Kvällen nalkas
Barnen ligger i sina sängar.
Ljudet av deras lätta andetag fångar mig.
Jag lyssnar och försvinner in i en annan värld.
En värld där jag aldrig behöver vara ifrån dom.
En värld där sorg och ilska inte existerar.
En värld där familjen går före allt annat och värderas högre än alla pengar på denna jord.
Sakta men säkert återvänder jag till nuet.
Jag tänker på min lilla utopi och ler inombords.
Jag ler för jag vet att det inte är en omöjlighet.
Det finns hopp.
Jag ler för jag vet att jag bara behöver blunda och sen är jag där igen.
Idag har varit en sällsynt bra underbar dag.
Jag spenderade den med dom bästa vännerna och helt plötsligt va alla mina bekymmer borta.
Allt som existerade va skratt och glädje.
Dom dagarna är sällsynta nu för tiden.
Vi åkte karuseller och barnen tjöt av skratt.
Jag dog nästan när jag mot bättre vetande gick upp med Lava i en av de större karusellerna.
Lava fick inte åka själv och Nova va för kort.
Allt snurrade och jag kände mig helt plötsligt så gammal hehe.
Som en gammal tant som inte vågar nåt längre.
Efteråt kom värsta huvudvärken...men det va värt det alla gånger om.
Att få uppleva det med Lava, höra hennes skratt och se hennes glittrande ögon....gjorde det värt den huvudvärken.
Efter Tivolit så åkte vi hem en liten stund.
Jag vilade i soffan medan barnen lekte.
Sen åkte vi hem till Fia och Christian och grillade.
Barnen lekte ute i trädgården nästan hela tiden.
Det va roligt att se dom leka...inte bara sitta med huvudet i en padda eller framför tvn.
Nu ska jag strax läggs mig.
Lava ska på kalas imorgon kl 10 så vi får komma iväg i tid.
Höll på och glömma det oxå.
Jag hatar verkligen det faktum att jag inte kommer ihåg nåt nu för tiden.
Jag måste verkligen skriva ner allt, precis allt.
Om jag inte gör det så kommer jag inte ihåg nåt.
Även om jag skriver ner det så har det hänt att jag missat det ändå.
Jag är så disträ nu för tiden.
Det blir förhoppningsvis bättre med tiden.
Att jag glömmer saker som jag ska göra är en sak, men när jag glömmer saker som barnen ska göra...då gör det ont i mig.
Att barnen missar lekträffar eller kalas m.m på grund av mig och mitt dåliga minne....det är inte okej.
Jag hoppas att dom inte klandrar mig sen när dom blir större.
"Mamma, varför gick vi bara på 1 kalas förra året?"
"Eh!! Jag glömde det älskling. Förlåt!"
Usch nej va hemskt!!
Så får det inte bli.
Nu är mina ögon trötta....så jag säger godnatt.
Tack Fia och Christian för en underbar dag ❤️
Kram kram
Underbar dag idag ☀️
Helt underbart!! ☀️
Nya tider
Sitter och tittar på mina nya arbetstider.
Känslan kommer till mig...allt kommer att ordna sig.
Detta kommer att bli bra!
Nu ska jag påbörja min arbetsdag alldeles strax.
Det blir en kort dag idag.
I öronen har jag lite Disney låtar...en bra dag ska det bli idag.
Huvudvärk
De Luxe!!!
Den vägrar att ge med sig.
Nån som har något tips?
Tyvärr är jag ganska säker på att det är en biverkning från medicinen jag äter.
Jag tog en huvudvärkstablett igår när jag kom hem men det hjälpte inte alls.
Resultatet är att jag knappt sov nåt alls inatt.
Det blir intressant att jobba idag.
Jag börjar 15.45 och ska jobba ändå till 01.00.
Innan jobb ska jag prata med min chef.
Förhoppningvis säger han något jag vill höra angående mina tjänster.
Som ni ser så jobbar jag ju fortfarande nätter.
Jag tänkte träna idag men som jag mår nu så går det inte.
Jag får se fram emot yogan på lördag istället.
Hoppas ni får en bra dag!!
Läkarintyg
Idag va jag och fick min spruta.
Så jag körde direkt till jobb och lämnade intyget.
Det gjorde mer ont än vanligt och jag fick en stort fint rött märke när vi va klara.
Jag skulle gå när Annika räckte över ett brev till mig.
"Martin bad mig ge dig detta"
Jag öppnade och såg mitt efterlängtade intyg.
Så jag körde direkt till jobb och lämnade intyget.
Nu får vi se hur lång tid det tar innan detta träder i kraft.
Omgående hoppas jag.
Äntligen nåt som går min väg ☺️
En sån där söndag
Som vilken annan söndag som helst...fast ändå inte.
Solen värmde gott idag men vinden va kall.
Vad tänker vi på när allt runt om oss står stilla.
Jag har haft en bra känsla idag.
Kanske va det solen som skänkte mig glädje och ro i kroppen.
Kanske va det faktumet att jag slutade redan kl 16 idag.
Möjligtvis va det tanken på att få mysa med mina älsklingar ikväll, få natta dom och pussa dom god natt.
