Regn o rusk
Det är helt otroligt hur vädret påverkar mig.
Så fort solen tittar fram och värmer med sina strålar så strålar hela jag från insidan.
Men när det är sånt här väder som idag så vill jag bara dra täcket över huvudet och vänta ut dagen.
Men man kan inte dra täcket över huvudet när man har två flickor hemma, det är jag delvis glad för.
Lava och Nova gör att jag orkar när jag egentligen inte gör det.
Dom ger mig motivation till att leva, att uppleva....livet.
Nova skulle på kalas idag, självklart skulle hon bli kalasfin.
Hon fick välja kläder själv och hur hon skulle ha sitt hår.
Jag blev imponerad över resultatet.
Det gör mig så stolt och samtidigt ledsen att mina flickor börjar bli så självständiga.
Dom är så bestämda nu för tiden, vet vad dom vill.
Jag vill att dom ska ha ett eget tänk och göra sina egna val men det känns ibland som att dom blir stora alldeles för fort.
Jag vill som mamma förbereda dom på allt som livet har att ge, men var drar man gränsen för vad som är tillräckligt.
Lava är otroligt medveten om allt som händer (positivt och negativt) och jag vet inte riktigt hur jag ska skydda henne från allt det hemska.
Jag hade kunnat sitta och förklara för henne om våldet och orättvisorna i vår värld men jag tycker att hon är för liten.
Samtidigt som jag tycker det så ställer hon så direkta frågor så att jag inte kan försköna svaret.
Jag har en dotter med ett otroligt stort hjärta.
Hon är självaste definitionen av ödmjukhet och empati.
Hon gör mig stolt varje dag och jag älskar henne med varje liten cell i min kropp.
Nu kommer snart Viktor och hämtar henne.
Jag får ha en barnledig lördag.
Jag ska ta tillfället i akt att tänka, att känna.
Jag ljuger om jag säger att jag inte är rädd...men jag måste börja nånstans.
Så rökelsen ska tändas.
Musiken ska ljuda.
Ljusen ska smeka mörkret.
Jag ska bara vara.
Kommentarer
Trackback
