bellabuss

Natten va som sagt inte speciellt bra, Jag sov inte så mycket.

Dagen har ändå varit förvånansvärt bra och det är först nu som jag känner av tröttheten.

Tålamodet tryter och rösterna blandas i huvudet.

Tänk att en enda dålig natt kan åstadkomma detta.

Det är precis som att ju mer jag anstränger mig...desto långsammare fungerar hjärnan.

Jag har svårt att få en sån enkel sak som en dialog att fungera....ganska frustrerande.

 

Nu har jag värmt en kopp te iallafall.

Jag sorter i min favoritfåtölj och bara andas...djupt.

Konsentrerar mig på absolut ingenting.

Det är inte så lätt som det låter vill jag lova.

 

Barnen mumsar på en tallrik med saftiga apelsiner.

Snart dags för kvällsrutiner...men först lite lugn och ro.

 

Jag va och klippte mig idag. Jag blev nöjd...fast det sved att betala 239 kr för den lilla klippningen.

Jag insåg oxå när jag satt där hur otroligt dålig jag blivit på "småprat".

Ni vet, det där vanliga snacket om jobb och väder m.m

Jag orkade liksom inte ens anstränga mig.

Klart jag svarade när hon frågade mig nåt...men hon insåg ganska snart att loppet va kört hos denne.

Tråkigt men sant!!!

Ibland glömmer jag bort mig själv....jag blir förvånad över min egen brist på social kompetens.

Före cancern så kunde jag prata med vem som helst...om vad som helst.

Så är det inte längre.

Varför blev det så??

Va det bara en roll jag spelade innan?

Brydde jag mig mer innan?

Är jag en sämre människa nu när jag inte vill/kan vara så social?

Eller är det bara en insikt om vad som är betydelsefullt i mitt liv?

Det kommer bli lite jobbigt nu när man kommer tillbaka till jobb, alla frågor och så.

Jag vill helst av allt bara krypa in i mitt skal och sköta mig själv.

Men jag får väl försöka hitta nån balans antar jag.

Imorgon gäller det iallafall.