Oavsett har känslan funnits med mig under hela dagen...och den är fortfarande kvar.
Solen värmde gott idag men vinden va kall.
Den va frisk men emellanåt naggande.
Så jag och katterna värmde upp oss i uterummet medan barnen badade.
Idag har varit en bra dag som sagt.
Jag fick till och med njuta av lite snö.
Ni märkte säkert av det ni med....helt fantastiskt.
Att känna solen smeka ditt ansikte medan snöflingorna smälter på rutan.
Det är en konstig känsla...men en bra känsla.
Vad tänker vi på när allt runt om oss står stilla.
När tystnaden breder ut sig, tar plats.
Vilka tankar välkomnar vi....och vilka kämpar vi för att hålla borta.
När låter vi fantasin flöda och logiken falla.
Allt för sällan är svaret.
Varför???
Det krävs till en början en ansträngning från oss.
Sorgligt nog är det en ansträngning att stilla sitt sinne och bara vara.
Det har blivit en abnormalitet att göra absolut ingenting.
Därför krävs den här ansträngningen.
Men det är värt det.
För ju mer du anstränger dig...desto lättare blir det.
Då inser du att det faktiskt inte ens är en ansträngning.
Då inser du vad det "normala" är.
Lugn och ro är inte bara ett uttryck, det är och ska inte vara en "lyx".
Det ska vara en del av ditt liv precis som dina andetag. Utan dom så kan du inte leva.
Det låter kanske banalt men det är så mycket mer.
Men det inser du först när du själv låter dig uppleva det.
När du tar bort alla måsten.
När du bestämmer dig för att leva....inte bara överleva.
När du bestämmer dig för att uppleva livet....inte bara existera.
Njut av allt vad livet ger.
Njut av den där goda middagen.
Njut av det där saftiga äpplet.
Njut för Guds skull av den där varma kärleksfulla kramen från den du älskar.
Njut....av livet!!!
God morgon!!
Den kalla luften blandas med solens värmande strålar.
Fåglarnas kvittrar ett försiktigt god morgon.
Jag njuter av tystnaden med min kaffe i handen.
Blundar och vänder ansiktet mot solen...energin fylls på.
Jag vaknade tidigt idag.
Hörde hur Lava gick ner och satte på tvn.
Klockan va då 06.30.
Jag ville dra mig...ville helst sova längre.
Sen insåg jag att jag faktiskt va vaken och då kändes det lite dumt att slösa bort morgonen på att ligga i sängen.
Vi sover bort så mycket tid.
Jag borde vara glad att min dygnsrytm är "normal", alltså att jag inte sover till 12 på dagen utan vaknar i tid.
Man får ut så mycket mer av dagen då.
Jag ska visserligen jobba idag så jag va ju tvungen att gå upp för eller senare.
Idag ska jag vara servicevärd för några pensionärer.
Sen ska jag köra ett pass ute i Ekeby.
Jag slutar tidigare än vanligt så det är väldigt skönt.
Skönt att slippa dom fulla, jobbiga människorna.
Jag önskar er en god morgon och en fortsatt solig och skön dag.
Hej hej!!
Fredag
Färgerna är starkare.
Det är verkligen magiskt.
Jag tog en fika hos min kära moster idag oxå.
Mumsiga kalorier hehe.
Musiken är ljuvligare.
Dofterna är inbjudande.
Idag är en mycket bättre dag än igår.
Tänk att det kan vara sån kontrast.
Jag sitter i soffan med flickorna just nu.
Fredagsmyset är igång.
Jag njuter verkligen av deras närvaro.
Jag känner mig hel när jag har dom hos mig.
Jag hoppas att mina arbetstider ändras snart så jag får njuta mer av mina älsklingar.
Tänk att jag nöjde mig med att jobba natt innan.
Att jag kunde tycka att det fungerade.
Saker och ting ändras.
Allt ändras med tiden.
Det som va viktigt då är oviktigt nu.
Låga prioriteringar är nu det som är högst på listan.
Innan brydde jag mig inte om det vackra runt omkring mig...naturen.
Nu kan jag gå i timmar ute i skogen och suga i mig alla intryck.
Det är verkligen magiskt.
Eller bara att gå ut i uterummet och njuta av tystnaden.
Det är fler som njuter av tystnaden här.
Jag tog en fika hos min kära moster idag oxå.
Det är inte så ofta vi hinner ses men när det väl blir av så är det alltid lika trevligt.
Mumsiga kalorier hehe.
En sån dag
Tröttheten är överväldigande.
Insikten att jag ska jobba till 1 inatt gör mig ännu tröttare.
Det är ingen bra idag.
Kaffet hjälper inte...huvudvärken slår sina elaka klor i mig.
Ingenting verkar göra det bättre.
Ljudet från väskan som rullar irriterar mig nåt ofantligt.
Jag lyfter den istället....näää den är för tung.
Jag blundar och ser min sköna säng framför mig.
Det är där jag vill vara nu.
Jag ber om ursäkt på förhand om jag verkar osocial och frånvarande.
Idag är ingen bra dag.
