bellabuss

Det vet alla.

Men ändå är detta en dag som många uppskattar. Både mammorna som får en bekräftelse på att deras engagemang som föräldrar har en betydelse, värderas, uppskattas....och även av barnen som får ge sina mammor nåt speciellt. Antingen nåt som dom gjort i skolan, eller varit iväg och valt ut speciellt för deras mamma. 

Det är massa kärleksförklaringar överallt. 

Men sen har vi dom andra.

De föräldrarna som sliter varje dag, gör allt för sina barn. Gör det där lilla extra för att få se leendet på deras små läppar. 

Dessa föräldrarna som inte syns eller hörs denna dag. 

De får inga hälsningar, inga uppskattningar. 

För dem är denna dagen inte lika rolig. 

På samma sätt som att den ena mamman får bekräftat att hon är uppskattad, får den andra oxå en bekräftelse....att hennes engagemang inte värderas.  Eller så tas det för givet så man kanske känner att det inte krävs nån gest. 

Inga blommor, ingen nalle, ingenting.

Det är klart att allt man gör för sina barn inte ska vara för att man sen ska få en belöning, jag säger inte det. Men alla mår bra att lite uppskattning. 

Och alla mår precis lika dåligt när denne uppskattningen uteblir. 

Tänk på det, ett liten gest kan göra så mycket.

Jag älskar mina barn över allt annat på denna jord. 

De två flickorna är meningen med mitt liv.

Jag är så stolt över att få vara deras mamma.

Så med det vill jag bara säga:

Ni är alla guld värda, alla mammor där ute ❤️

Så klappa er på axeln och tillåt er själva att vara stolta över allt ni gör. 

När ni älskar era barn och sätter de framför allt annat så känner era barn det, dom känner sig älskade. Det i sin tur kommer skapa kärleksfulla barn som kommer göra den här världen till en vacker och underbar plats.

Dom skulle ha nya frisyrer.

Dom skulle klippa sig kort.

Vilket självförtroende ❤️

Nova sken som en sol när hon gick ut ifrån salongen. Många blickar riktades mot henne och jag kunde inte låta bli att växa några cm så stolt jag blev.

Jag kände knappt igen henne när hon kom fram till mig. En helt ny tjej 🌟

Tidigare på dagen hade jag mitt sista examinerade seminarium. 

Vi redovisade vår poster och diskutera dess innebörd. 

Samtidigt kom mitt betyg för VFUn in på Ladok. Check på den 👍🏼

Nu har jag en enda sak kvar. Inlämningen sker den 4 juni. Imorgon ska vi ha en workshop inför denne. 

Jag har redan skrivit en hel del men mycket är  fortfarande oklart.

Så jag hoppas att jag får lite klarhet efter imorgon. 

Nu säger jag god natt 🌟🌟

När jag vaknade imorse kändes det som att jag hade 1000 tankar i huvudet. 

Jag hade precis haft en dröm om min första dag med min nya klass. Det va kaos 😂 

Jag tror att det är mitt inre som reflekterar mina drömmar. 

Jag är i nuläget så rädd att glömma nåt. 

Det är så mycket på gång. 

Men jag skriver ner allt i min almanacka och hoppas på det bästa. 

Om några timmar ska jag iväg till jobb.

Men först ska jag ta emot mina tjejer ❤️ 

Ha lite tid med den och pussa och krama på dem. 

Tjingling 😊

Det känns okej även om jag bara är ledig en dag denna veckan. 

Jag har gjort en plan för att jag ska hinna med och inte glömma nåt nu fram tills examen. 

Jag stängde datorn för 10 min sen. Har suttit och skrivit på mitt sista skolarbete. 

Jag är lite stressad för det måste verkligen vara perfekt. 

Jag vill inte behöva komplettera detta, jag vet ju inte ens om vi får ett tillfälle för att komplettera. Eller jo det är klart vi får det men frågan är NÄR? 

Dom kan lika gärna säga att nästa inlämning är i augusti liksom 🥺

Nej tack!!! Jag vill ta min examen på riktigt nu, vill inte ha något eftersläpande. Speciellt inte då jag behöver mitt bevis att visa upp för skolan. Så det kommer bli tre fyra kontroller innan jag lämnar in arbetet. 

På torsdag ska jag hälsa på mina blivande elever. Ska bli så så roligt. Jag vill ha ett ansikte på de små liven. Få en känsla av elevgruppen, energin som flödar där. 

Så ja det ska bli kul. 

Jag kommer eventuellt hälsa på Robban och klassen sen oxå. 

Tanken är väl att jag ska vara extremt trevlig, och om jag har tur kanske jag får "låna" lite material av honom 😉

Jag vill även passa på och tacka ordentligt då han, Maria och Anna va en av orsakerna till att jag fick jobbet. Dom talade så väl om mitt deltagande hos dem.

På onsdag ska tjejerna klippa sig. 

Det kommer bli en aning kortare på båda två, exakt hur kort får ni se på onsdag. 

