När allt kommer omkring
Så är vi bara människor.
Vi följer i grunden våra basala instinkter.
Om det är att beskydda det som är vårt eller kämpa för att vinna det som vi anser vara vårt....det är djupt rotade instinkter.
Instinkterna strider ibland mot vårt logiska tänkande.
Det krockar när vi går emot oss själva.
Och även om vi vet att det måste vara på detta viset så gör det inte mindre ont för det.
Det är som att titta på när lejoninnan fäller sitt byte.
Man vill springa fram och hjälpa det stackars djuren som kämpar för sitt liv...men man vet att det måste vara så här.
Det grymma ödet är oxå den grymma verkligheten.
Det va bara för en liten stund sedan som jag insåg att jag är det där hjälplösa djuret.
Det är jag som kämpar för mitt liv.
Jag vill inte ge upp men käftarna sluts allt hårdare runt min hals.
Jag måste intala mig att det är så här det måste vara.
Hur mycket jag än önskar att det inte va så.
Ni undrar nog vad jag babblar om...och det är okej!!
Det är inte allt ni måste förstå.
Det är bara det att....för första gången på en väldigt lång tid....så kom verkligheten ikapp mig.
