bellabuss

När tröttheten sliter i mina ögonlock.

Jag vet att jag har 4 timmar kvar att avverka innan jag får köra hem. 

Kaffet hjälper för stunden.

Egentligen suktar min hjärna efter socker nu. 

Den försöker att övertala mig, övertyga mig.

Säger att det bara är en bit ju.

Viskar att sockret kommer hjälpa mig, pigga upp.

Den är fantastiskt och hemsk på samma gång...hjärnan.

Den kan ge dig den bästa känslan i världen, göra dog oövervinnerlig. 

För att i nästa stund dra undan mattan under dina fötter.

Få dig att sjunka längre och längre ner i det där svarta hålet.

Jag är en kontrollmänniska.

Jag gillar inte att vara beroende av något. Då är det inte längre jag som bestämmer.

Samma sak gäller min självkontroll. 

Jag sitter i denna stund och tittar på den lilla chokladbiten som en kollega smög ner i min väska nu under rasten. 

Jag försöker att resonera, argumentera för min sak. Det går sådär. 

Om 1 timme är det dags för min "mellis" och det kommer inte att vara den chokladbiten.

Jag lovar!! 

Jag vet vad ni tänker nu.

"Men den lilla är väl inget att vela om"

Nä det är det kanske inte. Men den där blir lätt två. Sen innan jag vet ordet av det så sitter jag där med en hel påse. 

Nej det ha delar om att hållas sig till planen.

Imorgon till exempel. Då har jag redan bestämt att jag och tjejerna ska ha en myskväll och äta nåt gott.

Så då kommer med största sannolikhet en stor Glass fram.

Och DET är helt okej. För det är jag bestämt.

Ser ni skillnaden 😁👌🏼