I dimman....
Tankarna skingras som en dimma under morgontimmarna.
Saker och ting börjar falla på plats.
Allt känns....hanterbart, sen kommer nästa problem.
Så är det, livet!!
Genom molnen anar jag en morgonsol, den är där men man kan bara skymta den.
Så är det med de fina bra stunderna, de problemfria stunderna....dom finns där men man kan liksom bara ana dom.
Molnen med diverse problem som ska lösas, beslut som ska fattas...dom är fortfarande för många för att solen ska skina igenom.
Allting brukar ha en förmåg att lösa sig i slutändan, men när är slutändan här?
Kommentarer
Trackback
