bellabuss

Vad är den första sponta tanken som kämpar sig igen kaoset.
"Vad fan håller jag på med?"

Medan tanken kommer till mig plockar jag majskorn från mattan efter ett misstag från Nova.
Det spilldes lite.
Men det är inte maten som är konstigt.
Det är inte det faktum att jag ligger på mina knä och försöker anstränga mina ögon efter små majskorn.
Det är heller inte det dom man skulle kunna tro.
Tanken som kom sen va

"Gud vad jag älskar mina barn"

Jag har varit väldigt irriterad idag.
Det har varit mycket skiv och bråk mellan barnen.
Det har varit saker som jag för tillfället inte riktigt kunde ta till mig men som sen exploderade i min hjärna

Vissa dagar i mitt liv är stressigt och irriterade.
Jag vet varför.
För imorgon ska jag lämna barnen och sedan dröjer det en vecka innan jag får hålla om dom igen.
Därför blir jag som ett litet barn utan godispåse....sur gnällig och ledsen.
Ledsen i själen.
Tomheten sprider ut sig...tar sin plats som så många gånger förr.

Jag är trött nu.
Energin är låg.
Hoppas att jag hittar min styrka...min motivation.

Livet är inte till för att vara enkelt....då hade för många njutit av det.

Första bilden är från fotbollen i lördes när barnen va med.
Dom vann choklad 😊
Sen den andra bilden är från idag...jag var och köpte fotbollskläder till flickorna.
Nu är dom snart fullmunderade 👍🏼
Hoppas dom får det roligt på träningen ❤️

Sov så gott 🌜🌖🌟✨

Färgerna exploderar.
Dofterna blandas med ljudet av prasslande löv.
Var har du varit?
Kylan har krampaktigt håller fast i dig...tills nu.
Nu tar du din plats i min rastlösa själ.
Nu ger du mig den känsla som jag så desperat behöver.
En känsla av frid, lycka.

Åh vackra höst...äntligen är du här!!

Det blev en heldag med min lilla älskling igår.
Nova följde med till skola.
Först va vi på sjukhuset och jag fick min spruta.
Nova va jätteduktig fast hon tyckte det va tråkigt på min skola hehe.
Hon frågade mig när vi satt på lektionen:
"Tycker du att detta är kult mamma?"
Haha nja KULT är det väl kanske inte....men det är ganska viktigt svarade jag.

Jag va ganska trött efter dagen så det blev en lugn kväll för oss.
Idag är det grupparbete på agendan sen ska jag hämta hem barnen i tid från fritids.

Hoppas ni får en bra dag idag ☺️

Tick tack tick tack.....

Sekundvisaren hoppar bestämt från det ena strecket vidare till nästa.
Tiden går.....men det känns som att tiden står stilla.
Hade jag inte sett med mina egna ögon att visaren faktiskt rör sig så hade jag inte trott på det.

Tiden är en fiende i nuläget...eller ja så känns det iallafall.
Jag hinner inte....vill så mycket.
Men det där jäkla dygnet har ju bara 24 timmar.
Hur mycket jag än försöker så blir timmarna varken mer eller mindre.
Hur ska jag hinna då?

Vi är redan i oktober månad.
Året är 2016.

Vart tog all den tiden vägen?
Det är konstigt egentligen....att känna att tiden står stilla samtidigt som du inte hinner nåt alls.
Som en parallell värld du tittar på.

Min verklighet och din verklighet.
Så lika men ack så olika.

Jag vill ta tiden och bryta ner den i molekyler.
Jag vill ta bitarna i min hand och sedan sortera upp dem så de passar till mitt liv.

Just nu har bitarna förvandlats till små sandkorn och dom rinner mellan mina fingrar.
När dagen når sitt slut så sitter jag där med några korn kvar i min kupade hand.
Men det räcker inte....det räcker inte.

Tiden....varför har du så bråttom?

Dunk dunk!!!
Jag stänger av ljudet på tvn.
Lyssnar....hör inget.
Jag sätter på ljudet igen.

Dunk dunk!!

Tittar mot trappan....det är där ljudet kommer ifrån.
Ser inget.
Kallar på katterna....hör att dom jamar ute i uterummet.

Vad är det som låter???

Vänder mig om och fäster blicken mot tvn igen.
Känner att nån tittar på mig.

