Idol...
Nu sitter jag med ett barn på varje sida om mig.
Idol är igång och vi njuter.
Massa kärlek och mys med mina bästa ❤️❤️
Det har varit en lång dag i skolan idag och jag va helt slut när jag kom hem...men sen hände det något.
Jag såg mina flickor och deras sprudlande glädje...och dom smittade av sig.
Vi åt gott och skrattade innan vi satte oss i soffan.
Tjejerna ville skrämma mig med spökhistorier men det va jag som vann priset för bästa spökberättare.
Med stora ögon och gapande munnar så fick jag dom att hoppa upp från stolarna.
Lite ljudeffekter och en hög plötslig röst så skrek dom haha.
Lite sura blev som men dom erkände att jag va bäst haha.
Sen skrattade vi lite åt Turbo som satt och studerade sig själv i spegeln.
Utan att överdriva så satt han där i minst 20 min och bara tittade på sig själv.
Nu ska vi njuta resten av kvällen så jag säger....god kväll 🌟🌟
Fredag och helg!!
Alarmet ljuder på mobilen.
Jag överväger om jag ska boka in ett möte mellan mobilen och väggen...men jag går istället upp.
Ögonen är grusiga och stegen nerför trappan är ostadiga.
Detta kommer bli en lång dag.
Det går dock bättre idag med morgonrutinerna. Det mesta flyter på förutom att jag inte tycks vakna riktigt. Det resulterar i en snabbdusch.
Barnen är tysta och effektiva. Innan jag hinner säga till dem i vanlig ordning:
- snabba er nu!
- inget trams!
Så står dom klara och redo att gå till fritids.
Duktiga tjejer jag har ❤️
Jag påminner om gympapåse som ska hem och papper som ska lämnas till fröken och sen pyser dom iväg.
Själv gör jag det sista som står på morgonagendan, sen tar jag min vanliga promenad till bussen.
Fredag idag, fredagsmys!!
Trist att det är en lång dag i skolan idag.
Men förhoppningsvis kanske man kan smita lite tidigare.
Barnen kommer få gå hem själv från fritids idag, sen när jag kommer hem så börjar myset.
Ska försöka vara lite effektiv och inhandla godiset på min middagsrast...så behöver jag inte fixa det när jag kommer hem.
Då blir det mer tid till mys 😊
Ha en riktigt bra fredag nu 🌸
Det ska jag försöka ha 😊
Tur att jag har såna fina, roliga, duktiga skolkamrater....dom gör det betydligt enklare 👌🏻😁
När rutinerna ändras
Hmm...den här morgonen.
Saker och ting va inte riktigt som dom brukar.
Jag har tex ändrat min frukostmeny. Bara där blir det fel. Jag är van vid att sätta igång kaffet och slänga in en skål med havregryn som inom loppet av 2 min förvandlas till en härlig gröt.
Sen äter jag medan jag gör vid mig. Till sist borstar jag tänderna och innan dess har jag förberett dagens smoothie.
Nu har min mage sagt ifrån och jag måste därför dra ner på gluten m.m (vet inte än om det är detta dom är grunden till min onda mage) och därför har jag nu fått göra något annat till frukost.
Så när jag har tryckt på knappen till bryggaren och hör hur den sakta börjar puttra blir jag förvirrad.
Hur gör jag nu?
Alltså detta är verkligen inte någon kärnfysik men ni som har relativt strikta morgonrutiner vet vad jag menar.
Kaffet igångsatt....då börjar jag med gröten....nä just det!!
Jag skulle ju fixa en chiapudding istället.
Hmm....vad har jag nu det måttet? Hur mycket var det jag skulle ha i? Ska jag ha sojamjölken eller havremjölken? Får jag ha havremjölk om jag nu tar bort havregröten?
Hmm...då tar det längre tid för puddingen att bli klar...men..eh.....då kan jag ju....klä mig så länge.
Oj!! Va kaffet redan klart!
Men då häller jag upp en kopp....havremjölk eller soja??
Men oj! Är klockan så mycket. Jag har ju inte hunnit hälften av det jag brukar.
Jag hämtar mina kläder....just det kaffet.
Jag tar sojan för säkerhetsskull.
Sen...va det...??....just det kläderna.
Fan, måste fixa håret oxå.
Hmm....det är något jag glömmer 🤔
Fan...Nova!!
Måste väckte henne oxå.
Kollar på klockan och känner stressen komma krypande.
Näää ingen rofylld morgon det här.
Imorgon ska jag vara bättre förberedd.
Men det är knasigt hur EN liten detalj kan skapa så mycket kaos.
Nu sitter jag iallafall på bussen. Är snart inne i Hbg. Ännu en dag med Engelska.
Det börjar bli roligt att prata engelska. Otroligt hur snabbt man faktiskt vänjer sig när man väl börjat prata och läsa engelska.
Jag kollade en film igår och då hade jag engelsk undertext.
Kom på mig själv med att läsa texten högt hehe.
Lite klurigare är det dock att läsa kurslitteratur på engelska...intensivt.
Måste vara väldigt koncentrerad för att det ska gå in.
Efter skolan idag ska jag följa med Sanne hem. Det blir lite engelska diskussioner 😊
Trevligt trevligt!!
Sen ska jag handla lite och till sist kommer Viktor med flickorna.
Han ska spela innebandy så jag får en extradag med mina älsklingar ❤️❤️
Ha en fin fin dag allesammans 🌸
Sleepless
Ikväll verkar det vara en sån kväll.
Kroppen vänder och vrider sig.
Munnen är torr.
Magen suger.
