bellabuss

Hjärtat slår så hårt.

En gren river mig när jag i panik försöker ta mig fram mellan träden.

Lungorna känns som att dom ska explodera när som helst.

Jag gömmer mig. 

Håller för munnen för att mina andetag inte ska avslöja var jag är. 

Smärtan från lungorna är större än rädslan för att bli upptäckt och jag släpper händerna och drar in den kalla luften, låter den fylla mina lungor.

Jag försöker lyssna men det enda jag hör är blodet som dunkar, susar i öronen. 

Shhh....jag hör något. 

Grenar som knäcks, snabba fötter som närmar sig.

Jag vänder mig om och mina ögon möter ögon. 

Isande, onda ögon.

Allt annat är suddigt men ögonen är klara.

Dom ser in i mig.

Blicken är fäst vid mig, håller mig i trans.

Plötsligt är allt borta.

Jag vaknar med ett ryck.

Min kropp är klibbig, munnen är torr,

Huvudet värker men mina ögon är stora. 

Dem försöker vänja sig vid mörkret i sovrummet. 

Jag vet att det bara va en dröm men ändå känner jag obehaget krypa som en spindel längst min rygg. 

Jag hatar mörkret.

Just nu klarar jag inte det, nu i denna stunden är det för mycket.

Mitt huvud når kudden ännu en gång.

Ögonen sluts och i ett ögonblick är jag tillbaka i skogen. 

Mörka ögon ser på mig.

Jag springer.......