Kan inte slappna av så jag går upp och kollar till barnen....båda två sover gott.

Jag ska försöka sova nu....får se hur det ska gå.
Känslan av obehag finns fortfarande i mig....men det är ju inget som säger att det måste vara något negativt...eller?

Går upp och lägger mig...mumlar tyst för mig själv..."God natt"....man vet ju inte vem som lyssnar 😉

Snörvel.
Fräs.
Host host.

Det är mina återkommande repliker för tillfället.

Kände igår att allt inte riktigt va dom det skulle men ignorerade känslan.
När jag kom hem ifrån träningen och skulle börja plugga så kom verkligheten ikapp mig.
Jäkla förkylning....den kunde inte kommit mer olämpligt.
Det blev en del pluggande igår ändå och lite imorse.
Tisdag idag....snart fredag...snart tenta.
Jag intalar mig att det inte är lönt att vara nervös....jag kan ju inte göra mer än mitt bästa.
Så näsdukar, halstabletter och en jäkla massa motivation så ska det nog gå.

Hej så länge!!

Måndag är här och det enda jag tänker på att jag inte har mina fina flickor hos mig.
Jag tänker inte på tentan som är på antågande.
Tänker inte på skolan och alla lektioner som väntar.
Tänker inte på helgen som varit.
Tänker bara på mina underbara tjejer som förgyller mitt liv.
Det här ned varannan vecka är både en välsignelse och en förbannelse.
Just måndagen är jobbig.
Den här veckan utan barnen är dock kort.
Viktor ska på bröllop på lördag så jag får stjäla hem dom då hehe.
Sen träffar jag dom en stund på onsdag när fritids har stängt.
Trots alla dessa små träffar i veckan så gråter mitt hjärta ändå.

Vi va på bio i lördes, jag, barnen, Viktor, Sofie och Ann-Britt.
Barnen älskade det, dom njuter verkligen när hela familjen är samlad.
Tyvärr blir det ju inte så ofta längre...alla har sitt eget att sköta.
Men jag tycker att det är viktigt att man stannar upp ibland och reflekterar över vad som är viktigt i ens liv.
Barnens lycka är definitivt viktigt för mig.
Jag vet att barnen mår bra av att ha sin familj samlad ibland....därför anstränger jag mig för att det ska bli så oxå.
Sen är det bara en bonus att jag faktiskt trivs otroligt bra med deras pappa och farmor hehe.
Jag har som sagt inga problem alls med att åka med barnen till farmor och farfar även om jag och Viktor inte att tillsammans längre.
Faktum är att JAG trivs utomordentligt med dessa människor, härliga människor helt enkelt.
Jag är ganska noga nuförtiden med vilka jag omger mig med.
Jag spenderar bara tid med de som jag bryr mig om helt enkelt.

Som igår till exempel, då spenderades eftermiddagen/kvällen med Kewin och Linn.
Dom bjöd på middag och Monika hade vakat en kaka som vi mumsade på efter maten.
Barnen lekte och busade och vi pratade om allt mellan himmel och jord.

Det va verkligen jätte trevligt och det för vi snart om igen.

Nu ska jag strax gå av tåget, är framme i Malmö.
Skola hela dagen idag sen till gymmet och gör av med lite energi.
Sen blir det plugg resten av dagen/kvällen/natten.
Har min salstentamen på fredag och det är bara att sätta igång.

Ha en underbar måndag allihop.

Minsta lilla värk = cancer
Minsta lilla avvikelse = ångest
Minsta lilla märke = död

Det är tröttsamt att alltid vara på sin vakt.
Alltid känna efter.
Analysera precis allt som händer med kroppen.
För någon annan är det bara en huvudvärk.
För någon annan är det BARA ett utslag.
För de flesta är det BARA lite magont.

Men för mig och för många som jag lärt känna är det en rädsla varje gång någonting inte är som det brukar vara.

Som nu till exempel:
Jag har varit ganska trött nu på sista tiden.
Inget konstigt med det tycker man.
Men sen så kom den molande värken i ländryggen.
"Jag har nog sovit konstigt bara".
Man hittar en ursäkt, en förklaring till värken....men nånstans i bakhuvudet pockar tanken om "tänk om det är cancer".
Nu har jag även fått en stickande och ibland domnande känsla nedanför ryggslutet.

