bellabuss

Läpparna formar orden men luften tycks ta slut.

Klumpen i magen växer, jag måste....eller inte.

Kanske är det bättre om jag inte säger nåt...du vet...status quo!! 

Samtalet har ekat i mitt huvud ett tag nu, det vill inte försvinna.

Universum vill säga mig nåt och jag vägrar att lyssna.

För ibland är det bätter, att bara skita i det.

Säg nåt!! 

Va tyst!! 

När man kör buss har man gott om tid att tänka.

Mycket att reda ut, många lösningar att finna.

Men i slutändan är det bara tankar....aldrig handlingar.

Jag körde genom Ottarp idag. En underbar...eh...väg med några hus. Vet faktiskt inte vad jag ska kalla det.

Men jag fick inte varm känsla i kroppen när jag såg de pittoreska små husen där.

Det är precis så jag vill bo.

En lite grusväg som leder ut till mig. 

Grönt överallt, ett litet hus.

Massa blommor och en hage en liten bit bort.

Hästar och kor betar sida vid sida.

En hund skäller en liten bit bort.

Dofter av jord, gräs, blommor blandas med dammet från vägen när bilen kör förbi.

Detta är jag....av hela min själ! Där hade jag varit lycklig....tror jag.

Det hade varit en bra start iallafall.

Så nu ska jag blunda och drömma drömmar om mitt hus, där bland grusvägar och stenrös ❤️

Imorgon är en ny dag. Tågkörning. 

God natt ✨