Att vara eller att inte vara....helt orkeslös...
Benen känns tunga och varje steg är en ansträngning.
Sträckan jag ska gå är från bilen till ytterdörren...inte speciellt lång men ändå så jäkla lång.
Dagen har varit varm...tryckande varm....huvudvärksontvarm.
Alla fläktar va igång (lär ha nackspärr imorgon) men ändå kände jag paniken krypa i mig när jag hade suttit i bussen ett tag.
Ibland när jag får den där stickande känslan i kroppen precis innan jag blir så där varm....då känns det som att jag inte riktigt kan andas.
Alltså jag får ju luft uppenbarligen, men det känns inte riktigt som att kroppen förstår det.
Jag har tidigare kunnat underlätta genom att dricka kallt vatten när jag blir så där varm...men då kommer problemet sen när jag behöver springa på toa i tid och otid.
Fungerar tyvärr inte i bussbranschen.
Men nog med gnällandet nu.
Jag körde en sväng till Arild nu ikväll.
Synen som mötte mig va helt magisk.
Jag gick ur bussen och ner en bit mot hamnen.
Där ställde jag mig och förundrades över hur vacker en kvällshimmel kan vara.
På väg upp mot Höganäs körde jag genom Viken och där fick jag en bild på den vackra solnedgången.
Oxå helt magiskt.
I dessa stunderna glömmer man bort lite att man faktiskt arbetar.
Det känns som att jag för en stund bara svävar iväg.
Nu ska jag lägga huvudet på kudden.
Klockan är snart 00.00, det speciella klockslaget. Det lät bli en lång dag imorgon oxå...så därför säger jag God natt nu.
Kommentarer
Trackback
