Sjukhuset
Luften var unken när jag klev innanför dörrarna. Jag blev förvånad då jag trodde att de skulle ha alla möjliga luftrenare som rensade bort alla Coronabakterier. Men nej, det va som att gå in i en vägg.
Instinktivt höll jag andan, men lät snart luften strömma ner i mina lungor igen.
Stegen va lika tunga som alltid. Först hisshallen. Sen skylten "röntgen". Några steg mot den, runda hörnan och sen nästa skylt "mammografi". En dörr till och sen en stor skärm. Incheckning....som att det vore ett hotell eller nåt.
Några minuters väntan som känns som en evighet. Sedan rösten "Isabelle".
Det falska leendet klistras på och mina sociala skills sätts på prov.
Jag kan proceduren, hon frågan om jag mått bra sen sist.
Jag vet att det enklaste är att bara nicka. Mina ord, min berättelse om hur jag egentligen mår är hon inte intresserad av.
Några försök till småprat dör snabbt ut. Jag orkar inte. Sen går det snabbt.
Vänd dig till höger. Vänster arm upp. Böj dig fram lite till. Stå stilla. Nästa sida. Samma sak. Backa bak lite. Snart klar nu. Tack så mycket. Doktorn är nöjd med bilderna. Hej då.
När jag kommer ut bränner tårarna bakom ögonlocken som vanligt. Men dom stannar där. Istället låter jag den rena luften fylla mina lungor, rensa mig.
Nu är det bara väntan kvar.....
Kalas nr 1
Jag glömde att lägga upp lite bilder från gårdagens kalas.
Det va jättetrevligt 😊
Gästerna blev till slut: Farmor, Sandra och Viktor, Pia & Lennart (Sandras föräldrar). Så vi va inte många men Lava va nöjd ändå.
Tyvärr blev det ju en del bortfall på grund av Corona viruset.
Under dagen plingade det dock i Lavas mobil, det svischades födelsepresenter lite då och då.
Här är lite bilder från gårdagen:
Tropikariet
Men hallååå!! Vilken underbar dag vi har haft.
Först kalas för Lava igen, denna gången på Tropikariet.
Något jag strax rekommenderar då personalen är väldigt kompetent och födelsedagsbarnet får göra väldigt mycket.
Lava va supernöjd när vi gick därifrån och de andra barnen verkade oxå vara tillfreds.
Vi körde hem och tog det lite lugnt innan det va dags för första gymnastikträningen på länge. Tjejerna va inte jättetaggade men när de väl kom dit så hoppade de på som vanligt.
Nu är vi hemma. Tjejerna har duschat och vi har ätit middag.
Jag ska sätta mig med lite planering inför VFUn. Imorgon är första dagen och som det ser ut nu så ska både Lava och Nova till skolan.
Jag håller tummarna att allt går bra.
Innan VFUn ska jag besöka sjukhuset. Det är en undersökning som ska genomföras och sen bär det av till Glumslöv.
Jag är väldigt nervös och förväntansfull på den här sista kursen.
Jag vill känna att jag klara detta. Sista chansen nu liksom.
Så jag tittar på lite material till tema våren som klassen har just nu. Det är inte lätt när man inte har träffat som men jag hoppas att Robban har överseende med det.
Tror jag kommer köra igång på riktigt efter påsklovet. Så jag ska försöka lära känna barnen nu bara.
Turbo tar igen sig efter en uppenbarligen tuff dag 😅 i bakgrunden kan ni se Lava som ägnar sig åt en av sina passioner (målande).
Just nu försöker hon bli inspirerad av Pokémon för att skapa sina egna versioner av Pokémon.
Här är lite bilder från dagen, ha en fin kväll 🌸
Tur i skogen
Mellan läxorna och matlagning tog jag och Nova en tur till skogen.
Fia, Emmy och Molli gjorde oss sällskap.
Lava ville stanna hemma, hon tyckte att vi hade varit ute i skogen tillräckligt mycket nu de senaste dagarna.
