bellabuss

Då trängs tankarna och kämpar för att ta platsen vid toppen.

Ikväll log jag när jag gick upp och förberedde mig för sängen. 

Jag gick som vanligt in till tjejerna för att pussa dom en sista gång. 

Lava låg i min säng och Nova hade bäddat i extrasängen. 

Den lilla detaljen som gjorde att jag log va böckerna.

Bredvid båda två låg där en trave med böcker, Bra böcker heter förlaget och där finns allt den Kalle Anka till Musse Pigg. 

Vi fick dom av barnens farmor när Lava föddes. 

Ann-Britt hade om jag inte missminner mig köpt dem till Viktor när han va liten.

Nu gick dom vidare till hans barn. 

Saken är den att dessa böckerna va en dela av Viktors trygghet när han periodvis hade många mardrömmar. 

Jag hade mina serietidningar som en trygghet och för samma anledning.

Böckerna va en stor och viktig del under vår barndom.

Nu ligger våra fina flickor med samma böcker bredvid sig, antagligen utav samma anledning. 

Dom vill ha nåt bra att tänka på innan dom somnar, precis som vi.

Dessa stunderna känner jag mig så nära dem. 

Så ömtåliga dom är, våra värdefulla döttrar.

Vi pratade länge idag, om hur vi är olika och att det är okej.

Att det är okej att kunna gråta och känna, men att det även är okej om man inte gråter.

Vi behöver lära oss att alla inte behöver vara precis som vi.

Ibland är det obehagligt, när någon säger eller gör nåt som vi aldrig skulle göra. Men om vi bara tar oss tiden att lyssna och försöka förstå så brukar den obehagliga känslan snabbt ersättas av empati.

Istället för att berätta för alla hur dom ska vara, kanske vi borde lära av den här olikheten. 

Kanske upptäcker vi något nytt, ser med nya ögon, pratar ett språk som tills nu va helt okänt för oss.

Vi uppfostrar våra barn att inte vara rädda för att sticka ut. Att vara stolta över allt dom är och allt dom gör.

Att erkänna sina misstag och växa genom detta. 

Att alltid slåss för dom svaga och lyfta dom när ingen annan gör det.

Att visa empati.

Helt enkelt att vara bra människor.

Än så länge kan jag ärligt säga att mitt hjärta nästan spricker av stolthet varje gång jag får äran att höra deras intelligenta resonemang, deras ödmjuka omsorg, deras vänliga ord.

Jag är en stolt mamma till två spektakulära flickor.

Dom gör mig till en bättre människa.

Dom är verkligen generationen som ska upplysa oss, om vårt eget värde.

Så tack mina änglar ⭐️❤️