Vad krävs!!!
Jag säger att jag inte kan.
Dom säger att du kan visst.
Jag säger att jag inte kan.
Dom säger att du måste försöka.
Jag säger att jag inte kan.
Dom säger du har inget val, bara gör det.
Vad är det som krävs för att man ska räknas som icke arbetsduglig?
Om jag har ett brutet ben så är det självklart.
Men om jag har en bruten själ då, är det inte lika självklart då?
Det känns inte rätt att jag ska behöva tigga på mina bara knän om att få lite tid till.
Men knän är redan slitna, dom har redan blött vad dom ska.
Mitt sinne är förgiftat, hur ska jag kunna förklara?
Hur ska jag kunna få dig att se?
Tittar du noga så ser du ett leende.
Tittar du ännu närmre så ser du smärta i mina ögon.
Ögonen ljuger aldrig kära vän.
Här inne välkomnar ångesten mig.
Den möter mig med det där välbekanta flinet.
Flinet övergår i ett grin när jag känner illamåendet bubbla i magen, jag känner mig svag.
Hon tar fram den "lilla" sprutan och klämmer mitt ben.
Hon behöver få tag i lite fett så att kroppen kan absorbera medicinen.
Nålen går in och det svider när hon sakta trycker in vätskan.
Hon försöker prata om nåt annat för att distrahera mig.
Jag hör bara mitt eget blod susa i öronen.
"Så där då va det klart" hör jag henne säga...jag andas ut.
Med ett leende säger hon " nästa tid är den 24 november ", hon hade lika gärna kunnat slå mig där det nu fina plåstret sitter.
Lev i nuet....lev i nuet....jag upprepar orden för mig själv.
Vill inte tänka på den kommande ångesten...inte nu iallafall.
Nu vill jag bara gå ut och andas in den friska höstluften.
Jag vill fylla mina lungor och andas ut allt det onda.
Jag tackar för mig och stänger dörren bakom mig...nu är det över....för stunden.
Kommentarer
Trackback