Tankarna tvingar mina ögon att kämpa...de får inte stängas.
Hjärnan har inte riktigt bearbetat allt idag...den vill ha lite mer vaken tid.
Tid att reflektera.
Tid att analysera.
Tid att känna....känna efter.
Tid till att fatta beslut.
Plugg in i natten
Några kapitel av engelsk kurslitteratur ska vara färdigläst till imorgon.
Jag lär vara vaken läääänge!!
Nova ligger och sover och jag har bara de dansande lågorna på ljusen som sällskap.
Det är tyst.
Skönt!!
Hela dagen är full av ljud...så när kvällen kommer så är tystnaden välkommen.
Det blev en snabb tur hem till Fia idag.
Skönt att komma hemifrån och rensa huvudet lite.
Men nu dyker jag ner i böckerna igen.
God natt när ni väl somnar 🌸🌟
Läs mellan raderna så ser du mer...
En klurig dag har det varit.
Många funderingar....som egentligen inte ens ska vara en fundering.
Konstigt beteende.
Jaja....det blir nog bra det med.
Imorgon ska jag upp svintidigt och jobba.
Lite körning i Ängelholm blir det.
Skönt med lite jobb men man hade kanske önskar en liiite senare tjänst hehe.
Nä men det gör faktiskt inget....då får jag mer gjort sen när jag kommer hem.
Så nu säger jag god natt och avslutar med ett citat som förhoppningsvis många kan relatera till.
Nostalgi....
Bakom masken
Vem är jag?
Jag har spelat den här rollen så länge att jag inte kan skilja oss åt längre.
Jag är den du vill att jag ska vara.
Jag säger det jag vet att du vill höra.
Jag fattar mina beslut som andra vill att jag ska fatta.
Vem är jag?
Kläderna på kroppen känns obekväma.
Skrattet som kommer ut är falskt.
Spegeln säger sanningen till mig.
När jag är själv så andas jag ut.
Då släpper allt.
Vem är jag?
Jag postar en bild, den visar den bilden jag vill att NI ska se.
Ibland glömmer jag bort, då blixtrar sanningen till.
Klockan tickar...mot mig.
Rösten vill skrika, men den tystas ner.
Det passar inte sig.
Prata lagom högt och säg det som vi vill höra.....det andra får du kväva...tryck tillbaka det.
Vem är jag?
Är jag mina bedrifter?
Är jag mina misslyckande?
Är jag mina ord, handlingar?
Mina tårar.
Mitt skratt.
Himla inte med dina ögon, ingen ser dig nu.
Nu kan du vara ärlig.
Du har tänkt samma sak...eller hur?
Så många går runt med samma tankar....utan ord att förklara.
Vad ska man göra?
Hur ska man förhålla sig till dessa känslor utan att förgås.
Jag går....och går och....går.
Själv....med mina tankar.
Försöker sortera och skapa ordning i kaoset.
Vägen är mörk.
Den är lång.
Det finns en början och ett slut.
Var på denna vägen vet jag inte riktigt var jag är.
Men jag går ändå...jag måste.
Imorgon är en ny dag.
Imorgon gör vi ett nytt försök.
Blott för en dag
Solen lyser och värmer upp vår höstgråa värld.
Plötsligt får alla färgerna liv igen.
Plötsligt vill man dansa i solskenet.
Man glömmer bort för en stund att mörkret är antågande.
Nu är söndagen snart över, måndagen nalkas.
Barnen leker medan jag fixar maten.
Det blir läsning ikväll, imorgon ska boken lämnas tillbaka.
Det har varit riktigt roligt att läsa med flickorna.
Har ni någon bok som ni rekommenderar får nu jättegärna berätta och tipsa.
Dessa stunderna är sällsynta och kommer snart att ersättas med kompisar, killar, idrott m.m så jag håller kvar detta så länge jag bara kan.
Tiden går så fort ändå 😓
Känns som det va igår som Lava låg i min famn och jollrade medan hon lekte med en leksak.
Tiden får jag aldrig tillbaka så då måste man ta tillvara på allt som ges nu.
Vägen hem är lång!
Inatt blev det jobbigt.
Inte passagerarna.
Inte körningen.
Inte tröttheten.
Nej det va känslorna som spökade i mig.
Det va ett tag sen det hände nu men det hjälper mig knappast när dom där känslorna väljer att besöka mig igen.
Ont i magen.
Klump i halsen.
Varför kan det inte bara försvinna.
Finns det en meningen med allt.
Jag vet inte.
En doft, en låt, en speciell väg, ett klockslag....så många saker som drar en tillbaka till det förflutna.
Men jag kan inte låta mig titta bakåt...inte nu. Nu måste jag titta långt fram.
För min egen skull.
Även om din hand är där på min axel så kan jag inte vända mig om.
Men det räcker att jag känner den, att jag vet att den är där.
Det räcker för mig.
Kommer det vara så här alltid.....tiden får utvisa det.
Jag tittar på klockan.
Tick tack....sekundvisaren hoppar fram ett hopp i taget....ett.....två....tre.
Tiden får utvisa.......livet måste levas oavsett.
Tittar på bilderna som så tydligt visar mig att.....ingenting är som förut.
Kommer aldrig bli det heller.
Saknar den tiden så mycket att det värker i mitt bröst.
Bilderna är många....minnena är fler.
Imorgon kommer nog vara en bättre dag.
Man väljer sig aldrig vid känslan....men den släpper nog snart.
Nu ska jag försöka sova iallafall.
Nattbussen
Trötta ögon blinkar irriterat.
Drycken är varm och smakar beskt.
Kaffet är nödvändigt ikväll.
