bellabuss

Hur låter han när han säger "hej"?

Hur ser hans leende ut?

Vad är det egentligen vi tittar efter när vi letar efter den där speciella? 

Och hur kräsna får vi lov att vara.

Vad är okej och vad är direkt avslag.

Hur ska vi bedöma?

Vilka egenskaper är viktigast.

Ska man lyssna på hjärtat eller hjärnan?

Den där speciella...finns han?

Många gånger känner jag att det är så mycket enklare att vara själv.

Då behöver jag inte tänka på...allt som kan gå fel.

Då behöver jag inte förklara mitt liv ännu en gång...för någon som antagligen ändå inte kommer förstå.

Då kan jag fortsätta leva i min lilla fantasivärld där han finns....den där speciella.

För i den världen har han faktiskt en chans.

Inte i denna.

I denna världen....den verkliga världen...är han full av skavanker, gör misstag, säger fel saker.

Då är han helt plötsligt inte den speciella längre.

Jag blundar nu...jag försvinner in i min fantasivärld...min drömvärld.

Där är allt precis som det ska vara 😉

God natt