Kvällen nalkas
Sömnen letar sig in i mitt innersta.
Ögonen vattnas för att kompensera de allt mer långsamma rörelserna.
Hjärnan registrerar kroppens förändrade energinivå och tvingar lungorna att öka volymen, dra in mer syre.
En jäspning blir resultatet.
Men det hjälper inte, jag blir tröttare.
Musiken dånar omkring mig.
Människor skrattar och skålar,
Någon stöter till mig, viskar något i mitt öra.
Jag känner den bekanta doften av alkohol i mannens andedräkt.
Eftersom jag inte är intresserad av att inleda en dialog så låtsas jag som att jag inte hörde hans fras.
Blicken hänger kvar några sekunder innan han förstår att han inte kommer få någon respons.
Ytterligare en jäspning byggs upp och jag känner att det är min signal för att krypa ner under täcket.
En trevlig kväll.
En fin dag.
Förhoppningsvis en god natts sömn.
Hur ser vi på tillvaron
Väljer vi dom negativa glasögonen där vi synar varenda person vi möter.
Vi ser alla dom negativa aspekterna hos hen.
Vi väljer hellre att vända ryggen till istället för att öppna armarna.
När vi gör detta, hur mår vi egentligen då?
Är detta en handling gjord av en person som mår bra själv.
Är detta något en person som älskar sig själv skulle göra.
Hur vi väljer att se på livet, tillvaron är en aktiv handling. En medvetenhet som många (även jag själv ibland) behöver reflektera lite över.
I slutändan av dagen så vill vi ju alla må bra.
Och när mår vi som bäst?
När vi ler.
Skrattar.
Älskar.
Så mer av det och mindre av det andra.
Är förresten inne på den sista Keplerboken nu 👌🏼
Jag kan knappt lägga ifrån mig den.
Lite trist nu när den är klar.
Då får jag ge mig ut på jakt efter nån annan bra.
Några förslag??
Va rädda om varandra och behandla alla så som du själv vill bli behandlad ⭐️⭐️
The feel alive is to be alive.
Det är varmt.
Luften är duktig och tyget klibbar mot ryggen när jag reser mig upp.
Ett sus av röster hörs och dialoger påbörjas och avslutas hela tiden.
Benen värker efter morgonens träningspass.
Jag vet att det kommer bli värre imorgon men kan ändå inte låta bli att se fram emot morgondagens träning.
Känslan som är ständigt närvarande.
Den avslappnade och harmoniska känslan.
Jag lever fast än att jag vet att detta egentligen inte är på riktigt.
Snart kommer verkligheten ikapp mig.
Men det är då och nu är nu.
Nu ska jag njuta.
Nu ska jag leva, andas.
Nu....inte sen.
Kalas Nr 2
Idag va det dags för Novas andra kalas.
Hennes kompisar anlände 11.15 sen va buset igång.
Efter kalaset så åkte vi hem och bytade om sen va det tillbaks in i bilen för att bege sig till gymnastiken.
Tjejerna va redan trötta efter några timmars bus så dom va väl inte supertaggade 😂
Tack till alla kompisar som va med på Novas kalas idag 🎁😊
Nya garderoben
Grattis Nr 1
Det va en solig och underbar dag idag när vi skulle fira Nova.
Smörgåstårtorna var jättegoda och glassen med alla tillbehör blev uppskattat.
Nova va överlycklig när alla gästerna hade gått hem och hon fick prova kläderna som hon fått och den efterlängtade airboarden som hon önskat sig så länge.
Nu sitter vi helt färdiga i soffan och mumsar på lite hemmapoppade popcorn.
Jag är trött, ont i fötterna och vill bara sova.
Men när tjejerna har lagt sig återstår mer jobb för mig.
Tack till alla som kom och gjorde Novas kalas till en underbar dag ❤️❤️
Dvala
Jag sjunker djupare i djupare.
Bubblorna leker runt om mig medan jag fokuserar på ljudet av blodet som pulserar i mina vener.
Vattnet omger mig, skapar ett vakuum i allt som verkar gå i 200 km/h.