Jag kör nattbuss nämligen. Har precis kört 506 och efter rasten är det stadstrafik för min del.
Det va längesen jag jobbade denna tiden. Nu brukar jag ligga i sängen och sussa gott.
Men jag behöver komma igång med jobbet igen, det har varit en liten paus nu sen plugget kom igång.
Man för inte bli för bekväm förstår ni hehe.
Men det är okej faktiskt, trots att jag är trött.
Jag kör i Ängelholm och det är riktigt roligt. Människorna här är alltid så glada och positiva 😉🌸
Det smittar liksom av sig.
Nu ska jag läsa lite i min bok och dricka upp mitt kaffe...sen bär det iväg igen.
Tut tut!!
❤️❤️❤️
Tenta here i come
Tåget rullar mot Hbg.
Jag mumsar på ett saftigt äpple.
NO böckerna trängs i väskan.
Jag funderar....ska jag läsa lite 🤔 eller ska jag bara låta ödet ha sin gång.
Fredag idag....den speciella dagen!!
Fast idag ska barnen ha sitt fredagsmys hos Farmor och Farfar.
Jag får stå över denna gången 😭
Men det gör inget...vet att dom uppskattar den tiden med bästa Farmor & Farfar ❤️
Nu är jag snart inne i Hbg, ska promenera över till bästa perrong där tåget mot Malmö väntar.
Dagen känns bra 😁
Jag va ute och sprang igår och imorse....nya tag.
Ny motivation växer i mig.
Då får man passa på och utnyttja den nyfunna energin.
Det är aldrig för sent för att vara snäll mot kroppen 👏🏼🌱😊
Livet i en liten cell
Nej jag syftar inte på ett liv i fängelse.
Jag tänker på vart livet börjar.
Allt runt omkring oss är uppbyggt av samma sak....celler.
Livet startar med en cell och slutar med en cell.
När vi började läsa om kroppen och fotosyntes m.m så visste jag en del.
Man hade liksom en del i bakhuvudet...men ändå vad det mycket som fattades.
Många pusselbitar låg på bordet men än så länge var inte alla bitarna på plats.
Efter en hel del läsande och några bra och intressanta föreläsningar så lade jag den sista pusselbiten ikväll.
Det är en konstig känsla...att helt plötsligt se livet på en molekylär nivå.
Man känner sig.....ödmjuk på nåt konstigt sätt.
Ödmjuk inför insikten om att allt hör ihop.
Vi är mer än bara celler, vi är känslor, tankar.
Vi är samma men ändå så olika.
Vissa människor tror att när man dör så tar allt bara slut, det blir svart helt enkelt.
Dom lever med tron om att vi bara är celler och inget annat.
Vi är materia som när vi dör ger näring till något annat som kan leva.
Men om vi bara är celler, om vi bara är materia....varför är du som du är och jag som jag är.
Varför gråter jag när jag ser en sorglig film och inte du.
Varför rodnar du när du ska tala inför en grupp och inte jag.
Varför blir han arg så lätt medan vi håller oss lugna.
Du är rolig och lättsam, jag är blyg och eftertänksam.
Är det cellerna som gör det, är det nara materia.
Eller är det något annat?
Är det något som finns inom oss som möjligtvis finns kvar när våra hjärtan slutat att slå.
Vad tror du?
Jag vet vad jag tror, vad jag känner.
God natt min stjärna 🌟
Tiden är nu 🌟
Även när allt runt omkring går i ljusets hastighet så är det viktigt att stanna upp och....bara vara.
Det är svårt jag vet...men det är så viktigt.
Jag har en tendens att stressa upp mig över småsaker....stora saker....saker från det förflutna...ja det mesta helt enkelt.
Men jag är medveten om detta och jobbar ganska hårt för att minska på denna stressen.
Jag måste...annars kommer den äta upp mig inifrån.
För sanningen är den att stressen och oron är bara tankar som gror.
Det är små frön som får fäste och nu vill växa sig stora...tar över.
Det är ett ogräs...och om jag inte gör nåt så sprider det sig.
Men om jag säger STOPP.....då avtar växterna, inga fler frön sprider sig, då vissnar de.
Det är jag som har kontrollen över min tankar, det är jag som väljer.
Det är även jag som sållar bland de negativa samt positiva tankarna.
Ibland slinker de igenom, jag märker det väldigt snabbt.
Då börjar oron få fäste direkt.
Men jag måste verkligen se verkligheten för vad den är.
Bara för att jag har ont så behöver det inte betyda....ja precis..cancer is back!!
Bara för att något har varit på ett visst sätt så betyder det inte att det alltid måste vara så.
Världen är underbar om jag är
mottaglig för dess skönhet.
Jag vill vara det.
Jag ska vara det.
Jag kommer vara det.
Ge mig bara lite tid.
God natt mina vänner
Redovisningen gick bra idag.
Nu är det klart och fokus ligger på tentan som kommer.
Imorgon blir det mer plugg men även en sväng till jobb för att hämta dem nya uniformen som anlänt.
Jag får se till att inviga den snart oxå.
Blir tyvärr inte så mycket jobb nu när tentor och redovisningar tar all tid.
Men jag har inte lagt bussarna på hyllan...det blir nog nån sväng snart.
