Vakuum
Jag befinner mig här.
I vakuumet finns inget syre.
Men det är först när jag försöker andas som jag inser att jag inte får någon luft.
Så jag håller andan, ett litet tag till.
Alla känner så, som befinner sig här.
Som innehar mer än titeln student.
Mamma
Busschaufför
Vän
Kanske ibland Bella....fast just nu vet jag ärligt inte längre innebörden av den titeln.
Livet räknas inte längre i timmar eller dagar. Vi är nere på de mindre delarna.
Minuter, sekunder.
För det är så det måste vara.
För att hinna med, planera.
Ja gud ja, den där planeringen.
Den är överallt och utan den hade livet smulats sönder framför mina ögon.
I mobilen, i datorn, på väggen där hemma, i alla anteckningar överallt.
Tider
Agendor
Krav
Måsten
Alla fint paketerade i en Excel-fil.
Dessa raderna är vad jag kalla liv nu.
Ett program, som styr mitt liv.
Prata om att bli en med den digitala tekniken.
Den är framtiden säger vissa, mmm....men på vilken bekostnad frågar jag då.
Sekunder blir till minuter.
Föreläsningen drog ut på tiden, så jag missade tåget med nån minut.
Det innebär att dem minuterna förvandlas till en halvtimme eller mer.
Ordningen som jag hade rasade i samma stund samman.
Sekunder....tick tack.
Livet är underbart ibland....men inte just nu.
Kommentarer
Trackback
