Lund
Idag blev det till att gå upp tidigt.
Jag skulle vara i Lund kl 8 för förberedelserna inför strålningen.
Det gick bra förutom att jag va så så trött. Det va längesen jag gick upp kl 5.
Det va konstigt att vara där, läkaren pratade med mig men jag hörde nog bara hälften.
Jag gillar inte att vara på sjukhus nu för tiden som ni säkert förstår. När jag väl är där så känns det som att jag går in i mig själv liksom. Som att jag skyddar mig själv, jag blir på helspänn.
Fortfarande blir jag illamående så fort jag sätter min fot på ett sjukhus.
Läkaren pratade om allt som skulle hända sen fick jag ta av mig på överdelen.
Sedan lade jag mig på en brist så dom kunde se exakt vilken position jag skulle ligga i.
Armarna över huvudet och rak i kroppen.
Dom satte en stålram runt bröstet och mätte från alla håll kändes det som.
Sedan så tatuerade läkaren in 3 prickar på mig. En på var sida av brösten och en i mitten.
Sedan ritade han med en penna på mig.
Prickarna kommer jag alltid ha kvar...som en påminnelse.
Så nu är det snart dags för detta oxå.
Det kommer fortfarande stunder när allt detta känns så overkligt, att det händer någon annan.
Men imorgon blir jag väl påminnd, då är det dags för sprutan.
Kl 11 ska jag vara inne på lasarettet. Vet ej hur jag kommer må efter den men troligtvis bra.
Jag rakade huvudet igår igen. Står inte ut med att se det tunna sorgliga lilla håret som kommer ut.
Jag har tappat fler ögonfransar nu, vet inte varför. Det ska ju börja växa mer nu tycker jag. Det är kanske en sen reaktion på cellgifterna. Jag har ju även naglarna som gör ont. Tre av mina tånaglar har blivit blåa nu, dom lär väl trilla av.
Något positivt som jag gjorde idag va!!!!!
Jag samlade ihop alla mina mediciner och sedan tog jag en promenad ner till Apoteket.
Det va en otroligt skön känsla.
Blev lite känslosam när jag såg alla medicinerna, så där ihop samlade så va dom ju så många.
Hoppas jag aldrig mer behöver se dom.
Ändringar!!
God morgon!
Har varit och lämnat Lava på skolan och Nova på dagis.
Köpte en grov baguette på vägen hem och nu har jag fyllt den med massa grönsaker och lite ost. Dricker ett glad färskpressad apelsinjuice till det.
Det vi äter är det vi är.
Därför har jag nu beslutat att utesluta fisk och skaldjur nu. Jag känner att jag är redo för det.
Jag vill fokusera på hälsosamma val numera.
Jag ska även försöka dra ner på processad mat, det vill säga sånt som redan är tillagat.
Innan har jag inte haft orken eller lusten till detta men nu känner jag mig inspirerad....så jag smider medan järnet är varmt.
Många av er tycker säkert att jag överdriver med min mat, men sanningen är att jag mår bra av detta.
Jag vill att min kropp mår bra och jag vet att den kommer göra det av detta.
Jag vill oxå vara en bra förebild för mina barn och jag kan vara stolt när jag berättar varför jag äter det jag äter.
Det är just nu en hysteri kring det vi stoppar i oss, det finns en anledning till detta.
Våra kroppar blir misshandlade inombords av allt detta skit som säljs i affärerna.
För mycket socker, salt och E ämnen...det är vad man får i sig idag. Tror ni inte mig??
Bara ta en titt på det som finns i kylen och frysen.
Jag vill verkligen inte vara en "viktigpetter" MEN det är så otroligt mycket hysh hysh kring detta.
Tänk bara på när ni går och handlar...va medveten om det som hamnar i korgen, det är allt jag säger...ni har bara en kropp, va rädd om den.
Nu när jag va iväg så blev jag bestört av vad jag fick se.
Små barn i Lavas och Novas ålder med magar som hängde. Dom va så överviktiga så dom knappt kunde vara med och leka.
Är detta rätt??
Var är föräldrarnas ansvar i detta?
Vet dom inte om att dom dömer sina barn till ett liv av mobbing, sjukdomar och en allt för tidig död. Det låter hårt men det är sanningen...vet inte varför så många blundar för den.
