bellabuss

Att vara snäll mot sig själv. 

Att se förbi det som i våra ögon är katastrofalt och i andras existerar det inte ens. 

Vi är verkligen våra egna värsta kritiker.

Jag är verkligen inget undantag, så tro inte det.

Jag har alltid något jag vill förbättra.

Sen om det är att bli av med ett kilo eller två eller om det är att sluta äta choklad eller glass. 

Men om man tänker efter så är allt kroppsfixerat. 

Visst våra kroppar mår bättre av rörelse. 

De mår bättre när vi inte äter så mycket tomma kalorier.

De mår bättre när vi lyfter de där vikterna eller tar de där powerwalksen. 

MEN hur mår vi på insidan då? 

När vi ständigt är på jakt efter en kropp som inte existerar mer än i en retuscherad tidning eller i en film. 

När vi oavbrutet tittar oss i spegeln och fryner på näsan av avsmak. 

När vi svälter oss själva i hopp om att komma i de där byxorna som vi hade i högstadiet. 

Mår vi bra då? 

Allt är en balans i livet.

Vi ska ta hand om våra kroppar men vi får inte glömma vårt självvärde och hur vi ser oss själv. 

Allt handlar i slutändan inte om de där byxorna som vi vill komma i.

Det går djupare än så.

Det handlar om att vi måste börja älska den kroppen som fått ta emot kritik under hela vårt liv. Sen om den kritiken kommer från dig själv eller någon annan är egentligen oviktigt. 

En känsla av att "jag duger" är den som vi sakta men säkert måste bygga upp.

Sen ska vi fortfarande ta hand om oss. 

Vi behöver ha en balans i allt.

I kost.

I träning.

I sömn.

I stress. 

Allt läggs upp en den där berömda vågskålen och sen är det upp till dig att hitta ett sätt att balansera allt detta. 

 

Det är svårt och ibland tippar det över på ena sidan. Men det är inte hela världen. 

För du hittar balansen igen. 

Jag har ett komplicerat förhållande till min kropp.

Den är min bästa vän men samtidigt min värsta fiende. 

Den har kämpat och övervunnit krig men på grund av det så är den skadad. 

Jag kan inte alltid acceptera detta. 

Jag vill att den ska fungera som den gjorde innan.....innan kampen påbörjades. 

Insikten är svår och ibland faller jag tillbaka i dåliga tankar. 

Men oavsett så älskar jag min kropp, mitt sinne, min själ....min envishet....allt. 

Den kommer vara med mig till mina sista dagar, den är och förblir min bästa vän.

Jag har börjat med lite nya utmaningar. Mina PW rundor är terapi och ett måste. Men jag känner att jag vill effektivisera dessa. 

Så nu ska jag ta mina rundor med lite extra vikt. 

Jag hade 6 kilo idag, bara för att känna efter hur det kändes. 

Det kändes bra och jag kommer nog öka till 10 kilo imorgon. 

Mitt knä protesterade när jag började löpträna för mycket så jag kommer att köra PW för det mesta. 

Men även här kan man utveckla sin styrka och uthållighet. 

Nu ska jag försöka läsa lite. 

Det är svårt när man egentligen bara vill ligga och lapa sol. Men näää nu får jag koppla på hjärnan ett tag 😊🌸

Ha en underbar fredag 😁👌🏼