bellabuss

Pip pip pip pip.....

...vill....inte...gå...upp...

Kaffet är redan förberett sen igårkväll.
Bara att trycka på knappen sen puttrar den igång direkt.
Dom där små sakerna är verkligen guld värda när man ska upp tidigt.
Dom är små guldkorn och en stor hög med grus.
Som tex. Ha lagt fram kläder kvällen innan ( ja vet att jag låter skrämmande likt ett barns rutiner 😂).
Allt som gör att du slipper anstränga hjärnan är ett plus.
Den har ju fullt upp med att skrika "gå upp ur sängen" och "klä nu på dig och gå inte runt i den där sletna morgonrocken".

Det kommer ta ett litet tag men jag är övertygad om att jag vänjer mig.

Igår köpte jag en ny väska.
Det blev en ryggsäck eftersom jag vill skona mina axlar och rygg.
Bra va!!! Smart va!!!
Saken är den bara....att nu har jag fått nån typ av hybris och tror att jag kan stoppa ner halva hemmet i väskan.
Lite av det och lite va det....vips så vägde den 20 kg.
Vet inte riktigt hur hjärnan tyckte det va logiskt.

En bra frukost är väldigt viktigt.
Jag vill kunna klara mig ett tag innan magen börjar kurra.
Idag blev det SUPERFLINGOR (detta ordet måste uttalas tillsammans med gesten 💪🏼).
Lite valnötter på det och en stor kopp kaffe sen va jag redo att möta dagen.

Jag tycker att JAG är ganska hurtig av mig....men visst fan ska det alltid vara nån som är bättre.
Sneglade precis ut genom fönstret i bussen och ser en gul liten väst cykla förbi.
Alltså CYKLA.....till JOBBET.
Det ska tilläggas att cykeln befann sig på vägen mellan Hyllinge och Väla...så det va uppenbarligen en bit att cykla.
Jaja man får erkänna sig besegrad ibland 😉

Idag skippar jag gymmet.
Jag ska träffa min studiegrupp efter skolan och sen ska jag ta tåget hem till pappa.

Hoppas ni har en riktigt bra dag idag.
Och ni...när ni tycker att ni har det segt på jobb idag....tänk då på den gul västen på cykeln....då blir allt så mycket enklare hehe.

Fötter skyndar med lättsamma steg över perrongen.
Ögonen är stora, letar efter en skylt som bekräftar att dom är på rätt spår.
Händerna håller krampaktigt i mobilerna.
Väskorna är fyllda med visdom.

Jag konstaterar att alla är så lika trots sin till synes alldeles egna person.
Vissa har kjol.
Andra har kostym.
Vissa har alldeles för lite på sig medan andra har blossande kinder som avslöjar misstaget vid klädvalet imorse.
Alla SER så olika ut....men i grund och botten är vi samma skrot och korn.
Vi är alla på väg nånstans.
Vi har alla ett förflutet.
Vi har alla ett mål med vårt liv..stort eller litet spelar ingen roll....ett mål.
Jag känner en samhörighet.
Med tjejen som knappar på sin dator.
Med killen som frenetisk tuggar på sitt tuggummi.
Med mannen som avslappnat läser dagens Metro.
Det är en skön känsla.

Solidaritet.

Tröttheten hängde kvar ett bra tag efter att mobilen ilsket hade plingat mig till vaket tillstånd.
Jag gjorde en stark kopp kaffe i hopp om att jag skulle vakna till.
Medan kaffet bryggdes så gjorde jag en vitaminboostad juice.
Den gjorde susen när jag satt på bussen till stan.
Riktigt sur och god chockade den min sömndruckna hjärna.
Jag hade även en smoothie med mig som jag slurpade i mig efter skolan va slut.

Dagen har varit om omöjligt ännu mer intensiv idag.
Det va info om våra framtida grupper som uppdagades.
Tjejerna i min grupp verkar väldigt snälla och vettiga.
Det ska nog bli ett bra samarbete.
Vi fick även reda på att vi skulle ha ett fältarbete.
Fältarbete.
Ett så litet ord med en så enorm innebörd. Allt som ska göras.
Allt som ska planeras.
Skrivas.
Undersökas.
Detta blir en utmaning.

Nu sitter jag på bussen hem.
Ska äta lite mat när jag kommer hem sen bär det iväg till gymmet igen.
Förhoppningsvis är det inte lika fullpackat idag.
Sen efter träningen så håller jag kväll.

Va rädd om varandra och uppskatta allt vad dagen har att erbjuda er.

Hej hej!!!

Molnen pressar undan solen.
Det varma vädret försvinner gradvis.
Jag sitter på tåget....det rytmiska dunkandet känns bekant.
Jag uppfattar några stänk på rutan....regn på väg in kanske?

Första dagen är officiellt avklarad.
Känslan är bra.
Känslan är motiverande.
Detta kommer gå bra.

