bellabuss

Samtidigt hoppar jag tillbaka till nuet och allt som pågår här just nu. 

Examen står för dörren och jag har inte ens börjat söka några jobb. 

Jag känner mig inte redo men jag in inte låta bli att snegla på skolorna när jag kör bilen eller är ute på PW. 

Det pågår en kamp mellan hjärtat och hjärnan. 

Jag vet innerst inne att jag klarar detta, men om jag söker jobbet så betyder det att ett annan kapitel i mitt liv avslutas. 

Det känns konstigt.

Det är en fördel och en nackdel med att köra buss. 

Du har gott om tid för att tänka, resonera, överanalysera allt som händer, som ska hända, som inte än har hänt.

Det gör att jag emellanåt vill stänga av hjärnan. 

Jag försöker, tro inget annat. Men tyvärr ska jag fungera för alla andra, så det går inte.

Jag måste vara 100 % redo att möta alla i min närhet, lösa problem, andras problem, lyssna, fokusera på allt som förväntas av mig.

Krackelera får jag snällt göra för mig själv när jag får en stund över.

Jag lyssnar på en bok just nu om stress och hur jag ska hantera den. Varför den finns hos mig och vilken typ av relation jag vill ha med den. Ska den styra mig eller jag den. 

Stress är en bekant uttryck för många men dess destruktiva kraft är det få som behöver uppleva. 

Dom kan skaka av sig den när de kommer innanför sin ytterdörr. 

Dom kan uppleva den inför ett prov, en redovisning, en tävling. 

Då kan den till och med vara något positivt. 

Det är när den klamrar sig fast och suger ut all energi som existerar i dig, det är så den blir ett problem. 

Men det finns en lösning. 

Att ständigt vara medveten om den. Det är då du tar över kontrollen.

Jag jobbar på det, ska förhoppningsvis snart nå dit.

Inte än....men snart!