Saxtorp
Sältan svider på mina läppar.
Såret som inte vill läka gör sig påmind hela hela tiden.
Tänderna skrapar upp det lilla som börjat läka.
Tungan sveper ständigt över det, kontrollerar, konstaterar.
Sår som inte läker, vi känner igen det allt för väl.
De ytliga kan vi plåstra om.
Vi kan smeta på en salva.
Vi kan linda in det, stoppa blödningen.
Men de såren som är där långt inne.
Dom såren som inte syns, på varken röntgen eller med blotta ögat....vad gör vi åt dem?
Det enda som läker ett sådant sår är dina egna tårar.
Varje droppe är fylld av smärta, smärta som lämnar din kropp.
Varje tår som lämnar dina ögon hjälper dig att läka.
För ibland måste du gråta floder för att sedan kunna lätta segel och äga den floden.
Så sluta gnissla tänder och lätta istället på trycket.
Det känns bättre efteråt...promise.
Idag spenderade jag och tjejerna några timmar på friluftsbadet och sedan resten av dagen vid saxtorpsdammarna.
Första gången jag va där och definitivt inte sista gången.
Vackert och rofyllt va det 🥰
Kommentarer
Trackback
