Vinterkyla och solsken

Det är riktigt illa om man funderar på att ta av sig vantarna när man ska läsa Metro.
Nu tänker nu "vaddå vad menar hon?"
Ja alltså anledningen till att jag tänkte på att ta av vantarna är för att jag inte kan använda min mobil när jag har dom på....och då drar jag parallellen direkt till Metro oxå....känns som att jag ska använda mobilen mindre och läsa tidningen lite mer kanske hehe.

Lite lustigt är det eftersom jag alltid annars har föredragit att läsa en bok IRL istället för att ladda ner en pdf fil, varför gäller inte det mobilen oxå tänker jag.
Det är ett osynligt beroende såklart.
Den är där, den är tillgänglig.
Även om jag inte anser att jag använder min mobil särskilt mycket så motbevisar jag mig själv hela tiden...nä tänk om tänk rätt.

Ett citat som gick rakt in i hjärtat.
Detta är något som både jag själv och många andra glömmer bort ibland.

Jag försöker att inte bagatellisera andras problem även om det ibland är svårt.
För sanningen är den att jag faktiskt inte alls vet hur den här personen mår, hur dennes problem känns för just han/hon.
Jag tycker kanske att mina problem är betydligt värre än den deras....men hur kan jag veta det egentligen.
Det kan jag inte.
Var försiktig med era peppande ord, dom kan lätt få motsatt effekt och faktiskt få han/hon att må sämre.
Ibland vill man inte ha råd och tips.
Ibland vill man bara ha en axel att gråta ut mot.
Ibland vill man bara bli hörd, inte lagad.
För du kan inte laga mig...det är bara jag som kan det.
Ibland behöver man gråta istället för att skratta.

Just nu är jag på väg till skolan.
Vinterkylan slog till rejält inatt och det biter i kinderna.
Trots kylan så värmer solen mitt ansikte en stund.
Jag njuter av stunden innan jag fortsätter min färd.

Så välkommen vinter och adjö höst.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0