Jag sjunker djupare.
Länge ner där allt blir stilla.
Till och med mina tankar verkar sakta ner.
Jag sjunker djupare ner.
Låt mig bara blunda för en stund.
Sen ska jag resa mig igen.
En lugn morgon
Det är tyst här hemma.
Ljudet av skedar som skrapar mot porslinskanter är det enda som fyller tystnaden.
Morgnarna här hemma är på nåt sätt dem bästa stunderna.
Ord är inte nödvändiga då, tystnaden talar högre.
Lava sätter sig i soffan och läser i sin bok en stund innan det är dags för dem att gå till skolan.
Inga mobiler.
Ingen tv.
Inga ljud.
Tystnad.
Barnen har nu gått till skolan och jag har intagit min plats i soffan.
Gröten är klar och kaffet ryker varmt i koppen.
På tvn slåss Vikingarna mot Frankerna och jag förbereder mig mentalt för min PW uppför Söderåsen.
Senare är det jobb som gäller.
Samma sak imorgon men då väntar ett kalas först.
Goddag 🌸
En sån dag
Sekunderna rusade förbi.
Jag försökte förgäves att tävla med tiden.
Jag förlorade.
Visst jag fick mycket gjort men stressnivån som jag anammat under dagens timmar....är långt ifrån hälsosamt.
Jag fick min diskmaskin men den blev aldrig installerad.
Jag kom till affären för att köpa allt till kalaset men sakerna som jag skulle ha va slut.
Vi anlände till frisören för tjejernas klippning, men min cykel hade fått punktering.
Sakerna blev gjorda men allt som kunde gå fel gjorde det,
Nu ligger jag i soffan och försöker bemästra min trötthet som just nu har tagit kroppen i sitt våld.
Ibland blir det bara för mycket.
Då behöver man stanna upp och andas.
Så andas.
Bara andas.
En sen kväll
Kvällshimlen skiftar färg.
Ett ensamt moln dröjer sig kvar och fantasin leker med de små vattendropparna.
En kanin kanske.
Eller en drake som lurar på sitt byte.
Det kan bli vad det vill, bara min fantasi sätter stopp.
Genom musiken i mina öron vandrar jag tillbaka i tiden.
Jag blundar och känner samma känsla skölja över mig.
Samma känsla som jag ägde den dagen låten fick en plats i min lista.
En bergodalbana och ett vakuum, allt på en och samma gång.
Nu ska jag snart påbörja andra passet denna arbetskväll.
En tur till Rydebäck och sen en till Ekeby.
Det har varit en lugn kväll än så länge.
Tankarna har vandrat lite varstans ikväll.
Får se vart dom tar mig de sista 3 timmarna.
Imorgon är det jobb igen.
Men först är det PW och sen fixa lite lunch till tjejerna.
Matlåda deluxe ska det bli 😊
Dom behöver nåt i magen innan Ann-Britt kommer och hämtar dom till gymnastiken.
Vardagen....välkommen 🌸
First day in school
Nu är tjejerna i skolan sen några timmar tillbaka. Dom va rätt avslappnade när dom gick med mig.
Nova konstaterade att hennes skor inte passade till hennes outfit medan Lava pratade på om att hon inte visste vem hennes nya lärare var.
Morgonen fick dom klara på egen hand.
Vi hade gjort en lista som dom skulle gånigrnom för att säkerställa att dom hade gjort allt som behövdes innan dom gick till skolan.
Den här horsten kommer det hända mycket för dessa damerna.
Dom kommer få mer ansvar hemma. Förbereda sig själv innan dom ska till skolan med frukost och allt.
Sen ska dom även få prova på att lägga sig själv.
Den veckan jag har dom kommer jag jobba vissa dagar och då ska dom få prova på att vara själv.
Viktor är bara en telefonsamtal bort så vi känner oss trygga med det.
Dom växer upp så snabbt ❤️❤️
Dragonfly
Så vacker.
Ömtålig.
Unik på alla sätt och vis.
Skönheten är inte given för alla.
Vissa tittar hellre bort och önskar dom aldrig lade blicken på dig.