God natt och sov gott 🌟👋🏼
Att se tillbaka
Känns som alla vägar leder dit jag ska
Drömmarna finns med mig nu
I varje kliv jag tar
Känns som att jag gått förlänge för att vika av
Jag har väntat hela livet på idag
Tänk om du kunde se mig nu
Se hur bra det blev
Och kunde fråga mig hur
Se att allt vårt slit gav utdelning
Att varenda hårt slag fick en mening
All din oro, du blivt vaken hela nätter
Svättas i sängen, rädslorna på gränsen
Tänk om jag kunde va där då
Hålla dej hårt å göra problemen till små
Jag förtsätter följa vår dröm
Alla våra planer jag har är inte glömt
Känns som alla vägar leder dit jag ska
Drömmarna finns med mig nu
I varje kliv jag tar
Du är så pressad, aldrig bekräftad
Du söker, försöker men blir aldrig älskad
Jag bär dina ärr som smycken idag
Stolt över dej när jag tänker tillbaka
Vi kanske inte alltid drog jämt
Men idag är allt förlåtet och glömt
Känns som om alla vägar leder dit jag ska
Drömmarna finns med mig nu
I varje kliv jag tar
Känns som att jag gått förlänge för att vika av
Jag har väntat hela livet på idag
Var det dom som kritisera dej
Är dom där för dej
Du vet att svaret är nej
Varför fastnar neggativa komentarer
Medan komplimanger rinner av en
Gå in och bara peppa dej själv
Badrumsspegeln varje morgon och kväll
Deras röster i huvet tryckte ner mig
Idag vet jag bättre jag ler mot spegeln
Stå upp för dej själv, stå för ditt ord
Lita på känslan du bär inombords
Utan kompromiss, vik aldrig av
Livet är en gåva om vi väljer att må bra
Jag bär dina ärr som smycken idag
Stolt över dej när jag tänker tillbaks
Vi kanske inte alltid drog jämt
Men idag är allt förlåtet och glömt
Känns som om alla vägar leder dit vi ska
Drömmarna finns med oss nu
I varje andetag
Känns som att vi gått förlänge för att vika av
Vi har väntat hela livet på idag
Jag ser meningen i motgångar
Jag har lärt mig av misstagen
Jag är så tacksam för idag
Jag ser meningen motgångar
Jag har lärt mig av misstagen
Jag är så tacksam för idag
Känns som alla vägar leder dit jag ska
Drömmarna finns med mig nu
I varje kliv jag tar
Känns som att jag gått förlänge för att vika av
Jag har väntat hela livet på idag
Det känns som om alla vägar leder dit vi ska
Drömmarna finns med oss nu
I varje andetag
Känns som att vi gått förlänge för att vika av
Vi har väntat hela livet på idag....
Pendling...
Ögonen är fästa på skärmen.
Tummarna rör sig fort över skärmen.
Någon enstaka lyfter blicken som för att kontrollera att denne är på rätt plats.
En kille springer och nästan hoppar in genom dörrarna, han tittar sedan på skärmen i taket som hånfullt visar att det är hela tre minuter till avgång.
Han sväljer, försöker hitta tillbaka till sin normala andningsrytm.
Damen med den fina dyra väskan kliver in i vagnen.
Hennes blick sveper över stolarna, hon vill INTE behöva dela sin plats med någon.
Till slut hittar hon vad hon söker.
Hon lägger systematisk sin väska på sätet bredvid sig, hennes försäkran om att ingen objuden ska ta upp hennes lediga säte bredvid.
Småkillarna fnissar tyst, de tittar på småtjejerna lite längre bort.
Trånande blickar som besvaras med irriterade ögon och några djupa, högljudda suckar.
Tjejerna uppskattar tydligen inte deras lockrop.
Jag sluter ögonen och lyssnar.
Fingrar som knappar frenetiskt på ett tangentbord.
Någon som hostar till några gånger. Ett resultat av det där goda men ack så varma kaffet.
Någon spelar hög musik i hörlurarna, tror det är Mollys nya singel "rygg mot rygg".
Plötsligt väcks jag ur min tillfälliga dvala, en röst brummar ett tydligt GOD MORGON.
Jag sneglar lite försiktigt och ser att en man precis klivit in i vagnen.
Han har buskigt skägg och glada snälla ögon.
Man kan ana ett leende där inne bland allt hår.
De flesta tittar upp från sina mobiler och nickar instämmande som för att bekräfta hans plötsliga påstående.
God morgon...hmm ja jag vet inte men okej kör till.
Nu kommer vi till det roliga. Denne glada man full av energi och ja...lite annat börjar sakta men säkert röra sig bak i vagnen.
Han går förbi en ledig stol...en till.
Sen stannar han och vänder sig mot personen som nu möter hans blick.
Det är den fina damen.
Hon tittar på honom och sedan ner på sin väska och sedan upp på honom igen.
Han ler men säger ingenting...man kan se att han njuter av hennes nervösa blick.
Han har gjort detta tidigare.
Valt ut sitt offer, den som ser mest prydast ut.
Det går 1 väldigt lång minut innan kvinnan uppenbarligen besvärad tar bort sin väska.
Hon vänder blicken ut mot fönstret.
Mannen sätter sig lite onödigt högljutt och brer ut sig lite extra.
Han skrattar lite tyst för sig själv, han är nöjd.
Vagnen rycker till och börjar sedan rulla ut från stationen.
Ögonen har nu återigen vänts tillbaka till skärmarna.
Fingrarna knappar igen på tangentbordet och jag sluter åter igen mina ögon.
God morgon på er 😁
There's no me, there's only you
Var tar jag slut och var tar du vid?
Vart är min början och ditt slut?
Är det vi eller är det bara du?
För att få måste man ge, ge av sig själv för att kunna ta emot det som ges.
Ibland så glömmer man.
Ibland tar man för givet.
Det är inte för evigt, det är en gåva du får...förvalta den väl.
Dagen du ser förbi den som älskar dig...den dagen lever du farligt nära kanten.
