bellabuss

När man får en sjukdom som cancer så hamnar du i en oändlig känslostorm.

Du kan försöka förklara.

Du kan försöka visa.

Men du kan aldrig förmedla känslan som för alltid finns i ditt hjärta. 

Det vet bara den som gått igenom samma sak som du.

Alla mina känslor har blivit förstärkta på nåt sätt.

När jag blir arg så blir jag rasande.

När jag blir glad så känner jag mig hög på livet.

När jag blir ledsen så hamnar jag i ett mörker.

Det finns inget mellanläge...inte för mig.

Det är väldigt jobbigt ibland.

Men vissa dagar, dom få dagarna....känns det som att jag är tom.

Då är det skönt, skönt att inte behöva känna.

Men även om det är jobbigt så flyter ändå dagarna på. 

Solen stiger för att sedan sjunka igen.

Golvet känns kallt när jag stiger upp och sängen känns kall när jag lägger mig.

Medicinen intas vid frukosten endast för att göra sig påmind en stund senare, hjärtat slår så hårt!!

Funderingar om livet kommer och går.

Vad är rättvist och vad är min sjukdom? 

 

Jag tittar ut genom fönstret och ser löven sakta singla ner mot marken.

Alla dessa vackra färger.

Den kalla luften slår emot mig och jag njuter av dofterna som kittlande utmanar mina sinnen.

Solen syns inte till lika ofta men när den väl kämpar sig igenom molnen så fylls hela mitt väsen med essentiell kraft.

Det är lättare att känna hopp då.

Men lika säkert som att mörkret kommer om natten....lika säkert försvinner solen in bakom molnen.

Då blir det svårt igen.

 

Jag försöker verkligen fokusera på allt det vackra som finns i mitt liv, men vissa dagar.

 

Men idag ska bli en bra dag.

Jag ska skratta och må oförskämt bra.

Det har jag bestämt, idag är det jag som bestämmer.

 

Solen är oxå stark idag, dess värmande strålat smeker mitt ansikte.

Kämpar du så kämpar jag...det lovar jag.