Snörvel
förkylningen börjar kännas mer och mer nu.
Jag trodde ett tag att det va nåt fel på mina hörlurar men insåg snabbt att det va min hörsel som fattades.
Just nu sitter jag i rastlokalen, själv som tur är.
Jag blundar och snyter mig om vartannat.
Det kommer kännas som en evighet till jag slutar.
Imorgon är det samma visa och förkylningen brukar bli värre innan den blir bättre så jag har väl inte direkt nåt att se fram emot.
Fast där är en sak som är bra med mitt tillstånd.
Det får mig på andra tankar. Mina tankar kan inte sväva i den riktningen som just nu pekar neråt.
För det är jag iallafall tacksam.
Sen är man inte heller så sugen på mat, så har jag tur blir jag av med nåt kilo på kuppen 😉
Kommentarer
Trackback