Mitt i allt positivt tänkande så får jag en känsla av ensamhet.
Jag sitter och tittar ut genom fönstret och inser att jag inte har något som helst att göra när tåget anländer till Helsingborg.
Det borde vara en skön känsla, befriande liksom...men den är inte det.
Barnen är hos Viktor.
Det mesta är fixat inför skolstarten.
Det skulle vara om jag masar mig iväg till gymmet.
Klart det finns saker att göra....men jag gillar inte känslan av att inte något som MÅSTE göras....förstår ni?
Då blir jag orolig, osäker.
För jag har alltid haft nåt att göra.
Alltid nån att träffa.
Alltid ett sms att besvara.
Alltid barn att hämta/lämna.
Middag att laga.

Men nu...inga måsten längre.

Måste trycka in i huvudet att det är nåt positivt...inte negativt.
Man måste hela tiden vara på sin vakt.
Om man inte är uppmärksam så smyger dom elaka, fula, små negativa tankarna in i ditt medvetande.
När dom väl gjort plats för sig själv så flyttar dom inte på sig så lätt.
Håll garden uppe.
Låt dom inte komma in.

Molnen trängs på himlen.
Dom är gråa.
Dom hotar med regn.
Men jag vet!!

Jag vet att där bakom...lyser solen fortfarande stark.

Vi hade det i lokalen.
Allt blev jättebra och gästerna verkade nöjda när dom gick.
Nova höll sig väldigt sysselsatt med alla monster High dockor och legofriends ☺️
Hon va jätteglad för allt hon fick.
När gästerna hade gått så ville hon prova alla kläder hon hade fått.

Här va en outfit hehe.

Stort tack till alla som kom och förgyllde vår älskade Novas 6 års dag.

Nu ligger jag i soffan och är allmänt slut i kroppen.
Det har varit en lång dag och nu börjar tankarna på morgondagen komma.
Då är det första skoldagen ☺️
Det kommer bli jättebra men jag är ändå nervös.
Hoppas att jag somnar snabbt nu när jag går upp, behöver en ordentlig natts sömn.
Lava smet in i mitt sovrum innan så jag har lite sällskap åtminstone 😉

Så med dom orden säger jag god natt.

(Katterna hade fångat in en trollslända idag. Vacker varelse när den är intakt hehe)

Dagen har varit lång men väldigt rolig.
Det blev ett lyckat bowlingkalas och Nova va jättenöjd.
Hon började genast leka med sina presenter när vi Kom hem.
Man märkte att hon verkligen njöt av att få vara i fokus.
Superkul men samtidigt sorgligt...man vill ju att hon ska få vara i fokus lite oftare än en gång om året.

Här är lite bilder från dagen:

Som förälder njuter man verkligen av att se sitt barn fröjdas.
Deras skratt är som balsam för själen.
Deras glittrande ögon får hjärtat att slå fortare.
Dom är mitt allt.

Nästa vecka är det Viktors tur att ha barnen.
Mitt hjärta gråter redan men jag måste försöka vara stark.
Det kommer vara otroligt tomt.
Jag får sysselsätta mig med träning och studier så länge.
Träningen har blivit förbisedd den här veckan...har haft så mycket att göra.
Men snart är jag igång igen.

Barnen mumsade på pizza till middag/kvällsmål.
Jag gjorde en god böngryta till mig själv.
Den blev aningen stark...därav pizza till barnen ☺️

Nu kallar sängen så jag ska vara duktig och lyssna.

Så god natt och sov gott!

Många karuseller senare ligger barnen i sina sängar och jag i soffan.
Fötterna är trötta efter mycket vandrande genom "festivalen".

Viktor och Sofie kom ner lite senare och åkte lite karuseller med barnen.
Värmen hade tagit mycket av vår energi så vi gick hem strax därpå.
Men innan vi gick hem så va vi och handlade lite gott gott till fredagsmyset.
Man kan tro att barnen skulle glömma bort det eftersom vi hade varit på tivoli och allt...men icke sa Nicke!!
Det sitter i ryggraden hehe.

Barnen mumsade på godiset och jag gjorde lite juice till mig själv.

Imorgon är en viktig dag.
Det är vår älskade Novas födelsedag....hon fyller hela 6 år.
Hon fick sin första present med posten idag.

Min och Saras gamla dagisfröken skickade en slant och ett fint kort till henne.
Hon blev väldigt glad förstås men samtidigt frustrerad att hon inte hade haft med sig slanten nu när vi va nere på festivalen hehe.
Inget sparande här inte.

Så imorgonbitti ska jag och Lava gå upp extra tidigt och sjunga lite för Nova.
Jag har köpt en pyssellåda som hon ska få när hon vaknar.


Tänk att det redan har gått 6 år sen jag höll henne i min famn för första gången.
Det finns ingen större kärlek för mig än den jag har för mina barn.