Du är kanske duktig på att balansera...men det räcker med ett felsteg för att fallet ska vara ett faktum.
Idag har varit fylld av NO.
Studierna har varit så nära hel tiden men ändå ack så långt bort.
Det värsta med det hela är att jag faktiskt tycker detta är jätteintressant...men när jag måste läsa så vill jag bara göra allt annat.
Jag kan skratta lite åt det nu när jag tänker på det.
Hur jag försöker lura mig själv, jag intalar mig själv att jag "faktiskt måste slänga in en tvätt" eller att jag "borde ta nåt att äta"....haha....det är illa när man sitter och resonerar med sig själv om dammtussarna stör tillvaron till den grad att jag inte KAN plugga 😂
Jaja nu blir det en tripp till Malmö imorgon så då har jag lite pluggtid på tåg och buss.
Jag och tjejerna hade en mysig frukost med lite prat och allt möjligt.
Jag förklarade vad jag skulle ha på mitt prov, frågade dem om vad dom kunde och inte kunde...fick reda på att Lava redan kunde hela vattnets kretslopp. Nova visste vad ett reningsverk va och båda tjejerna kunde berätta hur våra lungor, hjärta, ryggrad fungerade.
En väldigt intressant frukost med andra ord.
Sen åkte vi hem till Bodel och Uffe.
Lava och Nova säljer ju lite från Jultidningarna (är ni intresserade av att köpa är det bara att hojta till) så det blev en fika där.
Det Va väldigt trevligt men flickorna va lite bråkiga mot varann.
Jag tog tillfället i akt och pratade med dom när vi körde hem.
Frågade varför dom va så bråkiga mot varandra.
Dom hade inget bra svar så när vi kom hem fick dom en liten uppgift av mig.
Dom skulle gå upp tillsammans och diskutera om vad som hade blivit fel idag och varför dom hade betett sig som dom faktiskt hade gjort.
Sen skulle dom försöka komma fram till ett annat, bättre sätt att lösa sina konflikter på.
När dom hade gjort det skulle dom kommer ner och berätta för mig.
Här va resultatet:
Söta ungar ❤️❤️
Deras resonemang va fyllda med kärlek men inte så mycket realistiska tankar hehe.
Men vi kom fram till att problemet egentligen inte va att dom blev arga, för man får lov att bli arg.
Nej, problemet är väl hur man hanterar den känslan.
Bara för att man blir arg så kan man inte slå, rivas, skrika, bete sig illa.
Man konstaterar helt enkelt att man är arg just nu och sedan går man därifrån till man är så lugn att man kan prata på ett lugnt och sansat sätt.
Detta gäller inte bara mina barn, detta är någon de allra flesta borde tänka på.
Många tänker sig inte för, alla grodor hoppar glädjeligen ut ut deras munnar när ilskan pockar.
Men saken är den...att det är inte okej!
Va arg för all del, men va det utan att kränka den som gjort dig arg.
Den gyllene regeln: behandla andra som du själv vill bli behandlad.
En tanke bara.
Kvällen avslutades med lite kvällsläsning.
Nu ska jag oxå lägga mig.
Imorgon är en lång dag med redovisning och föreläsningar.
God natt 🌟🌟
God natt
Sista energin håller på att svalna.
Ögonlocken blir tyngre och tyngre.
Jag ser texten framför mig men bokstäverna formar inga ord.
Jag vet att jag behöver läsa men det är oxå viktigt att man inser när det är dags att sluta.
Dagen har spenderats med min fina syster och pappa.
Imorgon är barnens skola stängd så det blir mys hemma.
Jag måste dock plugga men vi ska nog hitta tid för lite soffhäng och gos 🌸
Men nu är det iallafall dags att sova.
Nova kom precis ner och frågade när jag skulle lägga mig. Hon tycker det är svårt att somna själv nu för tiden och jag vill att hon försöker somna själv först innan hon ger upp och kommer ner till mig...men det är lättare sagt än gjort.
Så nu ska jag gå upp och lägga mig bredvid henne...höra henne viska: älskar dig mamma!
Natti natti!!
Go morron!!
Regnet verkar inte vilja upphöra....så där lagom kul när man ska gå till bussen.
Men jag kommer dit utan att bli allt för blöt.
Nu sitter jag på tåget i vanlig ordning.
Jag försöker läsa lite i kurslitteraturen men det är svårt.
Allt runt omkring mig stjäler min fokus.
Fast jag har hörlurar i öronen så hör jag ändå folket prata.
Men vem har sagt attt det ska vara enkelt.
Nu är jag snart framme i Malmö....en lång dag innan jag får åka hemåt.
Matlådan är fixad.
Teet är varmt i muggen.
Grönsakerna och frukten ligger väl nerpackade och smoothien lyser med sin närvaro.
Det kan nog bli en bra dag trots allt.
Det blir ju vad man gör det till.
Så med regnet som smattrar mot rutan så önskar jag er en trevlig torsdag 😊🙏🏼🌱
Böckerna har anlänt
Jag fick mina böcker idag och nu är det dags att koppla på mina naturvetenskapliga glasögon.
Det blev inte så mycket läsning idag dock.
Jag tog en tur hem till Linn och barnen först och sen blev det ett besök hos barnens farmor och farfar.
Nu sitter jag i soffan och känner hur tankarna bubblar i mitt huvud.
Vissa dagar blir det mer av den varan än andra.
Jag försöker att förstå....hur vissa tänker.
Jag försöker att tänka mig in i deras värld för att hitta någon typ av förståelse för ord och agerande....till ingen nytta.
