Visdomsord

 
Det enda vi egentligen behöver är att äta, dricka och andas. 
Detta är vad som krävs för att kunna leva...eller rättare sagt för att kunna existera.
Vad krävs egentligen för att vi ska kunna säga att vi lever?? 
Är det att vårt hjärta slår?
Är det att vår hjärna skickar elektriska stötar till våra nerver, vår kropp?
Är det att vi är medvetna om vår existens?
Vad är viktigt och vad kan man vara utan?
 
Jag vet att jag lever när jag ser mina underbara barn.
Jag vet att jag har gjort nåt bra med mitt liv när jag ser deras glittrande ögon.
Jag lever inte för att kunna köpa den senaste mobilen.
Inte heller bryr jag mig om att äga några märkeskläder. 
Det är inte längre viktigt för mig att ha ett stort fint hus.
Dessa sakerna kan aldrig ge mig det jag får av mina vänner och min familj, det är dagens sanning.
Dessa sakerna kan inte säga till mig "jag älskar dig".
Inte heller kan dom torka mina tårar när jag gråter.
Jag kan aldrig dela en glad nyhet med dessa materiella sakerna och få en respons, ett leende.
Varför anser vi att dom är så viktiga då?? 
Varför räcker det inte med det vi redan har?
 
Jag är ute efter en känsla när jag tänker på vad jag vill ha och vad jag behöver.
Känslan är trygghet.
Tryggheten att jag har det jag behöver.
Tryggheten att jag kan komma hem till ett hem som räcker ut en varm välkommen hand.
Tryggheten att jag har mat som jag mår bra av.
Jag vill inte ta den tryggheten för givet, det borde ingen göra.
Jag är endast tacksam för att jag får ta den känslan och förvara den, hålla fast vid den.
 
 
Håret växer som bara den nu.
Det är en lättnad samtidigt som det känns konstigt.
 
 
Jag känner mig lite vilsen faktiskt.
Jag har nästan alltid haft långt hår.
Det har varit en del av mig, min person.
Nu har jag varit utan hår så länge att min person har ändrats.
Nu är jag inte längre Bella med långt hår.
Nu är jag någon annan.
 
 
Men det är okej!!
Jag kommer hitta mig själv igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0