Sista dagen

Jag är inne på sista dagen på min karantän.
Nova är överlycklig över att få leka med kompisar igen. 
Lava har nog bara tyckte det varit skönt med lite egentid.

Den här jäkla pandemin alltså. Att den aldrig ska ta slut. 
Hur blir den här sommaren då? 
Samma som förra? 

Nej! Den här sommaren kommer jag nog att komma ihåg resten av mitt liv. 
Många saker är annorlunda nu, på gott och på ont. 
Det gör att man ser tillvaron på ett lite annorlunda sätt.
Jag vet, jag talar i gåtor. Men vissa saker är för privata för att dela med sig här. 
Av respekt för de i min närhet. 

Bara dagar är kvar av den här terminen. Helt galet att det redan har gått ett år sedan jag slutade på Nobina.
Ett år sedan jag sista gången körde en buss.
Nu har jag istället spenderat veckor, månader med ett gäng ungar som helt förtrollat mig.
Att jag skulle känna så här för mina elever trodde jag aldrig. 
Du får ett band som troligtvis kommer stanna kvar resten av ditt liv.
Jag är så tacksam för att jag valde den här vägen.

På lördag ska jag på möhippa.
Det ska bli kul att komma ut lite. Dricka lite bubbel och ha det gott. Det var allt för längesen, verkligen. 
Dessa dagarna som jag varit hemma har jag njutit på ett sätt som jag inte gjort på länge.
Att bara få vara med barnen, utan en massa saker som händer över en. 
Vi har varit på stranden och badat (🥶).
Vi tog en lång, lång cykeltur med Viktor. 
Vi har haft mysiga kvällar och bara njutit av varandras sällskap. 
Nova har haft det lite jobbigt eftersom hon inte har fått vara fysiskt med oss.
Så det har blivit en del luftkramar. 
Detta är bara en försmak på sommaren, hoppas jag. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Solbränna och äckliga mandelkubbar 😁

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0