För sanningen är den att...vissa människor helt enkelt gör fel val.
De beter sig på ett felaktigt sätt.
De väljer att verbalt misshandla och trycka ner de i sin närhet.
Jag finner mig i en situation som gör mig....arg, frustrerad, besviken.
Men samtidigt känner jag att jag måste tänka en gång till innan jag faktiskt gör något...innan JAG agerar.
Ja jag vet...jag talar i gåtor...men ni har säkert oxå befunnit er i en situation där ni behöver ta ton eller agera fast än ni vet att det kommer bli....mindre uppskattat.
Vad är det som motiverar oss?
Var finner vi drivet?
När är det rätt att agera och när borde man ta ett steg tillbaka?
Jag vet inte, jag vet bara att jag alltid kommer göra det som känns rätt...jag litar på min magkänsla.
Nu säger jag God natt 🌟
Imorgon väntar en lång skoldag.
I väntans tider...
Inget sms.
Inga böcker...än så länge.
Inga naturvetenskapsböcker iallafall.
Men jag lyckades få mina giriga händer över en Engelskbok idag iallafall 😁
Den kursen börjar inte förrän om några veckor men det är lika bra att vara ute i god tid.
Jag har varit lite slarvig med det innan...men det är aldrig för sent för att förändra ett mindre bra tänk 😊
Jag upplever att det är lite jobbigt att tänka på den kommande kursen när jag är mitt uppe i den nuvarande.
Men det är väl så det är antar jag.
Framförhållning.
Nu sitter jag och väntar på ett samtal eller sms.
Flickorna ska själv gå hem till mig och hämta sina cyklar och sen cykla hem till Viktor 🙈
Jag är så nervös men jag vet att dom fixar det.
Men dom ska ringa antingen mig eller Viktor när dom kommer hem till mig och invänta ett OK när dom kan cykla hem till Viktor.
Nu ska jag börja läsa en ny bok.
I am Malala heter den, ni har säkert hört talas om den. Även den är till Engelskan men den verkar så bra att jag vill börja med den redan nu.
Ha en bra dag allesammans 😊
När stjärnorna lyser....
Lungorna värker....skriker efter syre.
Det gör ont men hjärnan ignorerar de frekventa signalerna som lungorna förmedlar.
Den fokuserar istället på benen.
Fokuserar på dem så dom inte saktar ner.
Till slut måste jag stanna.
Blodsmaken i munnen gör mig medveten om att jag åter igen tänjt på gränserna...jag är nöjd.
Luften som nu fyller mina lungor är sval.
Inte kall utan sval.
När jag nu istället promenerar raskt kan jag blicka uppåt.
Där är dom.
Dom som har gömt sig under en längre tid, iallafall för mina ögon.
När stjärnorna lyser så vet jag att hösten snart är här.
Då bytar vindarna från svala till kalla.
Då lyser inte solen lika starkt.
Men det är okej.
Jag har ett nytt mål, för tillfället iallafall.
Jag kommer inte säga vad det är men jag är förväntansfull iallafall.
Det ska bli kul att se vad resultatet blir.
Det är dags för förändring nu.
Ibland tar det ett tag innan man ser det som varit så uppenbart.
Men när man väl kommer till insikt och ser så är det skönt.
Sen är det ju en väldigt bra dag att starta på imorgon....en måndag...ny vecka...nya tag.
Förkylningen ger inte med sig riktigt, jag ska boosta kroppen med massa grönt imorgon...ge den energi att slussa ut allt det dåliga.
Sen blir det en massa plugg.
Tänkte fixa min cykel oxå men vi får se vad som hinns med.
Nu ska jag bädda ner mig i sängen och förhoppningsvis somna snart.
Mina ben är trötta efter kvällsrundan så jag tror inte att det blir några problem.
Så god natt på er!!
Sov gott.
Ett glas vin och sen god natt!!
Ur högtalaren strömmar toner från Kundalini.
Jag hör trummor som rytmiskt slår.
Jag hör stråkar.
Jag vaggas in i en dvala och för en stund är jag i total stillhet.
Ljudet av små barnfötter för mig tillbaka till nuet.
Lava kan inte riktigt sova, hon har ont i foten säger hon.
Jag ser att hon är trött och jag följer med henne upp igen. Tar en kudde och lägger under hennes svullna ankel.
Hon tittar på mig och frågar: mamma, tror du att Nangijala finns?
Jag blir lite ställd, väntar mig inte riktigt DEN frågan.
Men jag svarar lugnt och faktiskt helt ärligt, det finns många olika namn på just den platsen men absolut tror jag att det finns.
Följdfrågan kommer direkt: var tror du att Nangijala finns?
Jag tänker efter lite och sen säger jag:
Jag vet faktiskt inte Lava! Men vad jag vet är att jag älskar dig och din syster för alltid, och i slutändan så är det de som är viktigast eller hur?
Hon tittar på mig med lite klurig min, som om hon precis kommit på att jag fintat henne med mitt svar....men sen ler Jon mjukt och instämmer.
Mina fina flickor, mitt allt här i livet.
Lava och jag satt ju inne på akuten igår.
Hon hade skadat foten på skolan och när jag kom hem så vad det bara att vända i dörren och åka in direkt.
Lava hoppade runder på ett ben och verkade ganska olycklig.
Jag bad att få titta på den inlindade ankeln och detta va det som mötte min blick.
Hon va jättesvullen och det fanns inte en tvekan på att vi skulle åka in med henne.
Det va svårt att ta till sig att hon hade hoppat runder med denna foten hela dagen.
Hon är verkligen en tuffing.
