Det värsta är förhoppningsvis över

Jag har varit trött Illamående och kräkts. Precis som dom andra två gångerna. 
Dessa nya tabletterna va tydligen narkotikaklassade så jag va skeptiskt redan till en början. Det visade sig att dom gjorde mig jätteyr och trött. Jag kände av illamåendet ändå. Så jag bestämde mig för att inte ta dom mer.
 
alla dessa medicinerna rör runt i mitt huvud.
Jag skulle ringa till hudmottagningen idag angående hennes nagelsvamp. Han frågade efter hennes personnummer....jag kunde inte det. 
Det va så skämmigt, så skamsen kände jag mig. Vad är jag för mamma som inte kan min dotters personnummer.
 
Det blir jobbigare och jobbigare. 
Mest psykiskt.
Jag saknade flickorna så mycket idag så jag tog en promenad hem till Viktor. 
Jag kände hur jag tömdes på energi. Vilade lite där och pratade lite med flickorna, dom ville följa med mig hem. 
Jag kunde inte säga nej så vi gick ner till skateparken innan vi tog en glass och gick hem. 
Nu ligger jag här bak och försöker vila lite.
Nova vill att jag ska hå ut på framsidan och titta på när dom cyklar, åter igen får jag tacka nej och säga att mamma inte orkar. När ska jag orka egentligen.
När ska detta vara över??
 
 
 
Baksidan börjar bli riktigt grön och fin nu.
 
imorgon tar Kewin studenten och jag hoppas verkligen att jag mår bättre tills dess.
 
Hej så länge

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0