bellabuss

Att inte bli antagen till Polishögskolan suger riktigt mycket.

Att bli bannlyst och förbjuden att ens söka på två hela år....det är en käftsmäll helt enkelt. 

Jag blev både besviken och irriterad när mannen jag pratade med förklarade varför jag inte hade gått vidare.

"Det är avsnittet om psykisk hälsa som vi ansåg vara bristfällig"

Han lät kall, tom och fullständigt likgiltig.

"Men att jag pratar med en kurator är väl inget konstigt? Det är många som gör det i dagsläget.

Skulle det verkligen påverka min kapacitet som polis?"

Han suckar i andra änden av linjen.

"Platserna som du har ansökt till är väldigt attraktiva. Det gör att en sådan här sak påverkar din möjlighet avsevärt, tyvärr.

Jag förstår att det måste vara jobbigt, jag ser att du sökte in förra året....men...då avsade du dig din plats. Hur kommer det sig??"

Jag vill skrika på honom:

FÖR ATT JAG FICK CANCER DIN IDIOT!!!!

Men jag tar ett andetag och förklarar för honom....samma sak som jag förklarat så många gånger förr.

Hans röst ändras en aning.

"Jag beklagar verkligen...men....det finns tyvärr inget jag kan göra.

Jag får önska dig lycka till och be dig återkomma om två år."

 

Klick!!

 

Tomhet.

Tystnad.

 

Lyft blicken och se dina möjligheter.

För dom är många...så många.

Jag måste bara hitta rätt väg i denna lömska labyrint.

Ibland kommer jag gå fel....men då backar jag bara tillbaka till vägen som jag känner igen.

Sen gör jag ett nytt försök.

Just nu är det mörkt...så jag ser ingenting.

Jag stannar.

Står stilla....till ljuset kommer tillbaka och leder mig rätt.

Det är ingen ide att famla omkring i mörkret.

 

Ibland är det viktigt att sätta sina egna problem i perspektiv till andras.

Det är först då man inser att det där problemet inte är så stort ändå.

Det är då man kanske t.o.m är tacksam för sitt problem.

Jag menar inte att man ska bagatellisera ett problem.

För just nu är det kanske ett stort problem.

Men om man tar ett steg tillbaka och reflekterar över sina möjligheter....så hittar man alltid en lösning....om man vill det vill säga.

 

Yogan va super idag.

Jag mådde så så bra efteråt.

Jag längtar redan till nästa pass.

Efter yogan så gick jag och Romina in på väla och investerade i lite träningskläder.

Jag köpte en yogamatta (vill inte ha mitt huvud där svettiga fötter har varit), några träningslinne och en vattenflaska.

 

Sedan åkte vi hem till pappa ett tag.

Drack lite kaffe, skrattade och njöt av varandras sällskap.

Hoppas vi ses snart igen.