Tankar!!

Vad tänker mina barn? 
Hur mår dom i all denna stressen?
Ibland är man så fokuserad på sig själv och mitt eget lidande att jag glömmer bort dom som är viktigast.
Igår så tittade vi på en film där pappan och sonen inte känner varandra så bra. Så pappan fick pengar för att skriva över vårdnaden till sin svägerska. Lava frågade vad som hände i filmen (dom pratade engelska) och förklarade just detta. 
Hon blev väldigt upprörd och menade på att så får inte en förälder göra.
Jag höll givetvis med. 
Filmen fortsatte.
Efter ett tag så händer det nåt i filmen så pappan  måste rädda sin son, dom kramas om och allt är bra.
Då ser jag att Lava gråter. 
Jag frågar varför hon är ledsen.
"Det är så en pappa ska göra, han måste ta hand om sitt barn. Han får inte lämna sitt barn."
Jag frågar mig själv, varför blev Lava så upprörd över detta? 
Känner hon kanske en rädsla av att bli lämnad? 
Trots allt är det många som har pratat om cancer och död och jag vet inte hur mycket hon har hört. 
Jag vill gärna prata med henne om detta. Samtidigt vill jag inte rota i någon som hon kanske inte alls tänker på. 
Då finns risken att jag sår frö i hennes huvud.
Det enda jag vill är att mina flickor ska känna sig trygga och älskade. 
Vad gör man i ett sånt här läge?
Ska jag kanske låta henne prata med nån professionell?
Jag har själv funderat på att prata med någon.
Ofta har man så många tankar i huvudet att man knappt kan tänka på nåt annat. 
Allt kretsar kring Cancer.
 
Men jag gör vad jag kan och jag kan inte låta skuldkänslorna äta upp mig. 
En dag i taget mina vänner, en dag i taget.
 
Jag rakade förresten av mig håret igår. 
Tröttnade på alla kommentarer.
Så nu får vi se hur nästa omgång hår ser ut.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0