Nu säger jag God natt!!
Klockan har slagit den magiska timmen och nu är det dags att nanna.

Hoppas Nova blir glad för sin pyssellåda ❤️

Jag gillar det ordet.
Ordning och reda är oxå två ord som passar till min personlighet.
Det är en skön känsla....när allt är klart!!

Klockan är 11.40 nu och jag har redan hunnit:
* Hämta dom sista böckerna som jag behöver till skolan.
* Varit och hämtat papper på polishuset.
* Varit på rusta och handlat lite till Novas kalas.

Nu sitter jag på bussen hem och skriver ner mitt schema för två månader framåt.
Effektivitet!!!

Jag är ganska trött idag.
Jag och Lava kom inte hem förrän 23 tiden.
Dom är ju inte direkt snabba på sjukhuset.
För er dom inte vet så råkade Lava ut för en liten olycka igår.
Dom lekte "räven och kycklingen" (fråga mig inte vad det är för lek) på fritids, Lava lyckades snubbla på sina egna fötter och trilla rakt in i väggen med högerarmen först.
Hon hade ett bandage på handleden när jag hämtade henne och va allmänt olycklig.
Jag tänkte att det troligtvis va en stukning bara.
Efter ett tag där hemma kom hon till mig och va ledsen, det gjorde ont och hon kunde "ju inte göra något ALLS".
Eftersom klockan då va 18.45 så tänkte jag att vi skulle åka till vårdcentralen under morgondagen...men hon verkade ha allt för ont.
Så det blev ett samtal till farmor som kom och hämtade Nova och sen åkte vi in till sjukhuset.

Så här olycklig va hon på sjukhuset haha.
Nä skämt åsido...hon va jätteduktig och tålmodig.
Vi gick från den ena mottagningen till den andra....och tredje...och fjärde.
Riktigt drygt om ni frågar mig.

Till slut fick hon sitt gips.
Det blev en spricka i handledsbenet och gips i tre veckor.

Så så kan det gå.

Hej så länge ☀️

Hjärtat bultar så hårt i bröstet.
Jag tvekar innan jag tar steget in i snurran.
Vet inte varför jag reagerar så starkt den här gången....jag har gjort detta ett antal gånger förut.

Blicken dras mot dörren med skylten "onkologiska mottagningen" men jag fortsätter rakt fram.
Först ska jag in på Apoteket och hämta sprutan.
Nummerlappen visar 76 och skylten i taket visar 71.
Jag hinner tänka: "Hoppas att dom inte har sprutan inne, att den är slut."
Jag tycks glömma bort för ett ögonblick att det faktiskt är jag som har sista ordet när det kommer till min behandling.
Det är ingen som tvingar mig....bara jag själv.
Jag ler åt min plötsliga tanke och sätter mig ner.
Snart har skylten mitt nummer och jag hämtar ut sprutan.

Fingrarna känner vant på förpackningen.
Dom har haft känt på den här innan....allt för många gånger om du frågar mig.

Det för ont i magen och ångesten tar vid.
Jag vill inte vara här.
Var som helst men inte här.
Mitt i ångesten så hör jag mitt namn ropas upp.
Jag vänder mig om och möts av Annika, min sjuksköterska.
Hennes lugna uppsyn och vänliga leende avväpnar mig totalt.
Ett lugn sprider sig.
"Hur är det med dig Isabelle?"
En enkel fråga med så många invecklade svar.
"Nu är det bra, nu är det okej"
En känsla av tacksamhet gentemot henne kommer över mig....hon är en trygg punkt i all den här kaosen.
Hon ger mig sprutan och allt går bra.
Jag tackar för mig och går därifrån, nästan springer faktiskt.
Luften är frisk när jag kommer ut...solen skiner för fullt.
Det är över för denna gången.

Nu ska jag lägga mig och förhoppningsvis somna. Inatt blev det ingen sömn så jag tog motvilligt en sömntablett nu.
Känner att jag måste sova ut inatt. Imorgon ska jag försöka klara mig utan den.

Natti natti 💤😴

Fikon från Linns trädgård.

Soja latte och en chiapudding på Väla idag....mums!!
Lite egentid har man alltid tid med hehe.

Nöjd!!
Jag är väldigt nöjd.
Dagen gick som förväntat...eller nej den blev bättre.
Allt kändes så bra....allt från dom energiska fackrepresentanterna till lärarna.
Det är svårt att hitta rätt ord...men det kändes rätt helt enkelt.

Det va väldigt mycket information på en och samma gång men jag tror att jag sög in det mesta.

När jag kom hem gick jag igenom materielet som vi fick.
Jag bläddrade igenom några böcker.
Fixade mecenat ansökan.
Prickade helt enkelt av sakerna från min "att göra" lista.

