bellabuss

En liten blandning av dagarna blev det. 

Vi har varit på kalas för Frans som fyllde 1 år.

Sen har vi varit ute på en skogsvandring (foten höll ihop bra). Det var så skönt att äntligen komma ut i naturen igen. 

Dagarna har varit varma, heta här. Så jag och barnen drog ner till Gröningen och svalkade oss. 

Nu har regnet kommit och det var rätt välkommet. Men tyvärr så drog jag på mig en liten förkylning. Så nu vet jag inte om/när jag kan träna. Jag känner suget i kroppen och vill bara tömma mig på energi. 

Vi får se hur jag mår imorgon. 

Ha en god natt nu, det hoppas jag att jag får. 

Vi samlades kl 11.00 och band ihop våra fina kransar. Barnen lekte och hundarna sprang runt våra ben. Några stod och fixade midsommarstången medan andra småpratade. 

Det var varmt i luften men solen gömde sig bakom molnen. Det var faktiskt väldigt skönt. 

Hur ska man sammanfatta den här dagen då? 

Det var en dag av kärlek, skratt och en massa kramar. Underbart att kunna få hålla om sina nära och kära igen. 

Jag har lyssnat på låten många gånger utan att begrunda vad det är hon sjunger om. 

Det är kärlek (som 99 % av alla låtar som skrevs vid den tidpunkten), men jag hör nåt annat. 

"Det är en illusion att tro att vi enbart består av en personlighet bara för att vi har en kropp. Om det vore så enkelt så tror jag att vi inte skulle ha så många konflikter inom oss själva eller med andra." 

Så skriver Ulrika Hederberg i sin blogg. Jag fastade för hennes ord om delpersonligheter. Jag har aldrig hört talas om det och kände att jag ville veta mer. 

Mycket för att jag många gånger känt mig lite vilsen i vem jag egentligen är. 

Enligt psykosyntesens studier så kallas dom för delpersonligheter vilket jag gillar då de är delar av min personlighet och alla tillsammans skapar mitt JAG. 

Våra delpersonligheter skapades under vår uppväxt just för att ta fram egenskaper som du var i behov av just då för att bli sedd eller för att inte bli sedd. Det är inlärda reaktioner på våra grundläggande behov: överlevnadsbehov, behov av kärlek och gillande och behov av självförverkligande. 

Det är på grund av dessa som vi agerar eller reagerar på ett visst sätt i en specifik situation. Många gånger vet vi inte ens själv varför vi gör det. 

Exempel: 
Om du blev mobbad under din uppväxt så kanske du försökte göra dig osynlig för att slippa bli utsatt, det var en överlevnadsstrategi. Du drog dig undan och du var tyst, du tog ingen plats. Den delpersonligheten kanske du kallar för "Tillbakadragaren". Om den får styra ditt vuxna liv så håller den dig tillbaka i livet för du behöver inte gömma dig längre. 

Ulrika skriver: "Men om du blir medveten om din delpersonlighet och arbetar med den så kommer du kunna acceptera den delen av dig och även använda dig av den när det behövs dvs göra den till din styrka ex. "Tillbakadragaren" kanske har gett dig kvalitéer som att du är bra på att inkludera människor i en grupp och att du är bra på att lyssna?

Jag vet att jag har en lång väg att gå. Att jag har sidor hos mig själv som jag valt att inte rota djupare i. Men jag känner att det är dags nu. För att mitt liv ska kunna bli komplett. För att jag ska bli mottaglig för det som finns framför mig. 

Det är dags att öppna några dörrar nu. 

Jag har haft ett litet uppehåll eftersom jag har fixat med foten. 

Men nu sista tiden så har jag kunnat köra på igen. Det känns skönt att få stressa kroppen lite. 

Jag försöker variera träningen med PWs. 

Det har tagit lite tid med nu börjar jag äntligen se lite resultat. 

Jag vill gärna vara i min bästa form nu efter sommaren. Det är ett delmål kan man väl säga. 

Men sånt här tar tid. Det är inte i en handvändning man bygger muskler. Det har varit många svettiga pass på gymmet än så länge. Många dagar där träningsvärken satt stopp för de enklaste uppgifterna. 

Många kvällar där jag egentligen velat ligga i soffan och mumsa på kinapuffar. 

Men har man ett mål så måste man försöka se förbi dessa små "hinder". 

Jag försöker….sen om jag lyckas, ja det får tiden utvisa.

Dagar det varit. 

Riktigt roliga men otroligt intensiva rent socialt. Jag blir väldigt medveten om mina begränsningar på den fronten. 

