Medan stjärnorna glimmar.....
Det är tyst när hon vaknar.
Handen sträcker sig automatiskt mot platsen bredvid henne....tomt.
Det tar några sekunder innan insikten kommer till henne, hon är ensam.
Inga barn som snusar stillsamt bredvid henne.
Inga katter som försiktigt purrar ikapp med hennes andetag.
Hon är ensam.
Hon tvekar för en sekund, vill inte gå upp. Sedan sätter hon ner varma fötter mot ett kallt golv, ilningen kommer som en kall hand längs ryggen.
Tyst smyger hon ner för trappan, vanan sitter i fast än att barnen inte är hemma.
Kaffet står redo att sättas igång, med en enkel knapptryckning börjar det snart att puttra.
Skålen med havregryn ligger och väntar på sin match made in heaven, hon häller upp 2 dl vatten och ställer sedan in den i micron....2 min...Go!!!
Uniformen hänger färdigstruken och klar....redo att pryda hennes kropp.
Den röda lampan på diskmaskinen lyser ilsket, den har varit färdig sen igårkväll...men tröttheten va för intensiv just då.
Hon öppnar luckan och konstaterar att hon måste ta det direkt när hon kommer hem..hinner inte nu.
Pling
Gröten är klar.
Skålen bränner mina kupade händer.
Hungern har inte riktigt känts av men hon vet att den kommer.
Den brukar komma så där lagom in på morgonen när hon inte har nån möjlighet att att stilla den.
Hon smuttar på kaffet, det smakar hasselnöt efter sirapen som hon hällt i.
Den varma drycken sprider en värme i magen som sedan fortsätter ut i hela kroppen.
Mmm...lugn och ro....men vänta..har...jag inte...glömt!!
Hon reser sig och går in i tvättstugan.
Fan, fan, fan!!!
Hon har glömt en maskin tvätt.
Nu känner hon den där välbekanta stressen bubbla inom henne.
Hon gör en snabb tidsberäkning i huvudet.
Jo...jo hon ska hinna.
Hon tar en stor klunk av kaffet, bränner sig lite eftersom det fortfarande är varmt.
Tar tvätten och börjar hänga upp, ömsom snabbt....ömsom effektivt.
Hon imponeras av sin egen effektivitet när det väl kommer till krita.
Doften av solsken och blommor sprider sig i vardagsrummet...mmm underbart.
En till....sen är....det....klart!!!!
Tillbaka till kaffet.
Det hade blivit ljummet nu.
Gröten va kall men slank ändå ner.
Hon tittade på klockan och det va dags att åka.
När hon steg utanför dörren möttes hon sv en kall vind.
Ögonen skådade tusentals glimmande stjärnor.
Det va mörkt fortfarande.
Något inom henne gnagde.
Om det va mörkret som väckte olustiga känslor eller om det va tystnaden som ekade där hon gick.
Med en knapptryckning öppnade hon låset på bilen.
Bilens motor vaknade till liv när hon vred om nyckeln och snart rullade hon iväg.
Djupt försjunken i sina egna tankar rykte hon till när mobilen ringde.
På displayen lös ett nummer som hon inte kände igen.
Efter nån sekunds tvekan tryckte hon på den gröna luren.
Hon kände hur hjärtat sjönk ner i magen....NEJ NEJ NEJ......
Fortsättning följer 😉
Kommentarer
Trackback