Jag är så glad över känslorna som bubblar i min kropp.
Dom är positiva.
Dom är motiverade.
Dom är JAG...eller mitt nya JAG iallafall.

Imorgon ska jag in till sjukhuset för min spruta.
Det lär vara vemodigt....det känner jag redan nu.
Dr är svårt ni vet....artens stunden känna sig oövervinnerlig...till att nästa vara lika svag och liten som förut.
För det är så det känns varenda gång jag kliver över tröskeln till sjukhuset.
Det är min verklighet i just den stunden.
Jag blir påmind om mitt förflutna på ett ganska brutalt sätt.
Dofterna.
Byggnaden.
Människorna.
Till och med det tråkiga jäkla kaffet i maskinen.
Allt påminner mig om sjukdomen.
Jag vill inte tänka på det, vill vara kvar i min eufori....men samtidigt så brottas jag med verkligheten.
Jag vill inte låtsas att det aldrig har hänt...för det har det.
Det har format mig till den jag är i denna stund.
Jag erkänner sjukdomen...men det är oxå allt.
Den ska inte få ta mer av min livsglädje.
Den har tagit tillräckligt redan.
Jag erkänner känslorna som kommer när jag går in på sjukhuset...men jag släpper oxå som samma stund som jag går därifrån.
Det kunde jag inte göra innan.
Då höll jag krampaktigt fast i det som jag trodde va min identitet.
Då va jag min sjukdom.
Men inte nu mer.....nu är jag så mycket mer.


Du din djävul....du hängde med mig under en lång tid.
Du viskade ständigt i mitt öra.
Påminde mig om att du va här.
Nu har jag tagit bort dig ett finger i taget.
Nu släpper jag dig.
Du är bara ett minne blott.
Dina blottade tänder utgör inte längre ett hot.
Dina röda ögon skrämmer mig inte mer.
Din röst blir svagare för var dag som går.
Nu är min röst stark.
Nu är det JAG som säger till DIG....gå!!!
Försvinn!!!
Och för första gången på en väldigt lång tid....så lyssnar du.
Jag har dansat färdigt i ringen.
Jag vill inte slåss mer.
Matchen är över.
Jag tar av mig handskarna.
Dansa du vidare om du vill...men nu går jag iallafall.
I mina ögon är jag vinnaren och du är den eviga förloraren.

Ett tågbyte är klart.
Nu susar jag mot Malmö.
Fjärilar i magen och ett leende på läpparna.

Detta kommer bli bra ❤️

Hjärnan går på högvarv.
Har jag nu tänkt på allt?
Vad har jag glömt?
Är jag tillräckligt förberedd?

Imorgon tar jag mitt första steg innanför dörrarna till mitt nya liv.
Det känns nervöst men helt fantastiskt.
Jag vill detta så himla mycket.
Jag vill ha förändringen.
Jag vill se mitt liv med nya ögon.

Idag blev det en fullspäckad dag med allt från massage till boklån.
Jag har fått min litteraturlista med böcker jag ska ha till kursen.
Jag lyckades fixa hem 5 st och reserverade dem andra.

Jag ordnade även mitt skånekort.
Så nu kan jag låta bilen få en välförtjänt semester hehe.

Som jag nämde innan så va jag på massage i förmiddags.
Det är inte en sån där "å va avkopplande detta är" massage...snarare en "aj aj aj" massage hehe.
Det gör underverk för min kropp iallafall och jag är så otroligt tacksam att jag blev introducerad för Dan.
Jag kände mig lätt som en fjäder när jag gick därifrån och min huvudvärk va som bortblåst.
Jag gick faktiskt nästan direkt till gymmet.
Tömde kroppen på den sista energin och njöt av värken som spred sig i kroppen på väg hem.
Jag konstaterade att jag har kommit förbi den där jobbiga perioden nu när jag tycker att det är jobbigt att ta sig till gymmet.
Nu längtar jag dit.

Helgen va riktigt kul.
Jag och Romina va på Pinchos och åt en efterlängtad middag.
Det blev en eller två mochitos oxå.

Tack min fina syster för en perfekt kväll.
Det va precis vad jag behövde.

Nu sitter jag i soffan och mumsar på romerska bågar.
Lava gick precis in och lade sig i min säng.
Hon har på senaste tiden tyckt att det har varit lite läskigt på sitt eget rum och jag sover betydligt bättre med lite sällskap...så det gör absolut ingenting.
Igår va det Nova som kom in hehe, då va det mardrömmar som va orsaken till kvällsbesöket.

Men iallafall så säger jag god natt nu.
Jag ska borsta mina tänder och krypa ner under täcket.
Får se hur mycket sömn jag får...många tankar som snurrar i huvudet.

Avslutar med en rolig bild på Lava.

Nu anländer jag strax till min kära syster.
Vi ska ha lite mys ikväll med middag på Pinchos och sen får vi se vad kvällen har att erbjuda.