Det behöver absolut inte vara någon alls men mina tankar går tillbaka till dagen då jag fick min cellgiftsbehandling och damen mittemot mig berättade att hon hade fått samma behandling som jag fick.
Samma behandling och hon va inne nu för att påbörja en ny kamp....för cancern hade kommit tillbaka...denna gången i ländryggen.

Dessa paralleller gör man dagligen när man en gång haft en allvarlig sjukdom.
Dessa återblickar är o så närvarande i princip varje dag.

För vår kropp förändras...hela tiden.
På gott och på ont.
Jag har valt att träna.
Jag har valt att studera.
Jag har valt att jobba.
Alla dessa faktorerna gör att jag blir trött, får värk....problemet är bara att inse att det inte behöver betyda cancer bara för att man är trött.
En vacker dag kommer jag nog till insikt oxå.

Med andan i halsen hinner jag precis med bussen som ska ta mig till Helsingborg.
Detta kan jag inte säga att jag saknat.
Under 4 dagar nu har jag kört bil...fast det har ju varit på gott och ont det med.
Jag blir påmind varje dag om att det är dags för service.
Sen expanderade min lilla spricka i framrutan i måndes....så nu har jag inget annat val än att fixa det ASAP.

Min praktik har varit väldigt givande.
Det va en jättefin skola jag kom till och min handledare va väldigt duktig.
Jag ser fram emot nästa praktik väldigt mycket.
Det är så mycket man lär sig som man aldrig kan lära sig när man sitter i ett klassrum.

Fredag idag kära vänner.
Fredagsmys!!
Lava frågade mig imorse om jag trodde det skulle bli en bra och fin dag idag.
Jag svarade: vad tror du?
Lavas svar: självklart en bra dag, det är ju fredag.
Så jag kör på Lavas klockrena resonemang....fredag, en bra dag!!

Imorgon blir det träning.
Jag va iväg i onsdes och körde ett pass.
Det känns i armarna fortfarande hehe.
Träningen känns fortfarande väldigt bra, dock har mitt knä börjat krångla.
Det gör ont ibland helt utan anledning.
Är det nåt jag har lärt mig det här sista åren så är det att lyssna på kroppen när den försöker säga nåt.
Så jag ska ta det lugnt med benövningarna och så hoppas jag att smärtan ger med sig.

Ha nu en underbar fredag allihop.

Första dagen på VFU:n avklarad, känns toppen.
För er som inte vet vad VFU är så är det praktik som lärare.
Jag är en så kallad lärarkandidat ☺️

Det var mycket att ta in idag och tankarna for runt i huvudet på mig.
Känslorna bubblade inom mig...både positiva och negativa.
Det är mycket som krävs av en när man är ute i en skola så här.
Nu ska jag bara vara där till och med torsdag men det känns ändå som man kliver innanför dörrarna med stort ansvar på axlarna.
Det känns som att man kräver av sig själv en bekräftelse, en känsla....att "detta är verkligen det jag vill jobba med".
När den känslan inte infinner sig så blir man så klart osäker.
Men det är bara dumt att tänka så, alla vet inte direkt om det är rätt för dom eller ej.
Det är något man känner på sig efterhand som tiden går och den verkliga praktiken börjar.
Jag ska inte tänka så mycket nu den här veckan, jag ska känna efter mer.
Känna efter om jag tycker detta är kul.
Det är som sagt mycket ansvar som kommer med det här arbetet...men glädjen i att undervisa och guida dessa små människorna på livets väg....den trumfar allt.
Jag vill göra en skillnad i mitt liv, i andras liv.
Som lärare gör du skillnad för många...varje dag.
Du är en trygg punkt i en skrämmande värld.
Du är en fast hand när man behöver det.

Nu ska jag lägga mig.
Lava ligger här bredvid och andas lätt.
Imorgon är det en ny spännande dag med nya utmaningar.

Sov så gott!

Det har varit en helg med många skratt.
Det är verkligen balsam för själen.
Skratta tills du gråter.
Vi borde egentligen skratta mer och oftare.
Livet blir mycket roligare då.

Dessa dagarna uppskattar man sina vänner så
Mycket mer.
Saknar allt det roliga vi hade.

Nu blir det natti natti för mig och katterna.