Men för vissa så är du livet själv.
Jag betraktar dig på håll.
Följer dig sakta, steg för steg.
Viskar i ditt öra när du rådvill står vid ett vägskäl.
Men jag visat mig aldrig, syns inte, finns inte.
Det är så det måste vara.
Som en vindpust så sveper jag förbi dig.
Du anar att jag varit där men inga bevis finns att skåda.
Bara känslan av att du inte var själv.
Åh vackra du.
Jag ser dig.
55 års kalas
Idag va vi i Norra Össjö och firade Anders som fyllde hela 55 år.
Dom bjöd på hemmagjorda hamburgare med pommes och hemmagjord coleslaw 😊.
Barnen lekte med hundarna och sen blev det en ridtur för dem båda.
Nu ligger jag i soffan och avnjuter en skål med gröt och tittar på ett avsnitt av Vikings.
Snart slocknar jag.
Ljudet av tvättmaskinen som snart börjar bli färdig får mig att vilja somna fort hehe.
Så tar jag den imorgon istället.
Vi får se vem som är snabbast, John blund eller tvättmaskinen 😄
Glaset är ömtåligt min vän.
Huvudet rycker till med jämna mellanrum.
Blicken är stundvis tom för att i nästa sekund fyllas med liv.
Han viskar fram:
" tack så mycket "
Mitt svar kommer direkt medan blicken är riktad ut i natten:
" det va så lite så "
Han torkar lite snabbt bort en tår som försiktigt letat sig fram i ögonvrån.
" det är kanske lite för dig men mycket för mig "
Jag förstår vad han menar och ler samtidigt som jag känner en melankolisk känsla växa fram.
5 minuter tidigare har en man högt och tydligt ropat: "hallå! Du får slänga av det här fyllot nu"
Jag tittar i spegeln och ser andra passagerare nicka instämmande och mumla tyst, allt medan deras dömmande blickar riktas mot mannen som sitter i mitten av bussen.
Jag stannar vid nästa hållplats, drar handbromsen och lägger växeln i neutral.
När jag öppnar förargrinden så ser jag 30 nöjda blickar pendla mellan mig och mannen.
Jag ser ett par rädda ögon som inte möter min blick, dom tillhör mannen.
Han håller hårt i sin ryggsäck och tittar ömsom ner på sin ryggsäck och ömsom ut i natten där regnet faller hårt.
Jag går fram till mannen och ber honom följa med mig och sätta sig där framme.
Han möter min blick och avvaktar lite innan han försiktigt nickar och reser sig.
"Men hallå, ska han få åka med ändå!! Släng ut honom"
Mannen som yttrat sig tidigare har nu ställt sig upp och tittar mot mig med trotsig blick.
Jag säger vänligt men bestämt medan jag borrar blicken i honom.
" Om du för en sekund tycker att jag ska låta denna mannen gå ut mitt i natten i ösregnet, för ingen annan anledning än att han inte är nykter. Då borde DU min vän skämmas. Visa lite medmänsklighet "
Hans trotsiga blick skiftar snabbt från bestämd till osäker.
Stilla sjunker han ner bakom stolarna och fäster blicken på sin spegelbild som reflekteras i fönsterrutan.
De passagerare som innan nickat instämmande vrider sig nu obekvämt där dom sitter.
Ingen möter längre min blick.
Det är tyst och det enda som hörs är regnet som smattrar mot rutorna.
Visst är det lätt att hata dom som inte är som oss.
Dom som inte hör till vår norm av människor.
Det är jätteenkelt.
Det är betydligt svårare att visa den medmänsklighet som vi så gärna skryter om att vi lär våra barn.
När tillfälle ges så kastar vi alla stenar vi har i det berömda glashuset.
Vi glömmer lätt bort att glaset är ömtåligt.
Jag blir både arg och ledsen över hur snabbt vi är villiga att överge vår syn på medmänsklighet....bara för att personen inte uppfyller våra krav på hur man är....en människa.
Förlåt mig....den rätta typen av människa.
Jag önskar att detta va en isolerad händelse som aldrig annars inträffar.