Puss & kram

Klockan visar 23.15.
Jag och pappa ligger i soffan och kollar på fotbollen.
Hejar fram våra svenska tjejer.

Jag ljuger om jag säger att jag inte är trött.
Dagen har fortlöpt ganska bra, idag va ju sista dagen för mig innan tjänstledigheten kickade in.
Det känns väldigt skönt.
Nu kan jag fokusera på en sak och endast en sak.

Nu börjar nästa del i mitt liv.
Det känns helt underbart!!

Det har varit en lång dag.
Huvudvärken besöker mig för tillfället.
Jag gjorde en grön drink och åt lite mat i hopp om att den ska försvinna.

Tror att min sömnlöshet bidrar ganska mycket till huvudvärken.
Jag vill verkligen inte börja ta sömntabletter igen (har varit utan dom i drygt en vecka nu) och försöker ha lite rutiner nu.
Ska lägga mig vid 22 tiden varje kväll och hoppas att rutinen ger mig sömnen tillbaka.
Men just nu är det lite kämpigt.

Jag förberedde lite chiapudding till imorgonbitti.
Jag åt det imorse men insåg snabbt att jag måste äta nåt mer på morgonen om jag ska klara mig till lunchen.
För se vad jag hittar på imorgon.

Läste mitt horoskop idag.
Jag brukade göra det innan men slutade eftersom jag läste in alldeles för mycket i det.
Men idag kunde jag inte låta bli att läsa.
Texten träffade mig rakt i hjärtat.
Det är så sant....ni förstår inte hur sant det är.

"Vi får vara överens om att vi inte är överens"

Dom orden har jag velat säga så många gånger.
Men jag gjorde aldrig det.
Även om jag hade sagt det så hade jag inte kunnat leva efter det.
Många saker kan man inte tycka lika om...men vissa saker MÅSTE man vara överens om.
Dom stora sakerna.
Dom viktiga sakerna.

Jag önskar att jag hade kunnat säga det.

Många gånger har min envishet förstört så mycket.
Min stolthet.
Men jag har lärt mig av mina misstag och jag har vuxit som människa därefter.
Jag är stolt över den jag är idag.
Jag kan klappa mig på axeln idag.
Jag kan se mig själv i spegeln och vara glad över vad som möter min blick.

Saker och ting är annorlunda nu.
Annorlunda är bra ☺️

Nu säger jag god natt 💤🙏🏼

Jag kisar mot solen.
Den värmer mig och ger mig den där känslan av att inget är omöjligt.

Snart är jag där, en ny era påbörjas.
Som ni vet är jag en person med väldiga kontrollbehov, dom behoven sätts på prov nu.
Just nu är det många saker runt omkring mig som jag absolut inte kan påverka....det stör mig ofantligt.
Men det är samtidigt nyttigt för mig...för livet går inte att kontrollera.
Livet är fullt av förändringar och äventyr...detta är ett av dom.

En del av mitt liv håller på att avslutas medan en annan del börjar.
Det är sorgligt, jag kommer sakna vissa delar.....men detta är något jag måste göra.
Jag måste gå framåt i livet.
Jag har stått stilla alldeles för länge.
Vissa delar i livet måste man släppa för att kunna fortsätta i rätt riktning.
Det betyder inte att man gör det lättvindigt eller utan sorg i hjärtat...men man gör det ändå.
Inte för att man vill utan för att man måste.

Nu ser jag ljuset.
För första gången på en väldigt lång tid.
Det känns underbart.
Jag har hittat rätt fokus...på rätt saker.

Imorgon är jag ledig...dagen ska spenderas med min underbara Fia och mina fina tjejer.
Det lär bli en bra dag imorgon.
Nu måste jag lägga mig...jag försöker få in lite rutiner att jag ska lägga mig vid 22 tiden.
Det är det enda som kommer ge mig möjligheten att slippa sömntabletter.
Att hitta en egen sömnrytm.

Så god natt och Sov gott!!

Vissa dagar är det bättre att ligga kvar i sängen.
Jag avskyr verkligen att bli väckt av att mobilen ringer.
Avskyr ännu mer när det är TL som glatt poängterar att jag har försovit mig.

Jäkla mobil har gjort uppdateringar under natten och tagit bort mitt alarm!!

Påminn mig att aldrig uppdatera min mobil under natten fler gånger.

Hjärtat hoppade nästan ur mitt bröst när jag såg mina älsklingar.
Dom va måttligt entusiastiska av att se mig hehe...men så är det väl.
Det som kändes som 1 år för mig va en kvart för dem 😉

Imorgon är en viktig dag för barnen.
Då är det dags för skola för båda två...stort!!!