Sjukt barn + vårbilder
Jag och Viktor sitter med Lavas lärare och pratar om hur duktig Lava är i skolan och hur bra med går för henne.
Nu ska jag strax påbörja maten.
Nu säger vi hej så länge ☀️
Plötsligt lutar sig Nova sig mot mig och viskar:
"Mamma, det känns som att jag ska kräka men jag ska inte det."
?????
"Behöver du kräkas Nova?" Kommer det ur mig.
"Nej men det känns som att jag ska kräka. Men jag ska inte göra det mamma."
Jag fattar ingenting men ser hur hon sväljer och sväljer.
Så jag tar henne och ska gå ut till toaletten....då kommer kaskaden.
Mitt på golvet.
En gång....sen en gång till.
Mysigt!!!
Det blev ett väldigt intressant utvecklingssamtal får jag säga.
Helt otippat oxå.
Så nu ligger båda tjejerna i soffan och kollar på Barbiefilmer.
Jag ber till högre makter att jag slipper smittan.
Så medan Tjejerna är där inne så ligger jag i uterummet med katterna och njuter av solen.
Jag passar på och dokumentera vår soliga stund.
Nu ska jag strax påbörja maten.
Vet dock inte om det är någon som är så sugen på att äta.
Jag och Nova va hemma hos pappa innan.
Hoppas verkligen inte att han blir smittad om det är nån typ av influensa.
Jag får ringa honom sen och kolla läget.
Idag har varit en bra dag...trots spyan.
Solen har fyllt mig med energi och jag har fått ha mina älsklingar hos mig.
Vi va och klippte Nova idag oxå.
Det va verkligen på tiden.
Frisören tog en rejäl bit av hennes hår...men det va rätt nödvändigt.
Nu säger vi hej så länge ☀️
Se tillbaka
Vad hände med tiden?
Vart tog den vägen?
Varför känner jag plötsligt en känsla av sorg och förlust när jag tittar på den här bilden?
Kanske för att jag har förlorat den tiden.
Den är borta och jag kan aldrig få tillbaka den.
Jag vill vrida tillbaka klockan och leva ut reprisen på ett sätt som jag inte kunde då.
Jag vill sätta mig i en tidsmaskin och åka tillbaka 4 år....leta upp mig själv och skaka om den förvirrade naiva människa som står framför mig.
Jag vill se in i ögonen på mig själv och förklara hur viktigt det är att leva i nuet.
Att ta vara på den här tiden...den kommer aldrig igen.
Tänk om jag visste då vad jag vet nu.
Hur hade mitt liv sett ut då??
Jag blir väldigt stressad emellanåt....när verkligheten kommer ikapp.
När jag åter igen inser att en dag kommer allting ta slut.
Det är den tanken som får mig att vilja leva varje dag fullt ut.
Det är oxå samma tanke som får mig att falla ner i den där mörka gropen.
Det är en balansgång.
En dragkamp.
Jag vill ta vara på så mycket.
Så mycket att jag till slut bara sitter och stirrar ut i tomma intet.
Jag vet inte var jag ska börja.
Bussen vibrerar metodiskt när jag rullar framåt på vägen.
Ögonen är trötta.
Klockan närmar sig det magiska klockslaget 00.00.
Bussen är tom, öde.
Det är bara jag och mina tankar....dom är många.
Min blick drar sig uppåt.
Den fastnar på månen....stor och vacker.
Den ler sitt bländande leende i den mörka natten.
Mina tankar tystnar....shhhh!!!
Jag stannar till vid vägkanten...känner hjärtat slå hårdare.
Den alltför välbekanta känslan sprider sig i kroppen.
Frustration och hjälplöshet.
Jag tar av mig jackan och öppnar fönstret i ett desperat försök att stoppa det som nu kommer.
En liten stund senare rullar bussen igen.
Huvudvärken kommer som vanlig och tar över efter "attacken".
Denna gången hade jag tur.
Denna gången var jag ensam.
Denna gången hade jag möjlighet att kunna stanna bussen.
Men nästa gång.....turen är inte alltid på min sida.
Månen ler mot mig...lovar att allt kommer bli bra.
Jag väljer att tro, hoppas.
Det känns bättre då.
God natt!!!
Uppdatering
Så där....nu är jag hemma igen.
Va bara tvungen att visa vad Fia bjöd på igår.
Mina blodvärden va bra.
Blodtrycket va bra.
Syresättning bra.
Så det blev absolut ingenting gjort.
Dom kunde inte göra nåt för yrseln.
Inte heller ville dom göra nåt för blödningarna.
Dom ville att jag skulle vända mig till Martin...så jag fick en tid till honom.
Imorgon kl 09.45 ska jag in och träffa honom.
Roligt när man jobbar till 1 inatt.
Men men...bättre att jag får prata med honom så vi kan komma fram till nåt.
Jag vet att han kommer ta upp alternativet operation IGEN.
Jag kommer säga nej IGEN.
Jag kommer oxå be om att få ett intyg av honom när det gäller mina arbetstider.
Jag fixar inte att köra natt längre.
Nu strävar jag efter dagtid.
