bellabuss

På väg nu.

Vinden va hård idag.

Inte en tillstymmelse till solsken.

Kallt som en mörk själ nu.

Det rytmiska dunkandet när tåget rullar fram på rälsen vaggar mig in i en trans. Det går så snabbt nu. En sekund är jag här och en annan är jag tillbaka i det förflutna. 

Hör.

Ser.

Känner.

Måste fokusera så jag kan vara kvar här.

För det är nu som räknas. 

Önskar bara att huvudet kunde hålla med...tankarna vara överrens.

Samarbeta lite iallafall. 

För tillfället är det svårare för mig att hålla fokus. 

Vara närvarande. 

Jag vet varför det är så men det skapar ändå en frustration. 

Jag hade en resenär igår som pratade med mig hela vägen från Ekeby till Helsingborg.

Jag förde alltså en dialog med henne men jag kommer inte ihåg vad vi pratade om. 

När vi va framme så kände jag mig tom, blank.

Hon log och tackade för en trevlig åktur och pratstund samtidigt tänkte jag "vad har vi pratat om". 

Det skapar en känsla av maktlöshet. Jag kan inte styra längre, eller iallafall inte nu. 

Låt detta bara gå över.

Låt dagen komma, låt mig genomlida den som varje år.

Låt allt det ske och låt mig sen få fortsätta mitt liv.

I hörlurarna hör jag nu en peppig liten man sjunga om kärlek och dans...det hjälper, underlättar.

Musiken är min livlina just nu. 

Jag lutar mig tillbaka.

Blundar.

Låter musiken fylla mig med det ljuset jag behöver.