Mamma är stolt ❤️❤️

Smuttar på teet och plockar fram en tidning som jag fick av pappa igår.
Nu är det dags att bli inspirerad ☺️

Älskar verkligen dessa lugna morgnar när man sitter under sitt täcke och kupar händerna runt den varma koppen.
Allt är bara så lugnt och skönt.

Jag ska sitta här en liten stund till sen ska jag göra mig klar för gymmet och jobb ☺️

Hoppas ni får en fin dag men åtminstone lite sol.

Just nu känner jag viljan.
Jag har motivationen.
Jag har tiden.
Passa på då....medan lusten är här.

Jag har tränat idag.
Gjort en grön supernyttig drink.
Känner mig fräsch och hälsosam.

Visst jag ska erkänna....sugen efter nåt sött börjar pocka nu.
Men det är okej!!
Jag får göra en juice på lite citrus och apelsin så stillar det nog det värsta.

Jag funderade på en sak idag när jag tränade.
Funderade på hur jag ska ha tid med träning, plugg och mina barn.
Jag måste hitta en balans.
En liksidig triangel....det är vad det måste vara.
Jag fixar det nog men det krävs en del pusslande.
Man vill liksom inte kompromissa med nåt som får en att må bra.

Imorgon kommer mina älskade barn hem ifrån Spanien.
Dom har haft En underbar vecka med sol och bad och jag har deras fantastiska farmor att tacka för det.
Jag är så tacksam för allt som deras farmor och farfar gör för dom ❤️
Tack för att ni är så fantastiska!!

Jag jobbar tyvärr imorgon så jag får vänta till söndag med att träffa flickorna.
Men jag längtar så.
Jag ska hålla om dom och pussa på dom tills dom skriker "sluta mamma"!!

Här är den gröna drinken som jag berättade om.
Den består av:

2 limefrukter
En halv gurka
2 st selleri
En massa bladspenat
Spirulina
Vetegräs

Den är supernyttig och faktiskt ganska god...även om det inte låter så.

Nu ska jag lägga mig i soffan och sätta igång en film.
Lär väl ta 1 timme innan jag har bestämt vilken jag ska se hehe.

Hoppas ni har haft en bra fredag ☀️

Glaset med rosé är svalt i min hand.
Vattnet nästan ryker när jag lägger mig i karet.
Doften av vanilj fyller hela badrummet och ljusen dansar en stilla dans.
Det är så här det ska vara...helst jämt.
Lugn harmonisk musik strömmar ur min lilla gris och jag blundar.
Försöker fokusera på ingenting...det är svårt.
I min hjärna stormar havet, allt för länge har det stormat.

Jag tar en liten klunk av vinet och känner den varma känslan hela vägen ner i magen.
Havets hårda vindar avtar en aning.
Vågorna tycks lugna sig.

Andas in.
Andas ut.
Andas djupt...ner i magen.

Det vita skummet som vågorna lockat upp till ytan försvinner mer och mer.
Lugnet lägger sig.

Jag öppnar ögonen och fixerar blicken vid den dansande lågan.
Oregelbundet rör den sig från sida till sida.
Den trollbinder mig.
Så vacker.
Så levande.
Så ömtålig.

Vattnet är nu stilla på havet...äntligen.
Jag sluter ögonen och försvinner.
Bort till havet där bruset från vågorna vaggar mig till sömns.

Vissa saker får en att tänka.
Tänka på hur magiskt livet egentligen är.
Hur fantastiskt det är att vi kan vakna upp till allt detta vackra.

Det kan inte vara en slump att just VI är där vi är och upplever det vi gör.
Jag är tacksam för allt jag har och jag tänker göra allt för att se till att jag finns kvar här länge och njuter av det.

Ett steg i den riktningen är en nyttig färskpressad juice av apelsin, citron och lime.

Igår stack jag till gymmet efter jobb, kändes bra trots träningsvärken.
Känner redan hur min energi ökar för var dag som går.

Saker och ting börjar förändras...jag gillar det.

Bakom molnen lyser verkligen solen...varje eviga dag..glöm inte det!!!

Då va första besöket på en väldigt lång tid avklarad.
Det blev inget pass för mig....kände att jag behövde starta lite lugnare.
Så jag körde lite maskiner och medicinboll.
En kvarts kondition fick räcka.
Det kändes jättebra att vara igång igen.
Det är precis detta jag behöver just nu....att fokusera på mig själv.
Fokusera på min hälsa.
Fokusera på min kropp.

Imorgon är det jobb igen...men innan dess blir det en fika med Eva inne i stan.
Tänkte att jag skulle försöka träna lite innan dess men nu blev saker och ting ändrade så det blir nog efter jobb istället.

