bellabuss

Den lilla glipan som skapats av det halvstängda fönstret släpper in både den kalla friska kvällsluften tillsammans med den vinande blåsten.

Jag försöker föreställa mig exakt hur kraftig blåsten är på ljudet som når mina öron.

Enligt dom är det tillräckligt för att jag ska tycka synd om dom stackarna som faktiskt befinner sig utanför skyddande väggar.

Jag går fram till mitt fönster och trycker till det halvöppna fönstret.

Det protesterar som vanligt och lite extra ikväll känns det som.

Det vill liksom inte ge med sig.

Jag trycket till och känner de ömmande musklerna dom tvingas anstränga sig.

Till slut ger fönstret med sig och det stängs till med ett ryck. 

En sista kall vindpust drar förbi mig och sen blir det tyst.

Ni vet, så där tyst så att man hör blodet susa i öronen.

Det kryper en obehagskänsla längs med ryggraden och jag får en känsla av att...att jag inte är ensam.

Om det beror på att jag faktiskt är det vet jag inte. Barnen är hos Viktor inatt och det känns lite extra ikväll.

Så det kan vara det som spelar mig spratt.

Månen lyser klar bakom molnen,

Så klar att den faktiskt lyser upp mitt sovrum.

Det slutar aldrig att förvåna mig.

Hur liten man känner sig när man tittar upp mot den nattsvarta himlen och ser alla himlakroppar där uppe. Månen och stjärnorna och allt det där som vi inte ser.

Jag brukar alltid tänka att: nu när jag tittar på månen, i just denna stunden....tittar du oxå då? 

Lite som....telepati.

Jag vet...det är dumt, men jag kan inte låta bli.

Just den stunden så känner jag mig....lite lite närmare dig.

Som jag skrev överst så är jag klar med examinationen.

Det gick över förväntan och jag hoppas att vi i vår grupp snart får ett positivt besked.

Jag skrev klart och skickade in mitt sista arbete i NO:n och nu kan jag bara vänta.

Eftersom jag är klar med allt (än så länge) så tänkte jag ta en dag för mig själv imorgon.

Träna lite, gå och titta lite i affärer, laga en god middag....bara ta en dag.

Det tycker jag att jag förtjänar.

Men först och främst ska jag lägga huvudet på kudden och blunda.

Lyssna till blåsten som viner utanför mitt fönster.

Lyssna på det där som inte finns, det där som ekar i mitt huvud...bara mitt.

Kanske hör jag en röst.

Kanske hör jag ett skratt.

Kanske hör jag....ingenting.

Vi får se.

God natt...sov gott.