" Ja men vi är ju på semester!! "
Ja det är ni, ska du bjuda ditt barn på en cocktail då oxå, ni är ju på semester.
Nä det är bara en dålig undanflykt anser jag.
Dessa hotell som erbjuder All Inclusive väljer att tillaga och servera den maten som dom vet att gästerna äter.
Det som serverades va: pommes, hamburgare, friterade Nuggets, pizza och massvis med Coca Cola.
Är det så det ska vara?
Jag som äter vegetarisk fick visserligen ihop mat varje dag, men det va inte jättemycket variation.
Nä nånting måste hända, snart!!!
Nu ska jag snart iväg och handla sista presenten till Nova 😊 imorgon är den stora dagen ❤️
Hon är redan 5 år.
Jag älskar henne så så mycket, min lilla surbobbe.
Hoppas ni får en underbar dag idag.
Frukosten idag 👍🏻
Här är några av mina middagar och frukostar.
Lev det gröna livet 🌱
Tillbaka igen
Igår kom jag hem ifrån Turkiet. Det har varit skönt att vara iväg men jag har haft mycket att tänka på.
Det är både bra och dåligt att vara för sig själv och bara ha sina tankar att bearbeta.
Jag har tänkt jättemycket på hela den här resan (cancer-resan), grunnat på vad jag kan göra för att kunna släppa detta när allt är över.
Jag tror att man släpper in en massa negativ energi när man ältar cancer hela tiden.
Därför vill jag kunna fokusera på nåt positivt. Mina barn är otroligt positiva så jag borde lära mig nåt av dem hehe.
Nu är det två veckor sedan jag fick min sista cellgiftsbehandling.
Min svamp i munnen har försvunnit helt så det är jätteskönt.
Jag har inte längre ont i kroppen 👍🏻
Det som dock är kvar eller har uppståt nu är mina naglar. Dom har blivit missfärgade och jag har ganska ont i dom.
Både tånaglar och fingernaglar har blivit drabbade.
Man ser ganska tydligt när jag har tagit cellgifter och nu när jag har slutat med dom. Det har blivit en linje där den friska nageln växer ut.
Där ser man tydligt vad kroppen tar upp!!
Inga hälsosamma saker direkt.
Nu ska jag bara ta sprutor ett tag sen är det oxå över.
Den 31 augusti ska jag till Lund för första gången och ta prover och CT skann.
Sen ska jag tillbaka den 9 sept. För första strålningen.
Jag tittar mig i spegeln varje dag nu och försöker se om håret växer. Har blivit lite besatt känns det som. Men jag vill verkligen se att det börjar hända nåt på hårfronten.
Det hade underlättat för mig väldigt mycket faktiskt. Då hade jag kunna släppa den oron.
Nu ska jag försöka sova. Upp tidigt imorgon och ta med tjejerna till skolan alt. Dagis.
Kram på er
Man ser tydligt linjen.
Lägg märke till den gulaktiga färgen på övre delen av nageln.
Turkiet
Jag är på plats nu.
Solen värmer underbart på min hud.
Allt smakar så gott.
Människorna är trevliga.
Men ännu kan jag inte slappna av riktigt.
Min hjärna arbetar för fullt fortfarande.
Jag kan inte riktigt släppa det som varit och bara vara i nuet.
Imorgon kanske det blir bättre, mer lugn!!
Jag har öppnat boken som jag läser ett antal ggr men stängt den efter ett tag. Jag har insett att jag inte "läser" utan bara tittar på bokstäverna.
Trodde inte att det skulle vara så här svårt att "bara vara".
Just nu sitter jag på balkongen och väntar på att klockan ska bli 18.30 så jag kan gå upp och äta middag.
Maten är riktigt fin här, massor att välja på.
Resan hit va väldigt ångestfylld men jag fixade det med.
När vi va uppe i luften så hamnade vi i ordentlig turbulens...jag har flugit ett par ggr men aldrig upplevt den här typen av turbulens.
Jag började rabbla nåt osammanhängande och kom på mig själv med att prata med "han där uppe".
Vet ej om han lysanade men turbulensen slutade iallafall.
Hur kommer det sig att när man utsätts för nåt hemskt så är det Gud man vänder sig till?
Jag är inte speciellt religös av mig men ändå så är det han jag ber om hjälp när det krisar.
Det är en trygghet...för mig iallafall. Jag blir lugn på nåt sätt när jag ber eller pratar med honom.