Tyvärr ser min verklighet annorlunda ut.
Överallt blir människor trampade på, för vadå??
För att dom inte är som vi.
Denna mannen hade inte gjort något annat fel än att han va berusad.
Han besvärade ingen.
Han ville bara hem.
Precis som alla andra på bussen.
Så tänk på det mina vänner.
Glaset är ömtåligt, kasta inga stenar.
En dag i Köpenhamn
Är helt slut nu när jag äntligen sätter mig i soffan.
Täcket är virat runt om mig och jag kämpar för att hålla fokus tillräckligt länge för att skriva detta inlägget.
Jag är trött.
Bihålorna värker och det ömmar i halsen, men. Allt som allt är det bättre än vad det va igår.
Jag hoppas att förkylningen är borta imorgon.
Tack Hilde-Karin, Adrian och Amanda för en rolig, mysig dag i Köpenhamn.
Vi ses snart igen 😊
Vi blev lite trötta när vi kom fram till Hbg.
På den stora tavlan blickade det ett ilsket meddelande:
" INSTÄLLT "
Precis vad man vill se när man vet att den sista bussen till Bjuv redan kört.
Som tur är så har barnen världens bästa farmor ❤️❤️
Så hon kom och hämtade oss och körde oss hem. Tusen tack för hjälpen Ann-Britt ⭐️🙏🏼
Till er andra...god natt ⭐️
Natten som inte kommer
Det är mörkt ute.
Jag borde vara trött.
Min kropp är det men huvudet vägrar att ge med sig.
Där snurrar de outtröttliga tankarna timme efter timme.
Förkylningen gav inte med sig.
Jag stannade hemma från jobb idag och har börjat få liggsår av soffläge som jag intog imorse...eller rättare sagt vid lunchtid när jag vaknade till liv.
Jag spenderade dagen med att läsa färdigt bok nummer 4 i Keplers samling.
Imorgon ska jag påbörja nummer 5.
Jag va och hämtade böckerna som va kvar den Ann-Britt men blev lite konfunderad när jag kom hem.
Jag läste på baksidan av den sista boken "Lazarus" att det va den sjunde boken i Keplers samling. Alltså fattas jag en bok.
Måste kolla upp detta 🤔
Böckerna är så bra att jag egentligen inte vill att de ska ta slut.
Nu ska jag göra ett nytt försök att somna.
Hoppas att jag mår bättre när jag vaknar.
Snörvel
Jag höll ut inatt.
Nu när klockan visar 04.37 ligger jag äntligen i sängen.
Huvudet är tungt och kroppen är öm.
Med andra ord blir det inget jobb för mig imorgon.
Soffläge
Te
Serier
Det blir min dag!!!
Diskmaskin
Igår tog jag farväl av den.
Trots några engagerade räddningförsök av mig, pappa och Romina så gick den inte att rädda.
Så nu blir det handdisk ett tag framöver.
En olycka kommer sällan ensam säger dom och visserligen va det ett tag sen jag lagade bilen nu men den smällen känns ju fortfarande.
Så vi får se när jag blir med diskmaskin igen.
Nu är det snart dags för en viss liten dam att fylla år oxå och kalas är som ni alla vet inte gratis 😅
Ser dock verkligrn fram emot det.
Nova har längtat så och jag vill verkligen ge henne allt hon önskar.
Nu kan man inte få allt men vi ska försöka att göra det till en minnesvärd dag.
Just nu ligger jag i soffan men en kopp te.
Igår kände jag hur jag blev snuvigare och hostade hela tiden.
Idag är förkylningen ett faktum.
Trött och seg tänker jag nu försöka sova några timmar innan det är dags för jobb.
Hoppas bara att jag slipper feber 😔🤒
Ha en trevlig lördag och om ni ska dricka....vänligen stanna hemma 😉
En fredagnatt
Vilda ögon mötte mig när jag hade köpt mitt kaffe på pressbyrån.
Redan då visste jag att det skulle bli en tuff natt.
Skriken från hundratals festsugna människor hördes överallt.