Barnen är som sagt i Spanien nu....jag saknar dom galet mycket.
Jag försöker behärska mig så jag inte terroriserar dom allt för mycket hehe.
Mammahjärtat värker men jag vet att dom har det bra hos Farmor ❤️❤️

Nu är det snart dags för sängen men först ett avsnitt av Game of Thrones ☺️

Doften från rökelsen sprider sig i rummet.
Benen är tunga efter allt spring idag.
Ögonen är trötta men sinnet är klarvaket.
Tankarna är många och just nu...just i denna stunden är det svårt att kontrollera dom.
Dom dåliga tankarna smiter in bland dom bra.
Jag försöker att sysselsätta mig, hålla tankarna borta.
När tystnaden råder skriker tankarna som högst.

Imorgon är det jobb.
Jag känner inte alls för att jobba, vill bara vara hemma.
Jag är så trött nu för tiden.
Trött på jobb.
Trött på människor.
Trött på ständig oro.

Jag vill vända på saker och ting....vet bara inte hur.
Varför kan det inte vara enkelt?
Varför måste det finnas OM och KANSKE?
Jag vill bara vara säker på valen jag gör...känna att det är rätt.
Antar att det är så livet är....fullt av tveksamheter och misstag.
Det är så man lär sig....det är så man vet att man gör rätt.
För när man gör fel val i livet, när man gör misstag....så känns det.
Den känslan tar man sedan med sig...genom livet....så man vet när man håller på att göra ett misstag igen.
Då kan man stanna upp och tänka efter...känna efter.

Fool me once...shame on you.
Fool me twice....shame on me.

Barnen åkte för ca 30 min sedan.
Jag höll mig samman tills dom hade åkt.
Sen kom alla känslorna, tårarna.

Jag känner mig just nu helt naken i mörkret....inget som skyddar mig.
Dom två underbara flickorna är mina ljusstrålar i allt detta mörker.
Man blir brutalt påmind om att allt kan försvinna i ett ögonblick.
Jag försöker att tänka positivt och att allt kommer Gå bra....men det är ju mina barn.

Det har gått 30 minuter och tårarna fortsätter att trilla.
Antar att det är ganska naturligt att känna oro över att barnen ska till ett annat land och flyga för första gången....men det är ingen som sa att det skulle vara SÅ jobbigt.

Som om det inte va nog så har jag åkt på en vända med influensa igen.
Vaknade imorse och kände mig lite konstig.
Sen va jag väldigt trött.
Sara åkte hem vid 10.30 och då lade jag mig i soffan och försökte vila...insåg snabbt att det inte va där jag skulle befinna mig.
Frukosten och teet kom upp igen.
Jag tänkte att det måste vara nåt jag har ätit...men sen blev jag sämre.
Så nu är jag väldigt säker på att det är influensan.

Att bli dålig är väl inte hela världen...men just nu känner jag att jag verkligen inte klarar att vara dålig.
Jag har ingen ork, ingen aptit.
Försöker äta men fortsätter att tappa i vikt.
Blev väldigt medveten om hur mycket jag har gått ner i vikt när jag lade mig i badkaret.
Det gjorde ont i svanken så jag kände efter om där va nåt där....men det va min svanskota som trycktes ner mot botten.

Jag försöker som sagt att äta men ändå så går jag ner i vikt.
Min förkylning sitter fortfarande i luftrören.
Jag hostar hela tiden känns det som.

Nej nåt är fel och jag får väl se på måndag vad dom säger.
Jag har bestämt att jag ska in till vårdcentralen och be dom ta tester på mig...kolla om nåt är fel.

Nu ska jag gå upp ur badet och lägga mig i soffan igen.
Det lär nog vara min plats resten av kvällen.
Riktigt tråkigt att jag skulle bli dålig just idag....jag som ville träffa kusinerna och syrran och ha kul på festivalen.
Men det får bli en annan gång....ett annat år.

Mamma älskar er mina små flickor.
Ber en bön att ni kommer fram säkert.

Ibland kan det vara svårt att göra dom rätta valen.
Sen om det handlar om mat, pengar eller relationer....det kvittar egentligen.

Jag försöker i den största möjliga mån tänka på vad jag stoppar i min mun.
Det är rent groteskt egentligen när man börjar granska vad som finns i helt vanliga livsmedel.
Men man får inte låta den maniska sidan ta över helt och hållet.
Ibland måste man få tappa fästet lite....så länge man hittar tillbaka till sin grund så är det okej!!
Som idag tex:
Jag åt frukt och drack en hel del vatten.
Åt en matlåda som jag hade med mig till jobb.
Jag kan tycka att jag va ganska duktig!!
Men sen kom jag hem....jag drack en kopp kaffe med Ann-Britt.
Efter att hon hade gått skulle jag börja med maten.
Jag öppnade lådan och skulle ta solrosoljan....och där låg den!!!
En godispåse...kvarlämnad efter en sockertoppad fredag.
Den såg så ensam ut hehe.
Så jag avslutade lidandet för den.

