bellabuss

 

Det känns väldigt bra att ha påbörjat den här resan igen. Hoppas bara att jag får avsluta den någongång oxå.

Oron gnager i mig och jag tvekar.

Ska jag....ska jag vänta?

Tänk om nåt händer?

Tänk om jag fortfarande mår så här sen när det är dags?

Tänk om jag ångrar mig?

Tänk om cancern kommer tillbaka?

 

Tänk om.

Tänk om.

 

Jag vill inte tveka men finner mig ändå här görandes precis det.

Men det är väl ändå ganska normalt att känns så.

Normalt!!

Det ordet.

Vad är normalt och vad är inte det?

Vem bestämmer det egentligen?

Är det Gud?

Är det läkaren?

Är det du själv?

 

När jag va inne på akuten och fick kollat mitt knä så frågade sköterskan mig vid inskrivningen:

Är du frisk i övrigt?

 

Jag blev helt stum.

Visste inte vad jag skulle svara.

ÄR jag frisk egentligen?

Min cancer är borta men jag är ju fortfarande under behandling.

Jag va egentligen bara sjuk när jag hade tumören i bröstet.

Men jag kände ju inte mig sjuk, inte förrän min "behandling" började.

Det är svårt att sätta fingret på vad jag egentligen är.

För många är det bara en enkel fråga som besvaras med ett enkelt ord. 

JA.

eller

NEJ.

 

Vad är jag??