Åldrarna varierade från knappt byxmyndiga till pensionärsålder.
När klockan hade slagit 00.00 skulle jag köra en tur till Mölle den Helsingborg. 20 min innan avgång kom föraren med min buss.
Den tömdes på folk och de släntrade av en efter en.
Den enda va mer berusad än den andra och doften som mötte mig när jag klev på bussen va....obeskrivlig.
Jag har lite problem med dofter och den här va odefinerbar. Det luktade allt från svettblandad parfym till alkoholandedräkt.
Anonyma drycker rann längst med gången och blandades med plastglas och matpapper.
När alla hade gått ut stod folkgruppen kvar utanför bussen.
Jag gick in och förberedde mig medan jag förgäves försökte vädra ut alla dofterna.
Halvvägs in i förberedelserna så hör jag en mansröst.
"Du är ju helt jävla dum i huvudet"
"Amen va fan, du är ju den dummaste jävla kärringen som jag har träffat"
"Hur fan står du ut med dig själv"
Så klart reagerar jag och tittar ut. Försöker lokalisera ljudet. Men jag ser inget?
Rösten fortsätter att ljuda, kasta förolämpningar en efter en.
"Men för helvete, res på dig"
"Ska du ligga där som en jävla idiot"
Nu kan jag inte lyssna mer. Jag går ut och riktigt blicken mot ljudet.
Där längre bort står samma man och kvinna som hade gått av bussen några minuter tidigare.
Båda två väldigt berusade.
I detta läget ligger kvinnan ner i fosterställning medan mannen står lutad över henne och låter förolämpningarna skölja över henne som en våg av vatten.
Eftersom jag inte kan avgöra om hon har lagt sig där självmant så måste jag förutsätta det värsta.
Så jag går dit.
Medan jag går förbereder jag mig på det värsta, fast i denna stund vet jag inte vad det är.
Kvinnan är så berusad att hon inte kan stå upp. Hon har lagt sig ner och sluddrar ohörbara ord.
Mannen är arg för att hon inte vill ge honom nycklarna så han kan åka hem.
Jag föreslår att dom ringer en taxi men mannen säger att ingen taxi vill köra dom på grund av hennes tillstånd (eller som han formulerade det...för att hon är så jävla värdelös).
Jag förklarar att det inte är tillåtet för en person att säga vad som helst oavsett tillstånd eller eget personligt tycke.
Man får inte förolämpa en annan medmänniska på det viset, man ska hjälpa istället.
Han hånskrattar åt mig och säger att vi båda kan dra åt helvete och att han ska hem nu.
Sen vingarna han bort mot gatan i hopp om att en taxi ska komma.
Jag sätter mig på huk hon försöker prata med kvinnan.
Hon ser sliten ut.
Håret är trassligt efter att ha legat på marken.
Kläderna är smutsiga och jag kan se att hon nog har spillt både en och två drinkar på sig.
Hennes ögon är rädda, fyllda med ångest men hennes mun kan fortfarande inte formulera några meningar.
Antagligen är hon väldigt medveten om vad som händer men alkoholen har gjort henne oförmögen att tala och styra de enklaste motoriska förmågorna.
Jag har ringt dit vakterna och dom anländer.
Nu backar jag, låter de ta över.
Medan jag går tillbaka till bussen fylls jag av en sorg, ledsamhet över hur en människan låter sig själv utsättas för detta. Hur man kan tillåta sig själv att bli så berusad.
Jag frågar mig själv: vad är det som har hänt i hennes liv som gör att hon behandlar sin kropp så här.
Jag har under min uppväxt fått uppleva både det ena och det andra, igår kom allt tillbaka.
Jag såg inte den kvinnan där, jag såg andra personer som varit i samma situation.
Jag hörde inte den mannen, jag hörde istället andra personer som jag hört så många gånger förr.
Så många helger när jag gick från skolan med en klump i magen för jag visste vad som väntade mig.
En helg av kaos.
Det är inte okej.
Det får aldrig vara okej.
Oavsett om du är 18 eller om du är 70.