Jag är ju en ensamvarg, har nog alltid varit det. 

Nu ligger jag här i soffan och njuter av mitt första sommarlov som precis har börjat. 

Vilken resa det har varit. Jag har lärt mig så mycket. Både om mitt eget kunnande men oxå om allt jag behöver utveckla. Vad pedagogik egentligen innebär…..bortom utbildningen. 

Jag ser fram emot nästa läsår. Då kommer det bli mer nya saker men jag tror jag kommer möta dom på ett annat sätt. 

Här kommer lite bilder från Bläsinge.

Dagen är här 🌸

Nu går jag på mitt första sommarlov som lärare. Vilken känsla 🥰

Visst! Jag ska jobba fram till på fredag men de sista dagarna känns knappast som att jobba. 

Vi ska på Bläsingegård i Jonstorp. Övernattningar och massa kul står på agendan. 

Det ska bli megaväder oxå så det är sååå roligt. 

Vilka underbara föräldrar vi har. Vi fick en massa fint idag. En bukett, en fin kruka (Ernst), en jordgubbsplanta, servetter och choklad. Tusen tack säger jag bara 🥰

Vi avrundade dagen med att gå ut och äta som vanligt. Det har blivit lite av en tradition när tjejerna slutar skolan. 

Den här gången åt vi på Chopstick House. 

Mums mums!! Jag va vrålhungrig efter en rätt hektiskt dag. 

Nu är det dags att nanna. 

Imorgon ska det städas i klassrummet 😁

Mmm man har ju haft det sämre i sitt liv 🥰

Nova är överlycklig över att få leka med kompisar igen. 

Lava har nog bara tyckte det varit skönt med lite egentid.

Den här jäkla pandemin alltså. Att den aldrig ska ta slut. 

Hur blir den här sommaren då? 

Samma som förra? 

Nej! Den här sommaren kommer jag nog att komma ihåg resten av mitt liv. 

Många saker är annorlunda nu, på gott och på ont. 

Det gör att man ser tillvaron på ett lite annorlunda sätt.

Jag vet, jag talar i gåtor. Men vissa saker är för privata för att dela med sig här. 

Av respekt för de i min närhet. 

Bara dagar är kvar av den här terminen. Helt galet att det redan har gått ett år sedan jag slutade på Nobina.

Ett år sedan jag sista gången körde en buss.

Nu har jag istället spenderat veckor, månader med ett gäng ungar som helt förtrollat mig.

Att jag skulle känna så här för mina elever trodde jag aldrig. 

Du får ett band som troligtvis kommer stanna kvar resten av ditt liv.

Jag är så tacksam för att jag valde den här vägen.

På lördag ska jag på möhippa.

Det ska bli kul att komma ut lite. Dricka lite bubbel och ha det gott. Det var allt för längesen, verkligen. 

Dessa dagarna som jag varit hemma har jag njutit på ett sätt som jag inte gjort på länge.

Att bara få vara med barnen, utan en massa saker som händer över en. 

Vi har varit på stranden och badat (🥶).

Vi tog en lång, lång cykeltur med Viktor. 

Vi har haft mysiga kvällar och bara njutit av varandras sällskap. 

Nova har haft det lite jobbigt eftersom hon inte har fått vara fysiskt med oss.

Så det har blivit en del luftkramar. 

Detta är bara en försmak på sommaren, hoppas jag. 

Solbränna och äckliga mandelkubbar 😁

Karantän. 

Smaka på det ordet.

Det smakar surt och beskt.

Covid-19 har till slut hamnat hos oss.

Nova testades positivt och vi har hållt oss inne sedan igår. Men det var svårare än vi trodde.

Nova underhöll sig så gott hon kunde.

Hon målade och gjorde glass. Hon red runt på sin käpphäst och kollade på serier. 

Till slut var hon så uttråkad.

Så idag sken solen precis som igår och vi bestämde oss för att ta en cykeltur.

Det blev en tur som så här: 

Mörarp-Påarp-Bårslöv-Gantofta-Råå-Rydebäck. Sen cyklade vi hem igen. 

Undrar hur många mil vi avverkade?

Det var en riktig skön dag (förutom en öm ända) och jag hoppas det blir fler sådana. 

Ingen tid att passa. Bara familjen och några cyklar. Barnen var glada och bubblade hela vägen. 

Vi behövde verkligen detta.

Imorgon blir det nog en hemmadag. 

Jag ska försöka vänja foten vid att gå lite mer. Så det blir kanske en promenad för mig.

Vi får se 😁 

Hur som helst så måste vi ändå vara hemma i 7 dagar. 

Wish us luck 😉