bellabuss

Jag såg de tre första avsnitten idag. 

Många tankar passerade lilla Hjärnkontoret.

Vi är inte skapade för att bara ensamma, det är så tydligt. Men ändå....så fortsätter livet. 

Hinner inte tänka efter, eller vill kanske inte tänka efter.

Det är först när man ser sådana serier eller filmer som de djupt begravda känslorna bubblar upp. 

Får liv.

Endast för att begravas snabbt därefter.

Frågan är bara hur länge dom ska vara begravda? 

Kommer jag behöva göra kol 14 metoden på dem när jag väl väljer att ta bort alla lager. 

Jag vet inte, jag vet bara att jag fick en känsla idag. 

Den har inte velat släppa riktigt, kanske försöker universum säga mig nåt. 

Kanske är det dags nu. 

Eller 🤔