Behandla dig själv med respekt och kräv att dom i din närhet gör det oxå.
För alla kan göra misstag, det gör inte dig till en dålig människa.
Du är fortfarande värd att behandlas som person.
Inga förolämpningar ska kastas åt ditt håll...inte ens från dig själv.
För någonstans i allt detta så har du slutat att älska dig själv.
Du intalar dig att du är den personen som dom säger att du är.
Värdelös
Idiot
Äcklig
Jag säger, nej!! Du är värd så mycket mer men först och främst måste du ge dig själv detta.
Din självkänsla ska lysa, först då kan du säga STOPP.
Först då inser du att du är värd mer.
Gårdagen va jobbig, rent emotionellt och psykiskt.
Jag börjar dagen med några djupa andetag och en tro att det blir bättre.
För det måste jag, det finns inga andra alternativ.
Va rädd om dig, behandla din kropp med respekt.
Idag är den första dagen i resten av ditt liv ❤️
De sista sakerna
De sista minuterna innan jag somnar brukar vara dom mest aktiva i mitt huvud.
Då trängs tankarna och kämpar för att ta platsen vid toppen.
Ikväll log jag när jag gick upp och förberedde mig för sängen.
Jag gick som vanligt in till tjejerna för att pussa dom en sista gång.
Lava låg i min säng och Nova hade bäddat i extrasängen.
Den lilla detaljen som gjorde att jag log va böckerna.
Bredvid båda två låg där en trave med böcker, Bra böcker heter förlaget och där finns allt den Kalle Anka till Musse Pigg.
Vi fick dom av barnens farmor när Lava föddes.
Ann-Britt hade om jag inte missminner mig köpt dem till Viktor när han va liten.
Nu gick dom vidare till hans barn.
Saken är den att dessa böckerna va en dela av Viktors trygghet när han periodvis hade många mardrömmar.
Jag hade mina serietidningar som en trygghet och för samma anledning.
Böckerna va en stor och viktig del under vår barndom.
Nu ligger våra fina flickor med samma böcker bredvid sig, antagligen utav samma anledning.
Dom vill ha nåt bra att tänka på innan dom somnar, precis som vi.
Dessa stunderna känner jag mig så nära dem.
Så ömtåliga dom är, våra värdefulla döttrar.
Vi pratade länge idag, om hur vi är olika och att det är okej.
Att det är okej att kunna gråta och känna, men att det även är okej om man inte gråter.
Vi behöver lära oss att alla inte behöver vara precis som vi.
Ibland är det obehagligt, när någon säger eller gör nåt som vi aldrig skulle göra. Men om vi bara tar oss tiden att lyssna och försöka förstå så brukar den obehagliga känslan snabbt ersättas av empati.
Istället för att berätta för alla hur dom ska vara, kanske vi borde lära av den här olikheten.
Kanske upptäcker vi något nytt, ser med nya ögon, pratar ett språk som tills nu va helt okänt för oss.
Vi uppfostrar våra barn att inte vara rädda för att sticka ut. Att vara stolta över allt dom är och allt dom gör.
Att erkänna sina misstag och växa genom detta.
Att alltid slåss för dom svaga och lyfta dom när ingen annan gör det.
Att visa empati.
Helt enkelt att vara bra människor.
Än så länge kan jag ärligt säga att mitt hjärta nästan spricker av stolthet varje gång jag får äran att höra deras intelligenta resonemang, deras ödmjuka omsorg, deras vänliga ord.
Jag är en stolt mamma till två spektakulära flickor.
Dom gör mig till en bättre människa.
Dom är verkligen generationen som ska upplysa oss, om vårt eget värde.
Så tack mina änglar ⭐️❤️
Meningen med allt.....
Ibland frågar man sig det.
Svaret ser jag i deras ögon.
Jag hör det i deras skratt.
Jag känner det när jag torkar deras tårar.
Dom är meningen med allt ❤️
Go green
Ingen kan göra allt men alla kan göra något.
Dagens inköp va ännu ett steg i rätt riktning.
För vissa så är det bara trams men för mig och många andra är det ett sätt att ta ansvar.
