bellabuss

När barnen säger hej då och kliver utanför dörrarna då är det för sent.

När deras namn inte längre lyser upp vid en sökning på din adress. 

Då börjar man tänka efter, och ångra. 

Jag vill inte det. 

Inte då, inte ångra.

Jag vill ha den tiden nu, medan jag kan och de fortfarande vill.

Igår satt jag och Nova och spelade det här tornspelet.

Man ska försöka dra en kloss ur tornet utan att det faller.

Vi drog bit efter bit och Nova skrattade så

Fort hon lyckades dra en, hoppades väl på att jag skulle misslyckas. 

Men det va så roligt att spexa och fjanta.

Till slut övergav Lava sitt tovande som hon höll på med på sitt rum.

Hon frågade om hon fick vara med, helt plötsligt hade tjejerna börjat leka sportkommentator 😂 så när jag skulle dra en kloss så frågade Lava mig med tillgjord stockholmsdialekt " vad har du för strategi? "

Hon höll i en kloss som skulle föreställa mikrofon. 

Det va en stund som jag sent kommer glömma. 

En stund som jag vet att jag aldrig kommer ångra. 

All tid som läggs på tvätt, städ, matlagning....den däremot. 

Den kommer jag titta tillbaka på och svära över.

Jag vill inte missa mer tid med barnen, dom växer upp så fort.

Jag vill vara med närvarande, på

Riktigt menar jag. Inte bara rent fysiskt, utan med hela kropp och själ. 

Det är en ständig kamp, mot alla måsten. 

Men så länge man har viljan så finns det hopp 😉 barnen kommer alltid komma först ändå. 

God natt, imorgon bär det av till Malmö igen. 

Sen blir det jobb för resten av dagen. 

Snark på den 😴 ⭐️⭐️