Hoppas jag får gensvar av honom och av personalplaneraren på jobb.
Nåt måste hända...NU...helst igår.
Den här veckan kommer jag ha barnen 1 dag.
Förstår ni...1 enda dag.
Jag mår dåligt bara jag tänker på det.
Jag pratade med Viktor och sa att jag kunde hämta flickorna idag...tar vara på alla små stunder nu för tiden.
Så nu ska jag alldeles strax hämta dom.
Ska viss dom sina nya pass som jag var och hämtade innan...hihi ska bli roligt att se deras miner.
Hej så länge!!!
Va bara tvungen att visa vad Fia bjöd på igår.
Jag säger bara MUMS!!!
Sjukhusbesök
"Jag har pratat med din läkare och han tycker att du ska åka in till akuten."
En trötthet kommer över mig när jag hör sköterskans svar.
Jag vill absolut inte åka in och sätta mig på nån jäkla akutmottagning.
Jag ville bara ha ett "dina besvär och normala och allt är bra. Du behöver inte oroa dig."
Ni undrar säkert vad det är som hänt.
Jag förklarar:
Jag påbörjade ju en ny behandling för lite mer än en vecka sedan.
Jag har gått och väntat på att mina "besvär" ska komma igång.
Dom har inte gjort det...förrän igår.
Då började jag blöda....ganska mycket.
Jag kände yrsel under hela dagen...ja fortfarande nu oxå faktiskt.
Smärta i buken.
Så jag kollade upp den här sprutan på FASS och läste om eventuella biverkningar.
Där stod det om blödningar.
Det stod oxå om huvudvärk...det har jag har nu i en veckas tid ungefär.
Så jag tänkte att det va väl normalt då.
Men blödningarna avtog inte och inte heller yrseln.
Med tanke på vad jag jobbar med så ligger det i allas intresse om det här kommer bli värre.
Så jag ringde till onkologiska mottagningen.
Där fick jag svaret att jag skulle åka in.
Dom ville stoppa blödningen.
Sen ville dom omvärdera om den här behandlingen verkligen är den bästa för mig.
Jag blir bara så jäkla trött på detta.
Allt jag ville ha va ett okej!!
Så nu sitter jag på gynakuten och inväntar läkare.
Så vi får se vad det blir av detta.
Jag vill gärna inte behöva påbörja en ny behandling.
Med min vanliga tur så får jag alla biverkningar man kan få då oxå.
En biverkning av min spruta va akne...så det förklarar mitt plötsliga utbrott i huvudet.
Tur att en skönhet klär i allt hehe.
Nu är det snart min tur...hej så länge.
Kvällen nalkas
Barnen ligger i sina sängar.
Täcket har börjat värma upp min frusna kropp.
Tabletterna spökar från och till.
Idag har jag känt mig yr titt som tätt och nu i kväll var det inget undantag.
Det va tråkigt eftersom vi va iväg på vårt till "event".
Barnen lekte och busade och jag kunde inte slappna av riktigt.
Att vara social samtidigt som man försöker ha koll på barnen är inte det lättaste.
Det blir tyvärr oftast för mycket för mig...vilket resulterar i att jag drar mig undan.
När det händer så kommer tankarna alltid.
"Tycker dom att jag är konstig?"
"Hoppas dom inte tror att jag är uttråkad."
"Jag vill inte förolämpa någon."
Det är utmattande samtidigt som jag uppskattar att bli bjuden på dessa träffarna.
Det är skönt att få känna sig "normal" ibland.
Att slippa prata om cancer.
Att välja vad samtalsämnet ska vara.
Att få vara bara Bella.
Det är bitterljuvt på nåt sätt.
Nu ska jag strax sluta mina ögon.
Hoppas på en hel natts sömn.
Så god natt mina vänner.
Kalas och kalas
Det är en väldans massa kalas idag.
Katterna njuter så fort solen tittar fram.
Frisyren är fixad inför eventet 👍🏼
Nu ser jag på klockan att det är dags att bege sig.
Ett som Nova ska gå på och ett för Lava att gå på.
Än så länge har jag hämtat hem ett barn och nu återstår det andra.
Sen ska vi bara vara hemma en liten stund innan vi ska iväg på nästa event.
En försenad inflyttningsfest bär det av till.
Ska bli roligt.
Katterna njuter så fort solen tittar fram.
Det blir snabbt varmt och skönt i uterummet.
Nova myser lite med sina kompisar.
Egentligen får dom inte vara i soffan men Nova passar på när jag inte ser. Då plockar hon upp båda två så hon kan mysa med dom.
Frisyren är fixad inför eventet 👍🏼
Just nu är det en lite tråkig längd.
Jag vill helst inte platta det och spreja...men just nu har jag inte så mycket val 😕
Nu ser jag på klockan att det är dags att bege sig.
Hämta hem en sockertoppad tjej hehe.
Hej så länge
Zumba
Då va det dags för lite zumba.
Det ska bli riktigt kul även om min kondition inte är vad den va innan.
Man måste börja nånstans eller hur!!
Funderar på om jag ska köra lite löpning också efteråt.
Jag har haft dessa nya tabletterna nu i mer än en vecka.
