Det vibrerar

Jag sluter mina ögon och låter mina andra sinnen ta över.
Doften av regn förbimmar sig. 
En kall vindpust smeker mina nakna armar och huden svarar direkt med att konstruera ett hav av små små höjda små hårstrån. 

Det sägs att när detta händer så går en själ igenom dig. 
Kanske är det så, kanske inte. 
Just nu låter jag fantasin måla vackra bilder i mitt inre medan tankarna sveper förbi. 

Alla sinnena är skärpta och en ton när mina öron. 
Tonen följd av en till, och en till. 
Det kittlar något i mig, i mitt inre. 
Musiken som någon komponerat hör något med mig. 
Andningen blir tyngre.
En klump i halsen.
Tårarna bränner bakom ögonlocken.

Jag vet inte varför.
Hjärnan samtalar inte med hjärtat och reaktionen förblir oklar. 
Men det är något med musiken, tangenterna som försiktigt en efter en skapar vackra bilder och väcker känslor. 

Jag vill att du gör likadant.
Lyssnar.
Inte bara med öronen utan med....hela dig. 

Det är en skön känsla, att öppna sig. 
Bli fullkomligt sårbar och naken.
Det är befriande.
Nödvändigt...för att leva, så där...på riktigt.

(null)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0