bellabuss

När ångesten river i dig och lämnar öppna blödande sår.

När rädslan stryper dig och inga ord kommer ut.

Det är då du är som starkast.

För valet du gör i den stunden är styrka.

Du reser dig.

Dina den bär knappt dig men på nåt sätt så står du där.

Ögonen är röda av alla tårar men trots detta ser du framåt.

Halsen svider och klumpen är fortfarande där, men du viskar fram ett "tack". 

Tacket är till dig. 

Tacket är för att du orkade även denna gång. 

För att du inte gav upp.

För att du egentligen inte kunde, men ändå gjorde. 

Tacket är till din fantastiska vilja och ditt ömtåliga men å så verkliga mod. 

Det som är din värsta fiende är samtidigt din styrka, din räddning. 

Bland alla demonerna finns även änglarna. 

Dom kan vara svåra att se men dom är tusen gånger starkare än allt mörker i världen. 

Du ser dom kanske inte just nu men jag lovar dig, dom finns där. 

Du är otrolig, fantastisk och vibrerande.

Levande här nu.

Så lev.

Lev.