Ansvar för vår miljö.
Moder jord.
Ansvar för att bidra till förändring, en produkt i taget.
Sen känns det väldigt bra där inne, i det djupaste av själen.
Idag tog jag min vanliga runda med viktvästen.
Den va skönt i luften, aningen fuktigt.
Sen efter ungefär halva rundan så öppnade himlen sig.
Det öste ner och det va den mest egendomliga känslan.
Att gå där i regnet och känna de svala vattendropparna mot min varma svettiga hud.
Takten avstannade inte, tvärtom ökade jag.
Vattnet rann ner över min ansikte och jag fick agera torkarblad med jämna mellanrum för att överhuvudtaget kunna se var jag gick.
När jag kom till Findus så avtog regnet.
Blöt som en dränkt katt traskade jag i gruset för att ta mig till asfalten på andra sidan.
Ljudet som mina skor gav ifrån sig påminde om en blöt svamp.
Medan jag lyssnade på mina svampiga skor så såg jag ut över åkern. Där ute gick en stork 😊
Det är en rätt ovanlig syn här i trakterna så jag förevigade det.
Tänk att storken för var ganska vanlig i Skåne. Men som vanligt så va vi oförsiktiga och ökade utdikningarna som gjorde att storkarna hade svårt att hitta mat.
Efter mitten av 1950-talet hoppades fågelvänner på att storken självmant skulle komma tillbaka i Sverige men inget hände på över 35 år. Istället för att vänta tog man saken i egna händer och startade ett avelsprojekt. Det svenska storkprojektet drog i gång 1979 då 15 storkar kom till Skåne.
Nu är chansen större att man får se dom, allt tack vare organisationer som WWF 🥰
Gör om, gör rätt ❤️
Min älskling
Fick den här söta bilden innan idag.
Det är sånt här som får mig att orka.
Att le från öra till öra.
Min älskade Nova ❤️
Shhhhh......
Du pratar med fel person.
Dina ord som du så fint målar porträttet med bleknar lika snabbt som solen torkar mina tårar.
Du pratar med fel person.
Den som kramar om dig och övertygar dig om att du aldrig gör något fel, den personen slutade jag vara ungefär samtidigt som jag fick min första cellgiftsbehandling.
Försök förstå, du pratar med fel person.
Dina problem är lika verkliga som luften vi andas, och för dig lika essentiella. Du klarar dig inte utan dom.
Dom är en sån stor del av ditt liv att du inte längre vet hur du ska leva utan dom.
Det är den stora skillnaden på oss.
Jag gjorde det, levde så...men inte nu längre.
Men på nåt konstigt sätt har jag fått axla en annan roll.
En roll som guide, genom problemens snåriga djungel.
Trots att jag tog mig ut för längesen.
Så tvingas jag återvända, gång på gång.
Nej tvingas är fel ord.
Den enda som forserar mig är jag själv.
För av nån idiotisk anledning så känner jag mig skyldig till detta.
Att guida, hjälpa.
För utan hjälp hade jag inte tagit mig ut.
Då hade jag varit kvar än.
Men fortfarande, så pratar du med fel person.
För jag tänker inte lösa dina problem.
Den äran lämnar jag helt och hållet till dig.
Back to training
Tjejerna skuttade in i gympahallen.
Det är dags att sätta igång med gymnastiken igen.
Dom provtränar fortfarande med den mer avancerade truppen, ska bli kul att se hur dem utvecklas denna här terminen.
Jag är ledig idag så jag är givetvis här med dem.
Med mig har jag den nya boken.
Jag lämnade av nummer 3 till Farmor och lånade hem den fjärde.
Ser verkligen fram emot fortsättningen.
Igår va jag egentligen ledig men jag tog ett extrapass och körde lite mer förstärkning under festivalen.
Jag va ovanligt trött, så det va lite mer kämpigt än det brukar vara.
Men allt gick bra, mycket folk och alla verkade ha haft en superkväll.
Så alla va på gott humör när jag körde dom hem.
