Mindfullness i uterummet

Jag har lite ångest faktiskt.

Jag har inte skött min lilla trädgård så bra som jag velat.
Saker och ting har kommit emellan och det märks.

Det här med att ha en trädgård att sköta om.
Att vårda växter och se dom växa, frodas.
Det är mer tillfredställande och rofyllt än mycket annat i detta livet.

Jag fick beviset idag när barnen kom hem från fritids.
Dom frågade inte om tvn.
Dom gnällde inte om vad dom skulle göra eller att dom hade tråkigt.
Nej, dom gick direkt ut i uterummet, satte sig vid mina rosor och började plocka bort vissna blad.
Efter en stund hittade dom en snigel, sen en till...och en till.
Dom byggde ett litet hus till sniglarna.
Sen upptäckte som att det fanns nåt vitt damm på bladen. 
Då fyllde dom vattensprutan och sen började dom "tvätta" bladen.

Är inte säker men tror att dom spenderade ca 3 timmar i uterummet.
Helt otroligt faktiskt.
Inte det faktum att dom sysselsatte sig utan VAD dom sysselsatte sig med, HUR dom sysselsatte sig.
Dagens barn är väldigt energiska.
Dom har en överkonsumtion av socker och skärmar.
Dom är inte vana vid att "bara vara".
Men idag så hände det för mina barn iallafall.
Det va så skönt att se och HÖRA hur tysta och försiktiga dom va.


Jag känner själv att jag behöver landa lite för tillfället.

Tröttheten släpper inte riktigt och det är mitt eget fel.
Jag är fortfarande så uppe i varv hela tiden.

Imorgon ska jag upp lika tidigt så jag hoppas att jag laddar batterierna inatt ordentligt.
Imorse började jag med att tomköra till Höganäs.
Det va så otroligt vackert med morgonsolen som steg upp på himlen att jag va tvungen att stanna och ta en bild.
Föreviga den stunden.


Kan ju bara hoppas att morgondagen blir lika fin.


Stort tack till Eva och Uffe för det trevliga kalset.
Massa gott att äta och som vanligt exceptionellt sällskap.
Tänk att vi alltid har så nära till skrattet i varandras sällskap ❤️❤️

Tills vi hörs igen 👋🏼👋🏼👋🏼


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0