Mina slemhinnor är katastrof för tillfället.
Martin varnade mig för detta men som vanligt så tänker man inte på det förrän det händer.
Ögonen kliar.
Näsan blöder eftersom den är jättetorr.
Halsen gör ont även om jag försöker dricka mycket vatten.
Jag tuggar tuggummi som en galning vill jag tillägga.
Igår fick jag jätteont i magen, ungefär som ägglossningssmärta.
Nu vet jag om att det inte kan var ägglossning så då blir man såklart lite konfunderad.
Än så länge har jag inte kännt av några vallningar så det är jätteskönt.
Det underlättar ganska mycket när jag kör som ni säkert förstår.
Idag ska Nova få sin vaccination.
Hon ska vara på BVC kl 14 och jag börjar jobba 14.39.
Det gör så så ont i mig att veta att jag kanske inte kan vara med henne när hon får sprutan.
Jag hatar verkligen detta.
Jag vill vara där när min lilla tjej får ont.
Jag vill vara där som hennes stöd när hon blir ledsen.
Usch säger jag bara.
Nu ska jag in på zumban.
Ha en bra dag allihopa.
Ändrade tider!!
Nu är det dags för förändring.
Nåt måste hända.
Dom arbetstiderna jag har just nu fungerar inte längre.
Dom krockar med allt i mutt liv just nu.
Framförallt mina barn.
Jag har inte den tiden jag vill ha med mina älsklingar.
Jag är inte den föräldern som jag vill kunna vara.
Jag är ostabil, svag och orolig,
Jag visste inte vad jag skulle kunna göra för att det skulle bli bättre...nu vet jag.
En dag i taget.
Små förändringar som formar den stora bilden.
Jag vill kunna lägga mina barn på kvällen.
Jag vill kunna pussa dom på pannan och viska "Mamma älskar dig".
Sånt som så många tar för givet....det tar jag aldrig mer för givet.
Jag gjorde det innan men inte nu mer.
Ibland kan det vara svårt att ta vissa beslut.
Dom besluten som svider länge efteråt.
Men dom måste ändå tas.
Annars kommer du föralltid tänka tillbaka och tänka "tänk om jag hade".
Jag vill inte må dåligt över besluten jag tar...jag vill kunna vara stolt över valen jag gör i mitt liv.
Jag vill kunna se mig i spegeln och säga "du gjorde rätt".
Snart, snart är jag där.
Hmm.....
Jag förstår att man vill skydda sitt barn.
Innan vi kom till crossbanan så va vi på skateparken.
Det har varit en helt underbar dag med mycket sol.
Jag förstår att det inte är roligt om alla skäller på ens barn och klassar han som "den där jobbiga ungen".
Men snälla snälla....ta ert ansvar som föräldrar.
Om någon tillrättavisar ditt barn och du är väldigt medveten om språk och beteende hos detta barnet....då går du inte hem till den personen (mig i detta fallet) och gapar och skriker.
Det är helt fel tillvägagångssätt.
Det ligger förhoppningsvis i ditt intresse att veta vad ditt barn har gjort, fråga då är du snäll.
Du gör ditt barn en björntjänst när du skäller på personen som tillrättavisar ditt barn medan ditt barn sitter bakom dig och flinar.
Då förstärker du bara det beteendet.
Det är bara sorgligt att du inte inser det själv.
Jag tåler mycket, det gör jag verkligen.
Men när det kommer till mina barn och deras säkerhet så kompromissar jag icke.
Inte för en sekund.
Ser jag att ditt barn beter sig illa så kommer jag att agera...så enkelt är det.
Vill du inte att någon ska tillrättavisa ditt barn....se då till att hålla han borta ifrån lekplatsen...borta ifrån andra barn överlag.
Tråkigt men sant!!!
Idag körde Nova Cross.
Det gick jättebra och hon tyckte det va riktigt kul.
Här är lite bilder.
Innan vi kom till crossbanan så va vi på skateparken.
Jag provade att åka lite till barnens förtjusning.
Vi konstaterade att barn åker MYCKET bättre än vuxna haha.
Det har varit en helt underbar dag med mycket sol.
Jag njuter av varenda lite solstund jag kan få.
Imorgon ska jag försöka masa mig till gymmet.
Det har varit allt för dåligt på den fronten.
Nu ska jag så klart säsong 5 av Greys Anatomy....sen är det natti natti!!
Helgen är över
Jaha då sitter man i bussen i Höganäs.
Ska alldeles strax påbörja min söndagstjänst.
Helgen är äntligen över.
Jag överlevde.
Det har varit väldigt påfrestande, sömnrubbningar deluxe...men ändå har det gått helt okej.
Nu njuter jag av det faktum art det är två veckor till nästa jobbhelg.
Längtar till på tisdag...då får jag träffa mina underbara flickor.
Jag ska hålla Nova hemma från dagis...får se vad vi hittar på.
Kanske en promenad i skogen.
Efter den här helgen är jag ännu mer säker på att jag är klar med nattkörningarna.
Jag vill ha mer "normala" arbetstider...det är jag säker på nu.