Jag avundas dom som har en djup och stark tro.
Dessa människorna kan hitta ett lugn som andra inte ens kan föreställa sig.
Varför är jag inte mer religös då undrar ni?
Jag finner mitt lugn i ett antal olika saker...inte uteslutande religion.
Vetskapen att jag är en bra medmänniska.
Vetskapen att jag är en bra förälder.
Vetskapen att jag tar hand om min kropp.
Detta är en del av dom sakerna som gör att jag finner ro och lugn.
Jag hade mer än gärna velat fördjupa mig i både buddhism och islam och kristendom m.m men just nu så har jag inte den orken.
Men jag är övertygad om att jag kommer göra det inom en snar framtid.
Jag tror att allt hänger ihop förstår ni.
Våra liv är som ett enda stort pussel.
Någonstans på vägen så börjar vi se vad detta pusslet ska föreställa....det är då vi med övertygelse färdigställer det.
Carpe diem
Natten innan avresa
Imorgon eller om några timmar rättare sagt så sitter jag på ett plan till Turkiet.
Hur känns det då?
Kluven!!
Jag är lite ledsen över att behöva lämna barnen, kommer sakna dom så otroligt mycket.
Jag är förväntansfull, har sett fram emot att kunna "bara vara".
Klockan slår 00.00 nu, vad betyder det?
Är det någon eller något som vill säga mig nåt?
Senaste två veckorna har jag antingen vaknat exakt 00.00 eller så har jag tagit mobilen och tittat när klockan har slagit tolv.
Har haft en speciell känsla i kroppen när jag ser detta klockslaget....varför?
Varje gång jag ska flyga så får jag väldigt mycket ångest, dödsångest.
Jag hatar att inte kunna påverka saker och ting.
Hade jag fått bestämma så hade jag gått och kollat varje millimeter av planet.
Samtidigt så tror jag på ödet, att om det är meningen att nåt ska hända så händer det.
Jag vill bara inte vara en av dom som försvinner. Jag vill vara kvar ett bra tag till.
Kan inte hjälpa att känna att "han där uppe" kommer spela mig ett spratt nu.
Jag har genomlidit den här skiten nu och sen så visar det sig vara fel på planet och det störtar....så jäkla bitter jag kommer att vara då.
Jag har packat allt vad jag kan komma på. Har säkert glömt hälften men vad gör det.
Allt jag egentligen behöver är en bikini och en riktigt bra bok 😉
Ajajaj....nu gör det ont på riktigt. Va tvungen att ta en smärtlindrande tablett nu precis, det värker överallt. Hoppas att jag kan sova bara..
Jag va på Jenny och Davids kräftskiva ikväll och det protesterade kroppen mot nu när jag kom hem.
Vi hade jättekul med lekar och god mat.
Tyvärr så orkar man inte lika mycket nu.
Innan idag så körde Lava cross, min duktiga tjej.
Hon skrämde både mig och pappa ett par ggr när hon hoppade över guppen.
Jag är verkligen så glad att jag fick bli mamma till just dom två tjejerna.
Dom ger mig så mycket kärlek och jag vet inte vad jag skulle gjort utan dom.
Nu håller ögonen på att stängas. Tabletten börjar äntligen verka.
God natt och sov så gott
Äntligen över med cellgifterna
Dagen kom äntligen. Nu är det över med cellgifterna.
Jag gick in och lade mig i sängen medan dom kopplade fast slangarna till PICen.
Känslan som kom är svår att beskriva.
Jag kände en lyckokänsla men samtidigt ångest.
En osäkerhet eftersom detta har varit mitt liv nu ett bra tag. Nu är det plötsligt över.
All smärta och illamående är helt plötsligt över för min del.
Jag kände mig stark, jag har verkligen fixat detta.
Jag måste säga att jag är så otroligt tacksam för alla som har varit här som ett stöd för mig.
Jag vet att jag inte alltid är den mest pratsamma personen. Jag har alltid hanterat mina problem med mig själv bara. Men ni ska veta att genom att bara ha funnits där eller genom ett vänligt ord har ni hjälpt mig igenom denna skiten.
Just nu känns det som att detta är över men egentligen är det långt ifrån över.
Det som kommer hända nu är att jag ska ha lite "vila" så kroppen hinner återhämta sig från alla behandlingar.