Det är både kul och läskigt när barnen vågar gå sin egen väg och vara sin egen person. 

Mamma är rädd men otroligt stolt över er ❤️

Nu är det dags att nanna. 

Sov så gott

Lite bilder från vår lilla burekmåltid, barnen och jag älskar det 🥰

En anställning på Gantofta skola.

En lärarexamen.

Ett fint säkert, tryggt hem.

En frisk kropp! 

Helt underbara barn ❤️

Men hålet som finns inom mig, det blir inte mindre.

Det är något som saknas.

Tiden får utvisa vad som händer. 

Om det finns något som får hålet att bli mindre. 

Men en sak är säker, det kan inte du avgöra. Det är bara jag som vet vad jag behöver, vad som får mig att må bra.

Du kan tro att du vet men i slutändan så är det mina känslor och mina tankar som kommer hela mig, som kommer göra hålet mindre. Och dom känslorna äger jag. 

God natt 🌟 

Den handlar om en mamma som försvinner med sin son efter att hon inte är nöjd med rättens bestämmelse om umgänge mellan sonen och hans pappa. 

Tankarna skjuts runt i huvudet.

Hur två versioner kan vara så olika. 

Den ena parten säger att hen har räddat sitt barn medan den andra säger att hem blivit kidnappad. 

Det är svårt att vara objektiv när man ser alla tårar och allt lidande som situationer som denna för med sig. Det känns så fel. 

Saker förändras, varje dag. 

Denna dag. 

Denna morgon.

Förändringar är oftast bra men, nu vet jag inte. 

Det är redan så mycket som händer, som förändras i mitt liv. Jag behöver de trygga punkterna i mitt liv.

Imorgon ska jag tillbaka till jobb. 

Fredag oxå.

Sen är jag ledig i helgen. Skönt! 

Jag vill försöka bli klar med mitt sista arbete. 

Mitt belastningsregister kom idag, jag ska köra och lämna det på skolan. Kanske inte imorgon men fredag. 

Ett steg närmare. 

Samtal behöver ringas, saker behöver fixas. 

Snart. En sak i taget.

God natt!  

Där satt redan en där inne och blev intervjuad sen kom där en efter mig som oxå skulle på intervju, stress liksom.

Det va rektorn från Gantofta, hon berättade att dom tyckte om mig och att hon gärna såg att jag tog platsen som pedagog där.

Chocken, förvirringen när hon sa detta. 

Jag förväntade inte mig ett samtal så snabbt men va självklart jätteglad att hon ringde. 

Så idag skulle hon prata med Robban och Anna sen skulle hon ringa mig igen. 

Helt sjukt så snabbt detta har gått. 

Jag har nog fortfarande inte förstått det.

Nu ska jag snart ha ett zoom samtal med tjejerna i gruppen och sen är det jobb ikväll.

Aldrig en lugn stund 😅

Jag kan inte låta bli att tänka tanken " snart är detta över". 

Mina tankar skiftar mellan intervjufrågor till uppsägning av onödiga abonnemang,

Jag förbereder mig, medvetet och omedvetet,

Jag vill börja på nytt. 

Jag har en plan,

Ett steg i taget.

Imorgon/idag ska jag ringa några samtal som jag skjutit på.

Jag ska medverka i ett seminarie,

Jag ska gå på en PW. 

Jag ska genomföra en intervju,

Jag ska limma fast de sista bitarna på mitt bord.

Jag ska....så mycket. Planera. 

Men först ska jag sova några timmar innan barnen kliver innanför dörren.

Så god natt 🌟 sov gott 💤

Det är lite lustigt hur Nova och Lava kan vara så olika.

Eller egentligen inte eftersom jag är så olik mina syskon men ja ni fattar vad jag menar.

Nova är noga med att tvätta händerna direkt för att sen kunna kela och leka med Inez.

Lava däremot går och sätter sig med sin bok som hon har med sig överallt. Boken är viktigare än allt annat levande för den här tjejen.

Jag lyckades få fatt i den sista boken i den andra delen i bokserien som Lava läser för tillfället. 

Nästa bok släppa nu i juni så jag tänkte överraska henne med den. 

I den takten som hon läser har hon läst ut den inom loppet av 2 dagar. 

Jag och Nova läser boken "Musse och Helium" tillsammans innan vi lägger oss. 

Den är av ett annat slag, lite roligare.

Böcker är så viktiga, både för barnen och för oss som föräldrar.

Att läsa för sitt barn kan ha flera goda effekter på språkutvecklingen och kan även utveckla barnens fantasi och föreställningsförmåga, talspråk och ordförråd, berättande och förmåga att uttrycka tankar, intresse för bild och text och deras förmåga att förstå sin omvärld. 

Så läs, läs, läs ❤️❤️❤️

Tack för den fina buketten pappa! 

Du är alltid så omtänksam ❤️

Söndagen har bestått av en promenad, lite mosaiklimmande och snart gymnastikträning för flickorna. 