Så det blev en tripp in på akuten och vi var väl därifrån vid 23.00.
Väääldigt trötta kan jag tillägga.
Ni ser på kölappen när vi kom in...18.33.
Som tur är så har Lava och Nova en väldigt snäll farmor och farfar...så när vi åkte från sjukhuset så svängde vi inom Mörarp och där tog dem emot halta Lava.
Jag skulle ut i skogen med skolan idag och jag kunde tyvärr inte vara hemma med henne.
Så ett stort tack för er hjälp 🌸 vi är glada att ha er i vårt liv ska ni veta 🙏🏼😘
Idag va jag och de andra i min grupp som sagt ute i skogen.
Det regnade och regnade och.....ja just det regnade.
Jag lär vara om inte ännu mer förkyld imorgon.
Men trots regnet så hade vi väldigt roligt.
Vi lekte många lekar och jag kände att jag genuint blev inspirerad.
När jag kom hem så va det bara att svida om och sen anlände Viktor och barnen.
Det blev fredagsmys och chips och popcorn och nu så är kvällen snart till ända.
Barnen ligger och sover och jag gör snart detsamma.
Den här helgen ska bli lugn, det måste den bli.,, jag behöver vila upp mig.
Man måste vara rädd om sin kropp...man får bara en 😉
Jag hänger inte riktigt med....
Mina strukturella morgnar är en enda röra.
Mina dagar blir inte alls som jag har planerat.
I mitt huvud har jag allt färdigt och klart för mig.
Det är ju inte så svårt...eller??
Jag kommer på mig själv som oftast med att bara irra runder där hemma.
Bara där hemma!
I övrigt går det mesta som på räls...men inte hemma.
Hur kommer detta sig??
Svar någon?
Jag är tidsoptimist, jag vet.
Jag vill hinna med allt på så lite tid som möjligt.
När jag sen står där med 10 bollar i luften så raseras allt.
Då kommer insikten...."varför i he--ete går jag inte upp tidigare så jag slipper stressa".
Men lika snabbt kommer nästa insikt..."det spelar ju ingen roll för då kommer jag hitta nåt mer som jag HINNER göra".
Det är verkligen en ond cirkel.
En cirkel som jag försökt bryta under så många år....ja då länge jag kan komma ihåg faktiskt.
Hur länge kan man hålla på så här.
Jag vet att det hela eskalerade efter cellgifterna och strålningen...få fick jag ett namn på det "Kemobrain".
Man kan liksom inte fokusera på något under en längre tid.
Nu tänker ni kanske: men det va ju typ 2 år sedan, det måste ha blivit bättre nu.
Svaret är jobbigt att formulera.
Nej det är precis likadant.
Jag har fortfarande svårt att ta in för mycket info på samma gång.
Det är precis som att hjärnan sållar bort det som den tycker är mindre intressant.
Det är viktigare att hålla sig vaken.
Det är viktigare att formulera ord så att man kan föra en konversation.
Det är viktigare att äta så man håller energinivån uppe.
Men....vad är kvar då?
Allt det andra som utgör en vardag då.
Att faktiskt kunna ta in vad min bästa vän sitter och berättar för mig.
Att faktiskt kunna planera mina studier som är så så viktiga för mig.
Jag blir frustrerad, arg.
Men precis som jag har gjort alla andra dagar...så fortsätter jag att försöka.
Jag kan inte vänta längre på att det ska bli bättre.
Jag måste själv försöka hitta en struktur som fungerar...för mig.
Nu är bussen snart framme på knutpunkten.
Jag ska ta en promenad ner till tåget.
Jag ska hitta en plats och sen ska jag äta min gröt som jag inte hann äta imorse.
Jag ska dricka min smoothie som jag inte hann dricka.
Jag ska smutta på mitt te som jag.....inte hann dricka.
Nu hinner jag.
Mörkret kryper sakta fram
Solen har varit stark länge nu.
Den har kämpat länge och väl.
Den har dragit ut på det oundvikliga.
Nu bytar dom plats.
När ljuset förlorar sin styrka så finner mörkret sin.
Den breder ut sig likt en dimma under morgontimmarna.
Den tar plats, viskar: jag är här!!
Har jag saknat den....nej verkligen inte.
Jag känner redan hur energin sugs ur mig.
Känner mig emellanåt helt urlakad.
Vagnen rullar och stöter rytmiskt mot rälsen när tåget rullar hemåt.
Utanför faller regnet.
Himlen är grå, ni vet....så där sorgset grå.
Jag tittar mig omkring i kupén...inga leenden möter min blick.
Alla har ganska bistra ansiktsuttryck, tomma på nåt sätt.
Dom vet precis dom jag att vintern och hösten är här.
Hela dagen har jag frusit.
Kanske är det förkylningen som vill påminna mig om sin närvaro.
Eller så är det värmen inom mig som försvunnit med solen.
Jag vet inte...men frusen är jag iallafall.
Imorgon ska jag klä mig ordentligt.
Massa myskläder ska pryda min knottriga, huttrande kropp.
Ikväll började jag och flickorna läsa i "Bröderna Lejonhjärta", det va så otroligt mysigt.
Båda två satt På varsin sida om mig och lyssnade spänt.
Lava tänkte upp handen och ställde en fråga nån gång.
Jag fick träna min högläsningsteknik (det är inte så lätt som man tror).
Imorgon ska vi läsa mer, jag är lika nyfiken som flickorna.
Nu säger jag god natt!!
Hopps innerligt att förkylningen släpper till imorgon.
Hej hej!!!
Jag är trött på dig, försvinn!!!
Du tror att jag inte märker din närvaro.