Den 31 augusti ska jag till Lund och ta fler prover och göra en skiktröntgen inför strålbehandlingen. Jag fick en liten broschyr av en sköterska nu när jag avslutade min behandling. Det kändes lite som ett hån faktiskt ( grattis För att du har klarat denna skiten, som present får du en ny broschyr om resten av skiten som väntar).
Det är den här behandlingen som jag ska hålla på med i ca 5 år. Förstår ni mig då när jag säger att detta är långt ifrån över.
Utöver den här medicinen så ska jag även ta sprutor var tredje vecka på sjukhuset. Även en annan typ av spruta ska jag ta fast var fjärde vecka, även denna på sjukhuset.
Så med andra ord kommer jag bli påminnd om min cancer varannan vecka genom att behöva gå in på onkologiavdelningen.
Hur känns detta då?
Det känns jobbigt men samtidigt ett nödvändigt ont.
Jag vet innerst inne att jag troligtvis aldrig kommer bli kvitt den här sjukdomen.
Det kommer alltid finnas nåt som påminner mig om den här hemska tiden.
Rädslan för att få tillbaka cancern är oxå svår att släppa.
Det känns som att om jag släpper rädslan så står jag naken i mörkret.
Jag måste vara på min vakt hela tiden om ni förstår vad jag menar.
Jag pratade med en dam idag på avdelningen. Hon hade fått bröstcancer år 2007 och var klar med sin behandling 2008.
Hon hade gått igenom exakt samma behandling som jag (Cellgifter, hormonmediciner, strålning).
Hon gick på sina årliga kontroller som bestämt.
Nu låg hon där inne med nu cytostatika i droppet.
Cancern hade spridit sig genom metastaser och satt sig i hennes ryggrad.
Trots all denna behandling.
Trots att hon gick igenom den här skiten.
Jag ville bara sjunka genom jorden när hon sa det.
Förstår ni då när jag säger att jag troligtvis aldrig kommer bli kvitt den här hemska sjukdomen.
Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska hantera det om jag ska vara ärlig.
Jag känner hopplöshet.
Jag känner ilska.
Jag sörjer.
Jag va otroligt trött när jag kom hem frän behandlingen idag. Lade mig och vilade innan Viktor kom förbi och hämtade upp mig. Lava skulle köra cross idag.
Nu sitter jag i soffan och känner mig allmänt matt.
Jag kände redan av svampen som höll på att lägga sig som en fin hinna i munnen.
Går ut emellanåt och tittar på den hemska sprutan som jag ska ta, den som ska sätta igång smärtorna på nytt.
Det är svårt att se det positiva i allt men jag försöker.
Jag längtar efter mitt varma bad som jag ska ta.
Tyvärr så va jag tvungen att vänta till imorgon 😢
Jag som såg fram emot att ligga i det där badet ikväll.
Så ser det ut nu. Imorgon kommer det inte finnas nåt kvar alls 😊
Då kan jag för första gången på länge ha på mig vad jag vill. Allt som man har haft på sig har genomsyrats av den där PICen. Man har inte känt sig frisk om man säger så.
Men nu är den borta, nu är jag bara en i mängden som gillar att raka mitt hår hehe.
Nu ska jag inte gnälla mer.
Nu är det sängen som kallar.
Hoppas ni har haft en underbar dag idag 😊☀️
God natt!! ⭐️🌙⭐️
Trött!!
Sömnen har inte infunnit sig än, frustration är ordet jag letar efter.
Klockan ringer 08.30 imorgon/idag sen börjar dagen.
Vi ska iväg tillHalmstads äventyrsland 😊
Det blir nog det sista vi gör nu innan Lava börjar skolan.
Kom på innan ikväll att jag måste hämta ut min kortison. Jag har inte tillräckligt för att klara den här cellgiftsbehandlingen.
Det får bli på måndag isåfall och det är då jag ska börja med tabletterna.
Jag får väl räkna dom imorgon så att dom räcker till första omgången på morgonen.
Ska bli så jäkla skönt att göra mig av med alla dessa medicinerna. Det ska bli ett sant nöje att lämna över detta giftet till Apoteket.
Sen kan jag lova er att det kommer dröja innan jag stoppar i mig fler kemikalier.
Då är det en rejäl rensning av min kropp som står på agendan.
God natt!!
Rättt
Sömnlösa nätter!!
Klockan slår snart 02.00 och jag kan fortfarande inte sova.
