Dessa dagarna
Vissa dagar njuter man bara mer än andra.
Livskvalité ❤️
Gröningen
Perfekt lördag
Idag blev det en chill lördag.
Med det menas lunch på Pizzerian och sen lek hemma hos Fia och Christian.
Barnen ville stanna hos dem medan jag åkte och hälsade på Eva och Uffe.
De höll på att bygga en ny pool och alla i familjen i där, eller ja nästan alla. Det va en bra tillfälle att träffa alla.
Tiden sprang iväg och innan jag visste ordet av det så va klockan 18.00.
Jag körde och hämtade hem barnen och vi lagade lite mat (tacos efter barnens önskemål). Sen hyrde vi en film som vi mös till.
Efter en liten stund när barnen fått vars en skål med gott gott hörde jag Nova bredvid mig. Hon pep och halvskrek.
Jag frågade va det va och hon pep fram: "det är en spindel i min skål".
Tårarna sprutade ut henne och hon vågade inte röra sig.
Några sekunder tidigare hade hon mumsar på godiset i skålen 😱 tänk....tänk om hon hade stoppat spindeln i munnen 😰
Tror det va den tanken som fick henne att börja gråta.
Jag tog skålen och släppte ut spindeln men hon vägrade röra skålen sen 😉 vilket jag kan förstå.
Nu sover de gott i sin och min säng.
Jag ligger i soffan och ska strax oxå gå upp.
Imorgon är en ny dag....sista lediga dagen.
Sen är det jobb jobb jobb.
Natti natti 🌟
Midsommar 2020
Inte alltid en dans på rosor 🥀
Nej det här yrket har även sina baksidor.
Jag var rätt trött när jag kom hem inatt så jag orkade inte skriva då. Men här kommer en liten beskrivning av hur en lördagnatt som busschauffören kan se ut.
Näst sista turen va det. Jag skulle köra till Åstorp och sen tillbaka, lämna över min buss och åka med en annan förare upp till depån.
Men planen blev inte som jag hade tänkt.
På knutpunkten klev resenärerna på en och en. Två tjejer i 20 års åldern, ett äldre par, några ungdomar som va klistrade i sina telefoner och till sist kommer en man med en cykel. Han cyklar lite vingligt och försöker komma upp från vägen till hållplatsplattformen.
Han trillar lite och fångar min uppmärksamhet.
"Alkohol" är det första jag tänker.
Han kommer fram och knackar på framdörren varpå jag öppnar.
"Kan jag ta med cykeln?"
Han röst är tydlig och bestämd.
"Absolut" får han till svar.
Han hänger upp cykeln och går in och sätter sig på sätena bakom mig. Jag ser honom tydligt i spegeln.
Efter en stunds körning hör jag hur han uttrycker ett klagoljud, typ som när man har ont i magen eller nåt.
Jag tittar på honom och han halvligger i sätet. Han ser ut att ha somnat.
Jag fortsätter köra och dessa ljuden kommer med jämna mellanrum.
Jag frågade honom innan vi körde var han skulle och han svarade Åstorp. Så jag tänker i denna stund att jag kör honom till stationen.
När vi kommer fram så drar jag handbromsen och lägger växeln i neutral.
Jag går bak till mannen, han ser ut att sova.
Jag puttar till honom försiktigt och försöker väcka honom.
Ingen reaktion.
Jag puttar lite hårdare och höjer rösten en aning. Ställer mig på ett säkert avstånd ifall han skulle bli rädd och slå ut med armen.
Ingen reaktion.
Jag höjer rösten ännu mer.
Nu reagerar han, uttrycker det klagande ljudet och försvinner igen. Vid detta laget har jag redan konstaterat att han inte luktar alkohol.
Han är således påverkar av något annat, droger med största sannolikhet.
Detta gör att jag inte längre känner mig trygg att fortsätta med min "väckningsprocess".
Istället går jag ut från bussen, ber resten av passagerare att gå ut...och sen ringer jag polisen.
Dom säger att dom ska komma med en patrull och hjälpa mig att avlägsna mannen.
Det är lördagkväll och jag är väldigt väl medveten om att detta inte är ett högprioriterat ärende.
Så jag väntar.
Och väntar.
Och väntar.
Mannen vaknar till och skriker med jämna mellanrum. Han sitter kvar.
Resenärerna står på ett säkert avstånd och tittar frustrerat på sin mobil. Ser hur tiden tickar.
Efter 40 min kommer polisen.
Dom går in i bussen och gör som jag. Väckningsprocessen är igång.
Från en microdels sekund går mannen från dvala till fullt medvetande. Han skriker och gör ett utfall mot en av poliserna. Dom hanterar honom enkelt och får ut honom från bussen.
Allt jag tänker är: "det kunde varit jag som stod där framför mannen".
Mmmm......inte alltid en dans på rosor som sagt.
Det går inte att ständigt tänka på alla risker som vi utsätts för, men ibland blir det rätt påtagligt.
Allt gick bra och jag körde hem alla resenärerna som snällt stått och väntat, dock med en försening på 50 min.
Livet som busschaufför 🤷🏼♀️
En ledig dag
Imorgon är jag ledig. Det ska bli skönt, men jag vet inte riktigt hur jag ska planera upp dagen.
