The Faroese Islands ❤️

Branta klippor och en fantastisk utsikt. 
Bruset av vågorna och donet när de slår emot klippkanten. 
Smaken av saltvatten på mina läppar.
Den starka vinden som envist sliter i mitt hår, min kläder. 
Försöker tvinga mig i en viss riktning som för att guida mig mot ännu vackrare vyer.

En känsla sprider sig i kroppen.
Känslan av lugn och ro, stillhet, harmoni, lycka.
Det är så här det ska vara. 
Detta är jag.

Samtidigt som jag insuper allt det vackra kommer insikten som en iskall rysning. Den letar sig upp längst med min ryggrad och stannar sedan kvar...länge.
Jag måste tillbaka. 
Jag kan inte stanna.

Detta är inte min verklighet. 
Det är någon annans. 
Den är inte min. 

När planet lyfter så lämnas en del av mig kvar.
Precis så känns det. 
Allt pendlar mellan total lycka och en nattsvart avgrund. 
När deras värld är så annorlunda mot vår. 
När min värld är som deras men mitt liv är inte det.
Det är då det blir jobbigt.

Men jag tränger undan de känslorna och tänker tillbaka på alla skratt, allt underbart jag fått uppleva. 
Jag tröstar mig med att jag kommer komma tillbaka.

Jag ska uppleva detta igen, och igen. 
För nu vet jag.
Ett steg närmare.
Mig själv, min utopi ❤️

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Se Färöarna genom mina ögon ❤️

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Ett litet land med en väldigt välkomnande famn. Kärleksfulla människor med en "här och nu" menatalitet. 
Att leva är bara ett begrepp för vissa. Inte för dessa människorna ❤️ de lever fullt ut, vareviga dag. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Genom andras ögon ser man även sig själv.
Ibland kan det vara med skräck och ibland med stolthet. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Livet öppnar dörrar för dig hela tiden, men du måste själv ta steget och gå in ❤️

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Nu är jag tillbaka på svensk mark.
Blandade känslor.
Helt underbart att träffa mina älsklingar igen, få krama om dem. 
Jag har saknat dom galet mycket.

Trots det så lämnade jag kvar en del av mig själv där. 
Eller så känns det iallafall. 

Ett stort stort tack vill jag ge till Gerhard och Einar för deras engagemang och entusiasm under hela vistelsen.
Även deras familjer vill jag tacka. Mer gästvänliga människor får man nog leta länge efter. 

Det har varit ett uppvaknande att få spendera dessa dagarna här och allt har jag er killar att tacka för det. Så tusen tack ❤️❤️❤️


2019-04-22 @ 10:17:37 Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0