Någonting gnager i mig.
Jag har läst ut boken nu, den va sorglig men samtidigt väldigt genuin.
Den handlar om en sån enkel sak som en tavla.
Den handlar om hur en tavla kan förstöra två liv nästan 100 år emellan varandra.
Det slår mig att Tavlan målas av en man som älskar sin fru mer än livet själv, ironiskt nog så håller den tavlan nästan på att ta hennes liv.
Finns det något som för mycket kärlek?
Kan man älska någon FÖR mycket?
Var går gränsen isåfall?
Om man älskar sin "hobby" passionerat så är det ju något positivt.
Jag älskar mina barn villkorslöst, det är positivt.
När blir det positiva något negativt?
När man blir överrumplad av tragedi och sorg så kan man inte låta bli att rannsaka sig själv.
Tänka över dom besluten man har tagit i sitt liv.
Ibland sköljer insikten över en, att man kanske inte alltid har tagit dom rätta besluten.
Vad ska man göra då?
Jag kan inte gå tillbaka i tiden.
Jag kan lära mig av mina misstag, absolut kan jag det.
Men ibland blir insikten så jäkla smärtsam att man inte riktigt vet hur man ska hantera den.
Jag var precis inne och rakade bort det lilla håret som va där. Trodde det skullevara enkelt, men nej!!
Tårarna trillade nerför mina kinder medan jag drog hyveln över min snart så kala hjässa.
Varför är detta så svårt?
Jag har ju gjort det innan.
Jag inser att jag har en lång väg tillbaka...det är ganska jobbigt faktiskt.
Jag vill att det ska gå fort, jag vill sova och sen vakna och inse att allt har varit en riktigt hemsk mardröm.
Jag vänjer mig aldrig vid dessa känslostormar!
Jag har levt ett liv som har flutit på som ett löv i en bäck....ibland har det krusat till lite på vattenytan men oftast har det bara flutit med strömmen.
Nu har jag åkt en bergodalbana i snart ett halvår, hur länge ska man orka.
Jag ser väldigt mycket fram emot på tisdag...då är en stor del över iallafall.
Sen åker jag på söndagen sen.
Känns delvis som att jag försöker fly från sjukdomen, från ordet cancer.
Är det fel?
Jag tror att jag kommer kunna vara den gamla vanliga Bella när jag är där.
Att jag inte behöver tänka på all skit jag gått igenom.
Men jag vet bättre än så, när jag ser mig i spegeln så kommer verkligheten ifatt mig.
Smärtan kommer följa mig som en skugga, var jag än går.
Men det är mitt val om den ska få ta över mig, mitt liv. Svaret är NEJ!
Jag kanske har ont, jag kanske inte kan le och vara glad alltid. MEN jag ska ändå njuta av den veckan...bara vara!!
Inte fan ska den få förstöra min resa...Nope!!!
Nu är klockan 02.30 och jag ska försöka sova IGEN.
Förlåt om jag är negativ och ledsam nu för tiden, men det blir bättre.
Tack alla som finns där och har funnits där under denna jobbiga tid. Utan er hade jag aldrig klarat Detta.
Så tack ❤️❤️
Katter
Tom
Min hjärna är rätt tom just nu. Jag sitter i min fåtölj och bara tittar ut över vardagsrummet. Jag tittar men ser ändå inget.
Har ni varit med om att blicken bara fastnar. Du kan inte titta bort men du tittar ändå inte på nåt specifikt.
Detta händer rätt ofta nu för tiden.
Jag kan sitta och prata med någon och sen bara försvinner jag ett tag. Jag ser att personen pratar med mig men jag hör inget. Eller så hör jag men hjärnan registrerar inte det.
När jag väl "kommer tillbaka" så vet jag inte vad han/hon har sagt.
Kännu jättedumt för det verkar ju som att jag inte bryr mig om vad denne har att säga....ledsen men jag kan inte hjälpa det.
Så om ni pratar med mig och jag verkar lite frånvarande så vet ni varför.
Ikvälö har jag tänt ljus i hela lägenheten, känns riktigt mysigt.
Ljus har en lugnande effekt på mig.
Jag kan sitta och titta på ett ljus väldigt länge...bara studera lågan.
Det låter väldigt flummigt jag vet...men man är ju i nuet när man gör det.
Jag jämför ljuset med livet.