Jag ska spendera de två timmarna med att läsa artiklar. 

Behöver läsa ikapp för bästa vecka. Jag kommer ju jobba hela veckan så jag får vara effektiv nu istället.

Jag känner att jag har svårt att fokusera på den sista kursen, det känns overkligt att det är sista kursen.

Jag vet att jag är lite tjatig men det är verkligen svårt att ta in.

Och ovanpå det så ska jag på anställningsintervju på tisdag. 

Hur konstigt är inte det liksom.

Änne ett steg i den riktningen.

Jag måste fundera lite på vilka frågor som kan tänkas komma och vad jag vill ha it av min allra första arbetsplats som lärare.

Det är många aspekter att ta i beaktning.

Jag vill framförallt ha trygghet. Känna att jag kan utvecklas där. Får se om den känslan infinner sig där på mötet.

Hej så länge 

Vad ska jag säga? 

Hur definierar man progression, l

I livet, under utbildningen? 

Det ena utesluter inte det andra. 

Jag är inte samma person som när jag påbörjade den här utbildningen? 

Men det är inte enbart studierna som har fått mig att växa som person.

Mina ögon öppnades för en ny värld, nya människor, ett nytt sätt att tänka. 

Jag är tacksam för allt, verkligen! 

Nu börjar ett nytt kapitel.

Det är nära.

Mitt i allt så pågår förändringar i hela världen.

Saker som är svårt att förhålla sig till.

Overkligt men ändå skrämmande närvarande hela tiden.

Jag är utsatt i mitt nuvarande yrke, precis som många andra. Och allt vi kan göra är bara att vara medvetna. 

Men vi kan omöjligt skydda oss mot....livet, för det är de som behövs. Det är nästan det som krävs. 

Vem vet hur länge det här viruset kommer härja. Som att man lever i en dålig apokalyptisk film...ja så känns det. 

Helt sjukt!! 

Jag kan inte låta bli att känna en olust inför att arbeta, men samtidigt kan jag inte låta bli.

I detta läget är det pengarna som styr, precis som det är för så många andra. 

Precis som det va för min kollega och vän...som nu inte finns med oss längre.

Det får en att tänka.

Det får mig att vara så tacksam för alla som finns i mitt liv. 

Jag värderar er alla väldigt högt. 

Även om jag inte säger det allt för ofta, borde kanske göra det. 

Men nu är det iallafall dags att lägga sig. 

Ska sova gott medveten om att bilen gick igenom besiktningen idag 😁

Check på den.

Självvärderingen inlämnad.

Check på den.

Nu sömn 💤 

Jag sökte två jobb. 

Jag famlar just nu men det är i rätt riktning.

Känslan är....obekant, osäker. 

Jag vet inte, men det känns som att jag håller på att stänga en dörr och öppna en annan. 

Det är precis det jag gör men jag vet inte vad som är bakom dörren. 

Jag vet vad jag lämnar bakom mig och det är trygghet. Men ja, samtidigt känner jag att två dagar/nätter på jobb får mig att inse att denna delen av mitt liv är över.

Jag slits mellan två ting. 

Jag vet inte, jag hoppas bara att det ska kännas annorlunda snart. 

Samtidigt hoppar jag tillbaka till nuet och allt som pågår här just nu. 

Examen står för dörren och jag har inte ens börjat söka några jobb. 

Jag känner mig inte redo men jag in inte låta bli att snegla på skolorna när jag kör bilen eller är ute på PW. 

Det pågår en kamp mellan hjärtat och hjärnan. 

Jag vet innerst inne att jag klarar detta, men om jag söker jobbet så betyder det att ett annan kapitel i mitt liv avslutas. 

Det känns konstigt.

Det är en fördel och en nackdel med att köra buss. 

Du har gott om tid för att tänka, resonera, överanalysera allt som händer, som ska hända, som inte än har hänt.

Det gör att jag emellanåt vill stänga av hjärnan. 

Jag försöker, tro inget annat. Men tyvärr ska jag fungera för alla andra, så det går inte.

Jag måste vara 100 % redo att möta alla i min närhet, lösa problem, andras problem, lyssna, fokusera på allt som förväntas av mig.

Krackelera får jag snällt göra för mig själv när jag får en stund över.

Jag lyssnar på en bok just nu om stress och hur jag ska hantera den. Varför den finns hos mig och vilken typ av relation jag vill ha med den. Ska den styra mig eller jag den. 

Stress är en bekant uttryck för många men dess destruktiva kraft är det få som behöver uppleva. 

Dom kan skaka av sig den när de kommer innanför sin ytterdörr. 

Dom kan uppleva den inför ett prov, en redovisning, en tävling. 

Då kan den till och med vara något positivt. 

Det är när den klamrar sig fast och suger ut all energi som existerar i dig, det är så den blir ett problem. 

Men det finns en lösning. 

Att ständigt vara medveten om den. Det är då du tar över kontrollen.

Jag jobbar på det, ska förhoppningsvis snart nå dit.

Inte än....men snart!