Hemma äntligen...eller?

Blandade känslor kryper i min kropp nu när jag sitter i soffan.
Verkligheten kommer ikapp på ett mindre bra sätt.
Vetskapen om att mitt liv ser exakt likAdams ut som när jag åkte.
Det kändes som att så mycket hade förändrats när jag var där...sen insåg jag att jag hade fel.
Samma skit möter mig och hälsar mig välkommen.
Ångesten lägger sin arm om min axel och nickar retfullt mot mig.
Den vet att jag aldrig kommer släppa taget.
Den vet att trots alla som finns i mitt liv så är den min mest envisa vän.
 
Det är svårt att förklara vad som händer i mitt huvud, vilka tankar som slåss om första plats.
 
När jag va på Lydiagården så kunde jag fokusera på en sak och endast en sak.
Jag kunde rannsaka mina känslor och tankar i lugn och ro.
Jag hade inga måsten och inga krav på mig.
Stressen va obefintlig.
God mat.
Otroligt vacker natur.
Personer som jag kunde dela mitt allra hemligaste med, skratta med och gråta med.
 
Sen kommer jag hem.
Jag vet inte vad som hände sen.
Mina demoner stod bakom varje dörr, bakom varje hörn.
Sen innan jag visste ordet av det så var jag inne i samma onda virvel igen.
En virvel av ångest och stress.
 
Istället för att sätta mig ner med barnen som jag inte träffat på 5 dagar så börjar jag tvätta.
Jag börjar plocka alla dem osynliga sakerna som jag anstränger mig för att hitta.
Jag vankar in i köket endast för att vända och gå ut i vardagsrummet igen.
 
"Jag ska nog sätta på lite kaffe"
"eller nej, jag väntar till senare"
"packade jag upp allt nu?"
"jag får nog dubbelkolla"
"har katterna fått mat? Jag kommer inte ihåg"
"hur ska jag fixa detta nu"
"jag vill åka härifrån igen?"
"Hur kan jag tänka så, mina barn är ju här"
"när ska detta ta slut?"
 
Allt är en salig röra.
Tänk om jag hade kunnat ha en kompass som ledde mig rätt.
Som tog besluten åt mig.
Då hade allt varit bra...eller???
 
Imorgon väntar en ny vecka.
Den ska vi inviga med ett besök på vårdcentralen.
Nova trillade från ett träd på dagis i fredes och hennes hand gör fortfarande ont.
Så det är bara att åka dit och få det överstökat.
 
Nu ska jag påbörja kvällsrutinerna för tjejerna.
Sen är det natt för mig med. 
Huvudet är rörigt idag...bättre att gå och lägga sig då.
 
Hej så länge
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0