Rör dig i rätt riktning
Så länge det är framåt så är det rätt.
I mitt fall har det tagit lång tid. Ibland har jag stått still och vissa gånger har jag till och med backat. Men jag rör mig framåt….jag gör det.
Det tog 1 år av cellgifter. Det tog 4 år av studier. 1 år av arbete. Och nu tar jag ytterligare ett steg framåt.
Jag har väl någonstans trott att jag inte förtjänade att vara lycklig. Men ödet hade en annan plan för mig.
Nu går jag framåt….ett steg i taget.
Träningen får mig att må så otroligt bra. Men en intensiv träning sätter sina spår oxå. Tyvärr har cellgifter och efterbehandling satt sina permanenta spår på min kropp. Så nu när jag kör lite hårdare så känns det.
Jag försöker bara separera värken från smärtan. Lokalisera om det är en dålig värk eller en "normal" värk.
Kroppen pratar….jag lyssnar.
Kommentarer
Trackback