Ikväll är det mys med mina älsklingar. Jag har saknat som galet mycket. Det känns konstigt när dom inte är hemma. Jag är inte hel liksom.
Så jag ska ta vara på kvällen och ha en mysig filmkväll med tjejerna.
Jag är inte ledig förrän onsdag så jag får stå ut tills dess, då får jag krama om dom igen.
Dagarna räknas snabbt ner till min egen skola börjar.
Det ska bli kul att få koppla på hjärnan igen 😂
Men roligast av allt ska det bli att få träffa mina cookisar igen 🥰
Ha en fin söndag 🌸
Begränsa dina val
Den mörka natthimlen känns välkomnande, betryggande på ett sätt.
Kvällen är ljummen när jag parkerar bussen och går mot min bil.
Tusen tankar trängs i mitt huvud som förgäves försöker sortera dom i fack.
- Viktiga
- essentiella
- brådskande
Så ser facken ut.
Inget kan vänta, allt måste lösas.
I mitt huvud försöker jag hitta alla lösningar och stapla dom i rätt ordning.
Som ett emotionellt Tetris faller den ena biten på plats och bereder väg för nästa,
Så här fortsätter det, minut efter minut, timme efter timme....tills jag faller i en dvala,
När jag vaknar, så börjar allt om igen.
Så jag frågar mig själv, hur lång kan min dvala vara innan någon märker något.
Innan någon reagerar, undrar.
Är det någon som kommer fråga mig, varför jag inte svarar i telefon.
Varför jag inte är aktiv på mina sociala medier.
Varför jag drar mig undan.
Varför den enda gången jag talar är på jobb, där jag har en uppgift och samtalet är ett verktyg för att utföra uppgiften.
Kommer någon fråga och om dom gör det, kommer det vara för att det inte längre gynnar dem.
Eller kommer det vara för att dom genuint bryr sig.
Jag vet inte.
Jag vet bara att tystnaden tar mer och mer plats i mitt liv...och jag trivs med det.
Det är skönt.
Ensamheten är en vän, en trogen vän som vet vad jag behöver.
Jag prioriterar inte alltid min vän men i nuläget så är det precis vad jag behöver.
Hade inte Viktor haft barnen och jag vill att han ska kunna nå mig om nåt händer....så hade min telefon stängts av.
Den hade tystats ner och legat livlös i en väska nånstans.
Jag är trött på den faktiskt.
Vill ha en paus, vill vara anonym...om så bara för några timmar.
Men det går inte.
När barnen inte är här....är ångesten större än behovet av isolering.
Ångesten över att något ska hända dom jag älskar mest.
Så än så länge är den igång.
Jag nöjer mig med att sätta den på ljudlöst nu.
Imorgon när jag vaknar börjar det om på nytt.
Det tar jag då.
Nu släcker jag, säger god natt och pausar en stund.
Uppdatering
Jag fick äntligen tag i allergisköterskan imorse.
Hon ville veta allt som hade hänt och Lavas förflutet när det kommer till allergier eller överkänslighet.
Jag berättade vad hon hade ätit dagen som hon fick reaktionen.
Sköterskan skulle tala med läkaren och återkom senare.
Då berättade hon att hon hare skickat ett intyg med posten som vi skulle ge skolan under tiden som utredning är igång.
Sen sade hon att vi endast skulle undvika sojabönor och linser.
Eftersom det va framför allt det hon hade ätit den dagen.
Sen skulle vi själv boka in en tid för provtagning på mottagningen. Där skulle dom kolla för överkänslighet mot soja, linser och jordnötter.
Så nu är äntligen allt igång.
Det tog sin lilla tid och efter ett antal samtal till alla möjliga känns det som. Men strunt i det nu. Snart får vi ett svar och det känns jättebra.
Så fort vi har tagit proverna på Lava så kommer vi få en tid till läkaren.
Så där har ni den, uppdateringen!!
Annars händer inte speciellt mycket. Mest jobb för min del nu.
Imorgon är det HX festival i Helsingborg. Då ska jag vara extrabuss och köra lite överallt. Ska bli kul 😊😊
Ha en trevlig kväll 🌸