Jag ska se imorgon hur våra listor ser ut på regionen....se hur "dagtid" ser ut på regionen.
Tills dess....ha en underbar söndag!!
Dolda fel
Dolda fel.
Efter 2,5 år.
Dolda jäkla fel.
Jag har ett rent samvete iallafall.
Dessa *svordom* människor vägrar alltså att ge sig.
Det jag har liiiite svårt att förstå i den här situationen är:
Hur i hela världen kan man anse att stenar under en presenning är ett dolt fel.
Är man på riktigt då?
Jag känner verkligen att jag inte orkar med sån här skit just nu.
Dom har ringt och terroriserat Viktor ett tag nu.
Idag fick jag nog och ringde upp dem.
Jag sa några väl valda ord och jag va långt ifrån trevlig.
Visst, jag hade kunnat behärska mig och förklarat lugnt och sansat att dom fick vända sig till mäklaren....men när orden inte går in längre...vad ska man säga då?
Jag va så arg, är fortfarande arg....den här ilskan är inte bra.
Den förstärker känslor som jag inte vill ha.
Den öppnar en jäkla ask som jag bara vill hålla stängd.
På måndag ska jag ringa till mäklaren och reda ut detta.
Hoppas jag/vi kan reda ut det då.
Nu ska jag fortsätta köra ett par timmar till....än så länge går allt bra.
Trött
Somnade tidigt igårkväll.
Resultatet av. En god natts sömn = huvudvärk.
Hur är detta möjligt?
Det är som att min kropp för ett eget krig mot sig själv.
Motarbetar sig.
Jag planerade att jag skulle till gymmet men nu va man inte lika sugen.
Men envisheten vann denna gången och jag stack dit.
Det va skönt att få tömmas på energi, få svettas lite.
Det är intressant hur snabbt man kommer bort ifrån träningen.
Ena sekunden så är man så totalt inspirerad att man hade kunnat träna varje dag.
Sen i nästa sekund så inser man att man inte varit på gymmet på över en vecka.
Jag har varit lat senaste tiden...ska försöka ordna upp det.
Idag ska jag jobba riktigt nattskift.
Jag slutar 04.30 på morgonen.
Jag är aningen orolig för detta...det vs mer än ett år sedan jag körde så sent.
Jag önskade att få byta tjänst men det gick tydligen inte.
Så önska mig lycka till ikväll/natt...hoppas att jag inte får några jobbiga personer idag.
Hej så länge
Ledig dag
Ledig dag idag, obeskrivligt skönt...eller ja jag tyckte det imorse iallafall.
Sen när man hade vaknat och druckit kaffet så kom pressen.
Pressen att man skulle ta vara på dagen.
Inte slösa bort min lediga tid.
Korkat!!!
Jag stressar över att kunna ta det lugnt.
Förstår mig inte på mig själv ibland.
Nu sitter jag här i gympasalen och tittar på mina underbara flickor.
Det va en fröjd när Nova kom in springandes imorse.
Jag har saknat dom så mycket.
Imorgon börjar jag inte jobba förrän sent så då har jag hela dagen med dom oxå.
Ta vara på tiden.
Hoppas solen skiner på oss imorgon ☀️
När är det inte okej längre
När är det inte längre okej att må dåligt över sin sjukdom/livssituation?
1 år?
2 år?
När blir det till en irritation, ett besvär?
Min blogg kan emellanåt vara ganska dyster, mörk...det vet jag.
Men det är viktigt att ni vet en sak.
Jag skriver den här bloggen för att kunna ventilera mina innersta tankar och känslor.
Jag skriver inte för att få sympati eller för att någon ska tycka synd om mig.
Det är bara betydligt lättare att uttrycka sig i skrift än i tal.
Jag är inte en person som uppskattar att prata om mina känslor eller tankar.
Därför blir det lättare att ha en monolog istället för en dialog.
Jag bloggar för att kunna ventilera.
Om jag inte gör detta så kommer alla dom känslorna jag har bubbla upp till slut...inte så bra.
Vissa verkar tro att detta är ett sätt att få uppmärksamhet på....dom kunde inte ha mer fel.
"Men du hade ju kunnat skriva en dagbok...då behöver du inte berätta för hela världen."
Ja jo det hade jag kunnat göra...men det underlättar för mig om domni min närhet vet vad jag känner, vad jag går igenom.
Då vet dom varför jag kanske är som jag är.
Då vet dom vad dom inte ska fråga om.
Då vet dom varför jag hela tiden är trött.
Då vet dom varför jag kanske inte kan vara med på allting alltid.
Då vet dom.
Dom vet och jag behöver inte prata om det.
Ibland kanske ni undrar "känner hon verkligen så?"
Det jag skriver verkar kanske lite överdrivet eller extremt.
Men det är faktiskt så jag upplever saker och ting.
Det är så jag känner just då.
Jag skriver inte vissa saker för att göra er upprörda...verkligen inte.
Men det är viktigt att få uttrycka sig på rätt sätt....utan att vara orolig att någon ska bli förnärmad.
Jag kan tyvärr inte ta det i beaktning.
Jag gjorde det innan.
