Resan genom tiden
En variation av musik når mina öron medan jag kör linje efter linje, kilometer efter kilometer.
Dom är sparade ingen viss ordning.
Nerladdade när vissa saker hände i mitt liv.
Aldrig raderade.
Så när jag börjar om den början är det som att åka tillbaka i tiden.
Varje låt har ett speciellt syfte.
Varje sångtext berör åter igen.
Häftigt, jobbigt, emotionellt, upplyftande....en känslomässig bergodalbana.
Nu sitter jag ute i Torekov och väntar på avgång.
Det blev för första gången en tjänst ute i Båstad idag/inatt.
Ganska ödsligt om jag får säga min mening.
Mörkt, dimmigt, duggregn.
Som taget ur en skräckfilm.
Trots det ovälkomna obehaget så är jag ändå trött.
Tröttare än vanligt.
Som tur är har jag en Nocco som jag kan smutta på resten av natten.
4 min kvar nu.
Inte en människa så långt ögat kan nå.
Kommentarer
Trackback