Det tar längre tid än jag trodde att vänja mig vid att inte ha saker som ligger väntandes på mig....skolsaker iallafall.
Nu är det andra saker som ploppar upp i huvudet stundvis.
Jag vill rensa ut förrådet, organisera. Jag vet att det är min neurotiska sida som talar. Jag sorterar och organiserar för att skapa ordning i kaoset.
Sen vill jag montera ner barnens loftsängar. Det är dags att göra om deras rum, lite mer tonårsfeeling över det hela nu.
Nästa projekt är vardagsrummet.
Det ska rivas tapet och läggas nytt golv. Inget som görs i en handvändning.
Jag vill träffa mina vänner från gymnasiet, Sandra, Mia och Linn. Det måste planeras in annars vet jag att det inte blir av.
Sen har jag planerat in en tripp upp till Växjö och till kusinen. Det ska bokas in.
Ja ni förstår, det är många tankar som pockar på min uppmärksamhet.
En sak som jag gjorde idag som gjorde listan med "måsten" lite mindre...va att träffa mäklaren. Han värderade min lägenhet och det kändes jättebra.
Jag fick lite tips och råd inför lite saker som eventuellt ska göras här hemma.
Nu är det gjort och värderingen ska in till banken.
Jag har så många planer, har alltid haft. En vilja att röra mig framåt i livet.
Nu är jag klar med studierna, nu vill jag ta nästa steg.
Jag behöver bara lära mig att allt tar sin tid. Att allt inte kan göras direkt och det är okej.
Fast jag är 35 år gammal och har inte lärt mig det än 😂 ibland är det bara bättre att inse att det är en del av den jag är. Det är jag.
Charmigt eller ej.....upp till dig att bestämma.
Nu ska jag Nanna. Barnen kommer hem om några timmar. Jag ska upp tidigt, dra till gymmet. Sen får vi se vart dagen för mig.
God natt 🌟
Ett avslut
Månen är blodröd när jag kör hem inatt.
Det är tomt på vägarna och strecken i asfalten susar förbi snabbt.
Jag sade upp mig idag.
Skrev på pappret som förkunnar ett avslutande kapitel i mitt liv.
Det kändes....skönt!
Jag kommer jobba kvar till den 15 juli och sen lämnar jag in min uniform, nycklar, bricka och allt annat som har den limegröna loggan på sig.
Jag kommer sakna en del på jobb. De där dom alltid får mig att le. De få personerna som jag kommit nära under de 12 åren jag kört bussen.
De är inte många men dom är ändå väldigt närvarande, verkliga.
De säger till mig nu att dom är glada för min skull, samtidigt lyser sorgen i deras ögon. Jag förstår känslan, vi äger den allihop.
Men hur som helst så är detta ändå så positivt.
Och inte nog med det.
Idag fick jag mitt slutgiltiga betyg på den sista kursen.
Jag kammade hem ett VG. Kan ni fatta det.
Jag är helt klar nu.
Så fort betyget kommit in på Ladok så ansöker jag om bevis och legitimation.
Jag vet inte vad jag kände när jag såg betyget.
Jag va givetvis glad men....inte så glad som jag hade föreställt mig.
Jag vet inte....det är så mycket just nu.
Känslorna är så många, hela tiden. Jag har nog trubbat av lite.
Det blir lätt för mycket...och så fort saker verkar gå bra i mitt liv så oroar jag mig för bakslaget.
Vad ska det vara denna gången.
Det låter kanske konstigt men att bli lite passiv inför allt positivt som händer, är mitt sätt att skydda mig själv på.
Så om jag inte verkar tillräckligt glad när vi ses....så vet ni varför.
Dags att sova nu. Klockan visar 01.40. Barnen kommer om 4 timmar.
God natt ✌🏼🥰
Examen 👩🎓
Igår va det äntligen dax. Min sista dag som student.
Jag förberedde och tittade på den fina ceremonin som lektorerna hade förberett via Zoom.
Allt gick så fort och det va saker som skulle förberedas hela tiden fram till att sista gästerna hade gått hem. Så helt ärligt så kände jag inte efter överhuvudtaget.
Det kändes som vanligt, kändes inte alls som att jag tog examen.
Men visst gjorde jag det.
Idag har jag smält det lite. Jag har fått sova länge, fått vakna och inse att jag inte har låt speciellt att stå i. Jag har fått njuta av dagen på ett sätt som jag länge längtat efter.
Nu väntar dock mitt besked från sista uppgiften, men så fort den kommer så ska jag söka mitt examensbevis och sen legitimationen.
Här är lite bilder från igår 😁 tack till alla som va med och firande min examen trots dessa oroliga tider.
Alla mina presenter 🥰 tusen tack till alla.
Igår förrigår var jag ute med mina cookiesar 🥰 sista gången vi va samlade som studenter. Det ha efterlängtat och vi hade så så roligt.
Den kvällen summerade 4 år tillsammans.
4 år av skratt och frustration.
4 år av pendlande och underhållande diskussioner på tåget 😂
4 år av orolig väntan på provresultaten, på det där jäkla beskedet "Tillräcklig prestation".
Nu är det över, nu är vi klara.
Jag hoppas verkligen att vi håller kontakten och att vi har en årlig träff framöver ❤️ jag kommer sakna våra roliga stunder tjejer.
