflutna som vi försöker kompensera för?
Är det fasaden om det "perfekta livet" som vi vill upprätthålla?
Eller är det en önskan om bekräftelse som är orsaken?
Svaret ligger hos var och en.
Om vi bara tittar riktigt noga.
" Nova nyklippt hos frisören"
En underbar söndag ❤️
Söndagen började med att pappa kom och hämtade mig. Vi åkte in till stan och hämtade upp Romina och Rickard.
För första gången skulle dessa fantastiska föräldrar lämna Inez till hennes mormor och moster. Inga barn följde med till Arilds vingård som var vår nästa destination.
Vi skulle äta en god lunch med vår pappa. Snart är det dags för hans operation och vi barn ville ha en liten stund med honom. Så Robin och Erica mötte upp oss där.
Det va ett jättemysigt ställe och jag va verkligen mätt när vi rullade därifrån.
Jag kom hem vid 15.30 och då va det bara att börja förbereda inför nästa stopp. Jag, barnen, Viktor, Sandra och Ann-Britt åkte till klippan och hyrde en dressin. Eller ja, rättare sagt tre stycken.
Vi cyklade hela vägen till Ljungbyhed och på vägen stannade vi och fikade. Vädret hade varit regnigt och osäkert men molnen skingrades sig och det blev en underbar kväll.
Dessa dagarna är guld värda. Jag och Lava åkte hem och mös framför tvn medan Nova följde med farmor hem.
Nu sitter jag i soffan och äter lite frukost.
Lava har precis gått upp och bestämde sig för att göra en Toast till frukost.
Så medan hon är i köket ska jag äta min frukost och sen börja förbereda mig på en dags arbete.
Ha en fin måndag.
Ny säng!!
Kl 10.00 stod jag och Lava utanför IKEA och väntade på att dörrarna skulle öppnas.
Det var lite kallt när vindarna svepte förbi, vi fick stå för en liten stund eftersom jag gärna vill vara ute i god tid när det handlar om bilhyrning.
IKEA har ju bara en bil som alla deras kunder ska dela så snällt på. Så jag vill vara först i kön.
Vi fick bilen och köpte Lavas säng. Den va rätt stor, klumpig. Men hon och jag fixade det bra.
Ni vet vad dom säger: en bra kvinna reder sig själv, i detta fallet två bra kvinnor 😉
Sängen passade den här lilla donnan alldeles utmärkt och hon slängde sig nöjt i sängen när den va på plats.
Nu är det bara detaljerna som saknas.
Önskar dock att mina älskade barn varit lite mer engagerade i sina rum och hur de ska se ut.
Hade min mamma sagt till mig att jag skulle kolla upp vilka kuddar, mattor, gardiner, tavlor etc. Jag ville ha...hade jag suttit i googleträsket fortare än en höna bajsar 😂
Men näää....mina barn ser det mer som en börda att behöva göra ett val 😅
Där ser man 🤷🏼♀️
Jag sitter i Ekeby, väntar på avgång tillbaka till hbg.
Jag funderar på hur vissa bilister är organiserade "där uppe".
Om ni ser en stor gul 15 meters buss komma körandes in på en smal tillfällig väg som dessutom svänger + att där är refuger på båda sidorna av vägen.....kör ni då in på den vägen för att möta bussen??
I min värld kan jag väl tycka att man väntar till bussen kört förbi.
Men nej då!
Vi kär in på vägen.
Halvvägs in inser vi att vägen är för trång för oss båda (något som även min 10 åriga dotter hade insett).
Då har man två val som jag ser det.
1. Man kan stanna och låta föraren som är en yrkesförare på ett proffsigt och säkert sätt köra förbi.
2. Man kan backa tillbaka så att bussen utan problem kan passera.
Det man INTE ska göra (min högst personliga åsikt) är att köra så långt fram man kan och sedan pressa ner signalhornet i hopp om att den är magisk på nåt sätt och ska trolla bort den 15 meters bussen.
När man har insett att signalhornet inte kommer få bussen att försvinna så bör man INTE veva ner rutan och slå på bussen.
För er vetenskap så är bussen ett icke levande ting och det går tyvärr inte att skrämma den genom slag och höga ljud.
Däremot går det alldeles utmärkt att stå stilla och vänta på att föraren löser den situation som du försatt dig i.
Mmm....kära medtrafikanter....RESPEKT är inte bara en kombination bokstäver. För vissa faller det sig naturligt hur man ska vara både i trafiken och i det vardagliga livet. Men för er andra (ni är inte så vanligt förekommande) så ber jag er vänligen
att läsa på lite om ordets betydelse.
Med det önskar jag er en fortsatt trevlig fredag.
God natt
Jag kommer hem.
Klockan är 01.15, jag har precis avslutat mitt arbetspass.
Det är tyst när jag kliver innanför dörren.
I vanliga fall är det bara ljudet efter en kelsjuk katt som jag lyssnar efter, men i natt är det även andra ljud.
Barnen sover djupt när jag går upp på ovanvåningen.
Lava ligger i min säng eftersom hennes är nedmonterad, Nova sover i sin säng.
Dom har borstat tänderna, låst dörren och krupit till kojs....utan mig.
Helt själva har dom fixat kvällsrutinerna och sover nu gott.
Jag är så stolt över dom.
Stora självständiga tjejer har dom blivit och det blir tydligare för var dag som går.
Jag frågade hur dom ville göra idag innan jag åkte till jobb, svaret kom snabbt.
Dom ville sova hos mig, även om dom visste att jag inte skulle vara hemma när dom lade sig.
Lava vaknade till nu när jag lade mig.
Jag frågade: "gick det bra att somna själv?
Hon svarade: "jag har ju inte somnat än!
Hehe hon andades vääääldigt tungt för att vara vaken 😅
"Va!!! Hade jag somnat? "
Söt hon är!! ❤️
Imorgon ska jag fixa mina naglar hon Hanna. Sen blir det lite häng hemma hos Fia, Max och Molli (Christian oxå men han är och jobbar).
Ska bli kul att ses, det va ett tag sen nu.
Sist åkte ju Lava och Nova bussen dit själv 😁 som sagt, självständiga tjejer.
Nu är det dags att sova.
Lägger lite bilder på min och Lavas nedmontering av hennes säng. Den är såld och blir hämtad den 8:e.
Inga utbrott och inga skador på väggar och tak...det är väl ett bra betyg 😊
Lite bilder på när Turbo försöker kela med pappa. Det är lustigt, att katter alltid letar upp den som vill kela som minst med dom 😂