Du tror att du ska kunna smyga dig in på mig.
Men jag vet att du är där.
Jag känner dig....jäkla förkylning!!
Jag snörvlar och nyser....känner igen dom envisa symtomen.
Vet att imorgon kommer det vara värre.
Det brukar alltid bli värre innan det blir bättre.
Känner att det verkligen inte är läge för en förkylning nu....har så mycket som står på agendan.
Kroppen vill bara vila men det är svårt att tillåta när jag vet vad som ska göras.
Hur som helst så ska jag iallafall lägga mig snart.
Jag har gjort min skoluppgifter för idag.
Har bakat chokladmuffins.
Har varit på Väla och fixat ett nytt simkort till barnens "nya" mobil.
Varit ute på en långpromenad...sååå skönt!
Imorgon är det skola som gäller.
Jag ska sälja en av mina böcker oxå....bra med lite extraslantar.
Sen ska jag och tjejerna gå ner till biblioteket och låna en riktigt bra bok....vi ska återinföra kvällsläsning och då måste vi ju ha en spännande, läskig, rolig och alldeles underbar bok.
Vi får se vilken det blir 😁
Den tredje bilden visar vårt lilla experiment som vi håller på med.
Det är ett slutet ekosystem.
Den sista bilden visar den "trevliga" lilla varelsen som beslöt sig för att hålla mig sällskap när jag bakade muffins.
Jag insåg dock inte det förrän jag såg den i ögonvrån.
Hen satt på min axel och smög sig sakta närmare.
Jag blev skiträdd och fick behärska mig för att inte skrika rakt ut.
Men som ni ser så fick hen istället en trevlig plats i vår köksblomma 😁👏🏼
Nu säger jag och spindeln god natt 👋🏼🌟
En dag i skogen!!
Upp tidigt.
Trötta ögon, trött sinne.
Barn som tassar på tå.
Frukost....en kopp kaffe.
Sanne kom och hämtade mig och sen gav vi oss iväg till Skrylle.
Det va ruggigt kallt och jag insåg snabbt att min klädsel inte skulle vara tillräckligt idag.
NO är ett roligt ämne, jag suger i mig all kunskap som ett bi suger i sig nektar.
Vi letade upp insekter, håvade i dammen, lekte lite lekar, och vandrade en hel del.
Det va en bra dag.
Det va visserligen en lång dag och jag va helt slut när jag kom hem.
Men eftersom man är mamma så kan MSN inte bara lägga sig i soffan som man egentligen bara vill.
Nej jag fick påbörja middagen istället.
Spagetti och en bönsås med vitkål, morötter och lök....sååå gott.
Sen efter maten satte vi oss med läxorna.
Lava läste i sin läsebok och Nova och jag tränade på bokstäverna.
Hon är så duktig och det märks verkligen att hon vill lära sig.
Nu har vi några bokstäver kvar men sen är hon redo att ge sig ut i böckernas värld.
Dessa barn växer så fort.
Jag och Viktor diskuterade mobil eller inte mobil idag.
Anledningen till den diskussionen va två stycken nycklar.
Det är Lavas och Novas nya hemnycklar.
Jag vet inte riktigt än om dom ska få det ansvaret att ha dem med sig till skolan.
Sen måste jag isåfall skaffa fram en mobil dom jag kan nå dom på.
Ja det är mycket som ska vägas in i ekvationen.
Får väl sova på saken 😴😴
Natti natti 👋🏼
Lite söndagstaco.....
Lite fint besök bjöds det på ikväll.
Inte nog med det, vi (Rickard) fixade till en riktigt god vegetarisk taco.
Detta va en ny version för mig och jag älskade den.....så den ska jag nog införa till fredagsmyset 😁
Istället för färs så innehöll den svarta bönor, lök, morötter och halloumi som kryddades med tacokrydda.
Gudomligt gott!!
Nu ligger barnen i sina sängar och jag har slängt in en maskin tvätt.
Jag ligger i soffan och lyssnar på "skrik & panik" som ylar i uterummet.
Dom får hålla sig ute ikväll, jag påbörjade projekt tvätta soffan ikväll så jag vill inte ha deras håriga små rumpor i soffan då.
Imorgon börjar skolan igen. Vi börjar veckan med en exkursion ut till skrylle nånstans...spännande!!
Den här veckan har jag lite små orosmoln över mig.
Det är långa dagar i skolan och jag vet inte riktigt hur jag ska lösa hämtning av barnen.
Troligtvis blir det att jag får sluta lite tidigare om dagarna så jag hinner hem innan fritids stänger.
Jag ska även försöka fixa ett simkort till en av mobilerna som ligger här hemma så barnen eventuellt kan gå hem tidigare från fritids medan jag är på väg hem.
Hmm....vi får se hur det löser sig...oavsett så är det skönt att ha tjejerna hemma igen ❤️❤️
Nu ska jag dricks mitt koffeinfria te och titta på en riktigt bra film...Eat, Pray och Love heter den...rekommenderas starkt 😊
Jobbhelgen är snart över
Kl. 05.00 ringde klockan imorse.
Trött va bara förnamnet till känslan som då infann sig.
Efter en kopp starkt kaffe så piggnade jag till.
Fixade matlådan, fixade smoothien....sen va jag klar.
Nu är arbetsdagen snart till ända.
Då bär det iväg till Hbg och slutresultatet där är snygga naglar.
Sen kör jag hem och inväntar pappa, Romina och Rickard. Det va visst nån fotbollsmatch idag....jag ser mest fram emot sällskapet 😁
Så tills nästa gång....hej hej 👋🏼👋🏼
