Otur....

 
Magen och kroppen strejkar.
Orken tryter.
Som om det inte är tillräckligt så har jag börjat tappa mina naglar nu. 
Dom har känts lösa nu ett tag men läkaren sa att det bara var nervskador efter cellgifterna.
Han hade fel!
Många tänker nog nu "men det är väl ingenting jämfört med cellgifter och allt det där". 
Jo! 
JO!!!!
Det är faktiskt som att bägaren står och tippar på bordskanten.
Jag orkar inte mer nu. 
Inga fler "påminnelser" om all den skiten som jag redan gått igenom.
Inga fler knackningar på min axel som tvingar mig att titta bakåt.
 
 
 
 
 
 
Det är ömt och det gör ont. 
Den friska nageln är på väg ut redan...skönt!!
Två naglar borta...åtta kvar.
 
Jag var och hämtade Lavas jultidningsbeställningar idag. 
Dom är sorterade och klara nu.
Egentlugenligen orkade jag inte men det va lika bra att ha det gjort. 
Nu ska dom bara ut till respektive.
Hon fick sin el-scooter oxå....känns väl sådär.
GilLar inte det faktum att min 6 åring ska köra nåt eldrivet överhuvudtaget....men men jag får väl ge henne det förtroendet. 
Får övervaka tills jag känner mig trygg.
 
Visst är det så mycket lättare att lösa alla andras problem.
Då behöver man ju inte tänka på sina egna.
 
 
Fick hem min beställning idag.
Är supernöjd med alla tre.
Känns som det är tre mantran som jag har på min handled.
Jag kom på mig själv med att gnugga dom mellan fingrarna.
Det kändes bra....kändes som att gnuggade något i mig...gnugga bort det onda liksom.
 
HOPE
 
NEVER NEVER GIVE UP
 
TOGETHER WE CAN MAKE A DIFFERENCE
 
Jag läser dom ett par gånger och sedan blundar jag. 
Imorgon är det en ny dag, nya krafter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0