En liten vindpust sen är lågan släckt.
Så skör men ändå så mäktig.
En liten låga kan skapa en stor eldsvåda...på ett ögonblick.
Tänk att nåt så skört kan vara så mäktigt!!
Mina kära vänner...ett visdomens ord!!
Lita alltid på din intuition, alltid!!!
Kram på er!!!
Skönt väder
Det är helt otroligt hur vädret kan påverka ens humör!!
Vaknade imorse och såg solen genom fönstret, fick en bra känsla i hela kroppen.
Det är så här dagen ska starta 😊
Nu sitter jag här ute och dricker min kopp kaffe.
Funderar på om vi ska ner till badet sen. Det är ju skönt och varmt så varför inte.
Kram på er
God kväll!!
Har precis placerat rumpan i min sköna fåtölj. Ska läsa lite i min bok men undrar om jag verkligen kan det ( barnen har inte somnat än 😆).
Jag ska göra ett försök iallafall.
Dagen har beståt av en tur med sjukhuspendeln. Jag åkte med Christine eftersom hon va tvungen och jobba. Nobina va fräcka nog och sno henne från vår kaffeträff.
Efter det så åkte jag hem och fick i mig lite mat sen va det iväg till Odensjön med Viktor och barnen.
Vi/dom badade och matade fiskarna sen gick vi en runda i skogen.
Nu är jag rätt slut i kroppen men på ett bra sätt.
Jag är så tacksam för alla fina människor som finns i mitt liv, verkligen!!
Ta aldrig nån för givet, helt plötsligt finns dom kanske inte där mer.
Funderar på om jag ska raka mig sen...för sista gången. Jag känner att håret börjar växa så smått nu. Tyvärr är håret fortfarande ganska tunt så jag vill nog inte behålla det än.
Jag rakat det nu så får vi se om det är lite "hårdare" när det växer ut nästa gång....håll tummarna för mig.
Det hade varit så skönt om det hade börjat växa ordentligt nu...det är liksom ytterligare ett steg på vägen.
Hoppas ni har haft en skön torsdag ☀️
Hej så länge
Odensjön
Har varit och hälsat på min vän och kollega Christin idag 😊 va så roligt att se henne igen.
Vissa från jobb saknar man väldigt mycket.
Det blev en tur med sjukhuspendeln fram och tillbaka. Nu vet jag vilka avgångar det finns iallafall.
Nu har jag ätit min lunch och nu ska jag åka och hämta barnen och Viktor. Det blir en tur till Odensjön.
Sen kommer Johanna och ska sova över 😊
Hehe Turbo håller mig sällskap 😊
Den här dagen verkar bli riktigt bra.
Räknar ner dagarna till den 11 😊 ska bli så skönt att detta snart är över.
Kram kram
Vissa dagar är värre än andra
Det är sant!!
Idag trodde jag att det va en bra dag, tills kvällen kom och min vanliga rastlöshet kickade in.
Jag har haft svårt att sova nu ett tag och det börjar bli ganska jobbigt. Klockan tickar förbi 1, 2 och ibland 3.
När kvällen närmar sig och barnen ligger i sina sängar så börjar jag mina "kvällsrutiner". Dom består av städning, tvättning, dammsugning, målning av naglar och allt annat som jag kan hålla mig sysselsatt med.
Jag kan för allt i världen inte komma till ro, frågar mig Själv varför!!!
Svaret är ganska enkelt egentligen:
Jag håller mig sysselsatt så att jag slipper tänka.
När man sitter stilla så kommer tankarna.
Det sista man vill är att vara ensam med sina tankar, men egentligen är det precis det man behöver.
Jag kan stressa runt en hel dag och knappt få en sekund över för mig själv...men när kvälleN kommer så gör jag allt för att slippa tänka.
Det är en överlevnadsmekanism, förnekelse!!
Jag vill inte se mig själv som ett offer.
Jag vill inte vara sjuk.
Jag vill inte vara ensam.
Jag VILL vara stark, envis...en kämpe!!
Varför händer dåliga saker bra människor?
Jag vet att allt händer utav en anledning men ibland är det svårt att se slutresultatet.
Just nu ikväll är det jobbigt men jag vet att det blir bättre imorgon.
Sista avsnittet för kvällen är igång, ska försöka sova sen.
Hoppas ni alla sover gott just nu.
God natt 🌙⭐️