Där va min svaga punkt...just idag va jag svag.
Hade det varit en annan dag så kanske jag hade slängt den....men inte idag.
Det va gott.
Det va väldigt onyttigt.
Det va oxå helt okej....ingen fara skedd.

Det är detta jag menar....ibland får man gå vilse lite.

Om man aldrig går vilse kan man ju inte veta vad den rätta vägen är...eller hur!!

Här är exempel på vad en bra måltid ser ut.
Nyttigt och väldigt gott!!
Måste tillägga att mina middagar inte alltid ser ut så här.
Ibland ligger det en pizzabit där istället.

Imorgon är det jobb igen.
För en gång skull så har jag barnen hemma idag...så imorgon blir det avlämning på dagis/förskola.

Jag hoppas att morgondagen blir lika vacker som denna var.

Nu säger jag God natt!!!

Kaffet skvalpar runder i magen, har inte riktigt börjar kicka in än.
Ögonen är trötta men piggnar snabbt till när jag anländer till min starthållplats.

Jag befinner mig nu på ett litet ställe som heter Mjöhult.

Man kan inte annat än att le.
Det är så fridfullt här ute.
Jag lyssnar intensivt och allt jag hör är fåglarnas kvitter.

Så god morgon på er!!

Så är vi bara människor.
Vi följer i grunden våra basala instinkter.
Om det är att beskydda det som är vårt eller kämpa för att vinna det som vi anser vara vårt....det är djupt rotade instinkter.

Instinkterna strider ibland mot vårt logiska tänkande.
Det krockar när vi går emot oss själva.

Och även om vi vet att det måste vara på detta viset så gör det inte mindre ont för det.
Det är som att titta på när lejoninnan fäller sitt byte.
Man vill springa fram och hjälpa det stackars djuren som kämpar för sitt liv...men man vet att det måste vara så här.
Det grymma ödet är oxå den grymma verkligheten.

Det va bara för en liten stund sedan som jag insåg att jag är det där hjälplösa djuret.
Det är jag som kämpar för mitt liv.
Jag vill inte ge upp men käftarna sluts allt hårdare runt min hals.

Jag måste intala mig att det är så här det måste vara.
Hur mycket jag än önskar att det inte va så.

Ni undrar nog vad jag babblar om...och det är okej!!
Det är inte allt ni måste förstå.

Det är bara det att....för första gången på en väldigt lång tid....så kom verkligheten ikapp mig.

Regnet smattrar mot taket i uterummet.
Altandörren är lite på glänt så ljudet av regnet överröstar allt annat.
Jag är trött och värmen under täcket gör mig svår att övertala.
Jag borde stänga dörren.
Borde stänga ute oljudet.
Men nåt får mig att låta bli.

Efter en stund kan inte värmen under täcket motivera passiviteten.
Jag reser mig upp och känner kylan på golvet.
För en stund så tvekar jag....men sätter sedan ner fötterna igen.

Altandörren stängs och ljudet avtar.
Det blir tyst....lite för tyst.
Sådär obehagligt tyst.
Tystnaden gör att jag hör nåt.
Sinnena skärps helt plötsligt.
Jag känner mig iakttagen.

Ett ljus fladdrar till och min blick dras till soffan.
Där är inget....men jag kan inte släppa blicken.
Plötsligt slocknar ett av ljusen på bordet.
Konstigt tänker jag....jag tände dom precis.

Här står jag och tittar på några kuddar medan regnet fortfarande smattrar utanför.
Småleende skakar jag på huvudet och går Mot soffan.

Jag känner en hand på min axel.
Den är inte varm.
Den är kall.
Tyngden går inte att ta miste på.
Jag stannar till men bara för en sekund och sedan sätter jag mig ner i soffan.

Vad va det?
Vem va det?
Varför känner jag inte obehag?

Jag ifrågasätter mig själv....hände detta precis?
Vem är det som försöker säga mig nåt?

Vissa saker går bara inte att förklara.
Men även om dom inte går att förklara så är dom precis lika verkliga.
Kanske inte för dig....men för mig.

Ljudet av regnet mot taket är verkligt...men jag kan inte se det...kan inte ta på det.

Det är lugnt här hemma.
Ljusen är tända och tv:n visar någon gammal film.
Jag har en känsla av lugn just nu.
För en gångs skull kan jag ge mina tankar lite tid.
För där är många att sortera ut.
Många frågetecken för tillfället.

Kommer jag att klara detta?
Gör jag rätt val?
Skulle jag väntat...gett det tid?

Valet va mig själv och min lycka...eller någon annans lycka?
Jag valde min egen.

Kanske va det rätt....eller så va det helt fel.
Det får tiden utvisa.

Nu säger jag god natt!!

Här är lite bilder från mitt senaste besök hos Linn & Kewin.

Naturen ger oss alla tecken vi behöver.
Vi måste bara öppna våra ögon och se dem.