Innan jag blev sjuk.
Då fokuserade jag alltid på alla andras välmående.
Tänkte på vad jag sa....så det inte missförstods eller sårade någon.
Ville absolut inte trampa nån på tårna.
Ville göra alla glada.
Jag insåg senare att det är omöjligt.
Det kommer alltid att finnas människor som vill ha något att klaga på.
Det kommer finnas människor som mår dåligt och tyvärr delar med sig av de känslorna.
Man kan inte vara alla till lags men man kan respektera alla...det är en viktig skillnad.
Jag har smält mitt läkarbesök nu.
Tänkte på det ganska mycket igår.
Jag har kommit fram till att det är okej.
Det är okej att bli ledsen över min eventuella förlust.
Det viktiga är att det kommer bli bra.
Allt kommer bli bra!!
Läkarbesök
Han harklar sig.
Bläddrar i sina papper.
Vänder sig till datorn och klickar fram nåt som ser ut som ett diagram.
Sen vänder han sig till mig.
"Jaha då ska vi gå igenom dina provsvar."
Jag sväljer nervöst!!
Har haft en dålig känsla i magen hela dagen.
Är beredd på det värsta.
"Dina levervärden va helt okej."
"Dina njurvärden va oxå bra."
"Dina vita blodkroppar va inte så höga som vi vill ha dom men det är ändå okej."
"Mammografin visade absolut ingenting."
Han tystnar för en sekund.
Sneglar på sin dator.
"Sen va det det här med ditt östrogen."
Jag nickar och visar att jag förstår vare han vill komma.
"Dina värden visade att din östrogenproduktion har startat upp sig igen. Det betyder att om det skulle finnas några cancerceller kvar i din kropp så finns det en risk att dom när sig på ditt östrogen."
Jag sänker blicken och knäpper mina händer, som för att be en liten liten bön.
Jag utrycker ett "Mmm".
"Det innebär att vi måste påbörja den kemiska blockaden av dina äggstockar omgående.
Helst redan imorgon."
Jag tittar upp.
Vänta nu, sa han Imorgon?
Men....men....jag har ju precis börjat jobba igen.
Hjärnan får en tillfällig kortslutning men jag samlar mig och fortsätter dialogen.
"Vad betyder detta då? Hur kommer det är påverka mig? Kommer jag kunna jobba?"
"Ja alltså du kommer känna ungefär samma biverkningar som när du började på Tamoxifenet.
Fast det kommer vara aningen värre, kraftigare."
Jag hör vad han säger men hjärnan vill inte acceptera det.
"Så du menar att jag kommer må ännu sämre denna gången. Hur ska jag kunna jobba då?"
"Jag förstår att detta inte var det du hade ställt dig in på, men det är viktigt att du fullföljer hela behandlingen."
Jag känner mig tom, sorgsen.
Jag nästan viskar fram min fråga.
"Men hur blir det med min fertilitet efter behandlingen då"
Läkaren ändrar sitt uppseende.
Kan inte avgöra om det är till det bättre eller sämre.
"Den här behandlingen kommer påverka dina äggstockar väldigt mycket.
Risken att du blir infertil är ganska stor....tyvärr.
Men jag vill återigen poängtera vikten av att du fullföljer behandlingen."
Jag känner en bitter smak i min mun.
Avsky.
Jävla helvetes skit cancer.
Nu ska sjukdomen sätta sin stämpel på mig oxå.
Jag tackar och får min tid till imorgon.
Läkaren informerar om nya tabletter och sprutor som ska hämtas ut på Apoteket.
Jag trodde att jag skulle känna en massa känslor när jag gick ut från mottagningen.
Istället kände jag ingenting, absolut ingenting.
Tror att jag just nu befinner mig i nån typ av förnekelse.
Jag borde vara jätteglad nu ju, inga tecken på cancer i min kropp.
Det va ju det han sa.
Varför känner jag då inte en uns av glädje.
Jag ringde till barnen och sa god natt.
Jag jobbar min första dag idag heltid....och jag saknar flickorna nåt så fruktansvärt.
Som det känns nu så kommer jag inte att fixa detta.
Att vara utan dom så mycket.
Men jag ska ge det en ärlig chans iallafall.
Nu är tiden snart inne, jag ska köra sista turen ut till Rydebäck och tillbaka sen är det slut.
Jag är svintrött redan....5 koppar kaffe senare.
Jag får visualisera min säng och mina snarkningar som ljuder.
God natt allihop
O M G
Allltså vad tänkte jag när jag planerade detta kalaset.
Jag hade nog hybris haha.
Det gick bra iallafall...men jag är nog tinnitusskadad för livet.
Den ljudnivån som barnen kom upp i är inte att leka med.
Dom älskade pizzorna (vilka barn älskar inte pizza).
Tårtan va en stor succé 😊
Det är mycket monster high nu hehe.
Vi hade några som va mjölk och äggallergiker.
Dom fick en specialare.
Väldigt vacker liten sak.
Jag blev väldigt sugen när jag hämtade dom...hade lust att säga:
"släng ihop en till mig med."
Men jag antar att dom inte är så lätta att göra hehe.
