Var är motivationen...

Kylan som möter mig när jag öppnar dörren är ilsken.
Den får hela min kropp att vibrera i hopp om att det ska fördröja min kalla nerisning.
Jag förhandlar för ett ögonblick med mig själv....kanske ska jag gå in igen och bara bädda ner mig under mitt fortfarande varma täcke.
Mitt resonemang håller inte så jag fortsätter ut i kylan.

Tankarna far runder i huvudet och jag konstaterar att jag är alldeles oförberedd.
Jag har tappat det viktigaste av allt just nu...min motivation.

Det är den som gör att man klarar en 4 årig utbildning.
Man måste vilja, vara på hugget, planera.
I nuläget har jag inte gjort nåt av de ovanstående.
Varför vet jag inte.
Idag blir det en rejäl rannsakning för mig.
Jag vill inte känna så här...den här konstanta oron som vägrar överge mig.

Det är inte bara studierna som har hamnat i skuggan, allt följer med den vägen.
Jag har inte kunnat träna eftersom jag väntar på min röntgen av ryggen, detta påverkar mig mer än vad jag trodde.
Det bryter mina rutiner och det för att allt annat oxå hamnar på paus.

Jag hoppas innerligt att saker och ting kommer ändras snart , men jag är oxå
Medveten om att det bara är jag som kan få dem att ändras.

Så ta en djupt andetag, andas in det kalla morgonluften....sen kör vi.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0