Lava fick jättemånga fina presenter.
Hennes presentöppning tog därför ett litet tag.
Men det gjorde inget för då fick vår lilla tjej vara i centrum ett tag.
Pappa va med och hjälpte till.
Det blev en hel den papper som ni säkert förstår.
Även om det är så jäkla jobbigt att ha kalas så är det absolut värt det.
Det är det minsta vi kan göra för vår älskade tjej.
Att se hennes ögon lysa och höra hennes skratt är betalning nog.
Jag tog en gemensam bild på alla gästerna.
Det fattas nog nån men det va svårt att valla ihop flocken hehe.
Nova va jätteduktig hela dagen, jag hörde knappt en pip från henne.
Mammas duktiga tjej ❤️
Nu är vi iväg på barnens dansträning.
Behöver jag säga att dom inte va så sugna på att träna.
Dom kunde knapps slita sig från alla presenter.
Så när vi kommer hem så fortsätter nog paketöppningen.
Jag är tacksam över att jag har haft att göra idag.
Det har bidragit till att jag inte har tänkt på morgondagen.
Nu när allt har lagt sig så kommer dock tankarna.
Men det kommer nog att gå bra...det måste det.
Tills vi hörs nästa gång....hej svejs!!
Vuxenkalas
Då va det över för denna gång...iallafall tills Nova fyller år.
Imorgon är det dags för barnkalaset....Förväntningarna är ganska milda från mig sida...om jag frågar Lava så är det nog lite mer åt det extrema hållet hehe.
Tur att det inte är oftare än så.
Det va inte bara Lava som fick present idag.
Jag fick en försenad fördelsdagspresent av mamma, en superfin poncho.
Den kommer användas en hel del.
Jag är väldigt förtjust i stickade/virkade kläder.
Här kommer lite bilder från dagen:
Den här fina buketten fick jag av Kewin och Linn.
Jag bockar och bugar.
Jag har på senare dar lärt mig uppskatta dessa vackra ting.
Det blev som sagt en del presenter idag.
Lava va jättenöjd och glad för alla saker hon fick.
Vi hade tur med vädret oxå ☀️
Nu känner man verkligen värmen i luften...underbart.
Uterummet är verkligen helt umderbart att vara o nu när solen värmer på.
Snart har jag fått det precis som jag vill ha det.
Den här vackra skyddsängeln fick jag av Eva.
Tack så jättemycket...verkligen!!
Nu ska jag hålla kväll.
Stort tack till alla som kom idag...Det blev en bra dag ☀️
Hej så länge!
Löften
Kylan nyper mig lätt i kinden när jag öppnar dörren.
Jag blundar och andas in.
Dofter som viskar löften om att våren snart är här.
Håller ögonen stängda en liten stund till...tar in allt.
När jag öppnar ögonen så dras dom automatiskt upp mot kvällshimlen.
Några stjärnor har avslöjat sig medan andra fortfarande slumrar där på himlavalvet.
Jag känner mig liten och betydlig när jag stirrar ut i det där stora mörka.
Känslan som jag haft hela dagen är fortfarande där.
Den är tyst, den är lömsk.
Jag vet att den är där...jag känner den.
Känslan är svår att beskriva....men det är ingen bra känsla.
Intution skulle vissa kalla det.
Paranoia väljer nog vissa att så fint beskriva den.
Jag har inget namn på känslan.
Det känns olustigt.
Jag spekulerar.
Vad är det som jag känner, vad är det som försiggår i mitt inre?
Vad tänker jag på...undermedvetet?
Jag har tänkt en del på mitt besök nu på måndag.
Vad som kommer sägas.
Kommer djävulen ta ett steg fram i vår eviga kamp.
Kommer hans än så länge tillsnörpta flin att åter igen växa.
Är det dessa tankarna som föder oron och ångesten i mig?
Jag vill inte tro det.
Jag är smartare än så, starkare än så.
Tankar på min framtid har svävat i mitt inre.
Hur ska jag göra?
Vad ska jag välja?
Ska jag ta chansen och hoppa?
Det väcker en gnista inom mig samtidigt som jag är livrädd för att misslyckas.
Jag är trygg....eller jag inbillar mig att jag är trygg där jag är.
Varför ska jag överge den tryggheten?
Det är ingen som ger mig några löften om lycka och välgång.
Det är bara jag....lilla jag....som gör mig redo att sväva ut mot det där stora mörka.
Rädsla är nåt bra.
Den tvingar dig att tänka efter.
Den ger dig möjligheten att vara modig.
Utan rädsla finns inget mod.
Jag vill vara modig.
Jag ska möta min rädsla...jag lovar att jag ska det.
Löftet ger jag mig själv och ingen annan.
Vattnet porlar från min fontän.
En lampa har tänts borta vid blommorna.
Lampan vittnar om solsken.
Jag ler.
Gizmo kommer ut från busken...han pratar med mig.
Berättar om dagen...på sitt eget lilla vis.
Lugnet lägger sig som en slöja.
Nu är det dags att avsluta dagen.
Försöker inte tänka mer...stilla även tankarna.
Shhhh!!
Tystnad.