Så hon fick i uppdrag att dammsuga mellan legot och tvn 😊
Igår tog vi en tur ner till skateparken. Jag glömde lägga ut bilderna från igår.
Här kommer dem 😊
Imorgon är det fredag, då ska jag ut och köra lite buss.
Så imorgon blir det en tripp till affären för att handla hem maten till Lavas kalas på lördag.
Jag jobbar till småtimmarna på lördagmorgon så det hinns inte med då.
Ska bli trevligt att träffa farmor och farfar, Viktor och Sandra + föräldrar.
Tyvärr ringde hon som skulle göra Lavas tårta idag och meddelade att hon blivit dålig. Så det blir tyvärr inte nån dinosaurietårta heller 🤷🏼♀️
Trist då Lava hade sett fram emot den, men det är inget att göra åt det. Jag får se vad jag kan hitta för annat imorgon.
Nu ska jag krypa till kojs.
Tjejerna får vara hemma imorgon oxå, lika bra nu när dom varit hemma hela veckan.
Så håller vi tummarna att dom är hostfria till på måndag.
Natti natti 🌟
Hemmastudier...eller försök till det iallfall
Skolorna har restriktioner att följa. Dom ger inga frikort och jag förstår dem.
Restriktionerna säger att alla barn med symtom såsom snuva, hosta, feber, förkylning måste stanna hemma.
De skall vara symtomfria minst 48 timmar innan de kan och får komma tillbaka till skolan.
Som sagt jag förstår att dom har ett ansvar.
MEN!!!
Vad gör dom med alla de barn som inte får gå till skolan.
Vad händer med dem som är inne på sin tredje vecka hemma.
Hur ser deras undervisning ut?
Skolorna har öppet som vanligt och de barnen som kan gå dit får sin undervisningen som vanligt. Var är prioritering där?
Det är fler barn hemma än vad det är i skolan.
Men de barnen som är hemma får lite hemmauppgifter att göra.
Jättebra men långt ifrån tillräckligt. Nu har Lava och Nova en förälder som kan hjälpa dom på ett annat sätt, men alla andra då?
Min fråga är bara: hur längre ska dessa restriktioner kvarstå utan att skolorna påbörjar en distansundervisning?
För barnen som går i första klass där fokus ligger på läs- och skrivutvecklig förlorar otroligt mycket för varje vecka som går.
Jag vet att detta är en speciell situation men för guds skull, glöm inte bort de som är hemma. Skolorna har fortfarande ett ansvar gentemot dessa barn.
Sen kommer vi till nästa sak.
Mina studier! Jag satt igår och försökte revidera mitt examensarbete som kommit tillbaka. Något som är skitviktigt att det blir ordentligt gjort. Det är min utbildning som står på spel.
Hur lätt är det att fokusera när jag har två barn som behöver hjälp med sina läxor som lärarna anser att dom ska klara själv?? Jag kan säga att NEJ! Som klara inte det själv. Dom behöver min närvaro och stöttning under hela läxpasset.
Hur ska jag göra då?
Mellan läxorna ska mat lagas. Det vill säga, det blir inte mycket tid över för mina egna studier.
Förstår ni frustrationen när Lava inte får vara i skolan för att hon inte har varit hostfri i 48 timmar. Något som i dessa tider är en nästintill omöjlighet att begära.
Jag hoppas att detta blir bättre snart och att skolorna kommer fram till en annan lösning än hemmastudier för 9 och 10 åringar.
Nästa vecka börjar min VFU men i nuläget ser det inte ljust ut.
Knaperi knaperi knus
Jag somnade i soffan.
Jag vaknade av ett ljud.
Det knaprade, prasslade.
Jag förstod ingenting men tände min lampa på mobilen. Lös runt lite men såg ingenting.
Så jag lade mig igen efter att jag hade släppt in Turbo.
Efter en stund hör jag hur Turbo gnäller i köket.
Jag kallar på honom.
Samtidigt som jag kallar på honom ser jag i ögonvrån att något sticker fram på armstödet.
Där sitter en liten mus. Håller koll på Turbo och struntar totalt i mig.
Sen smiter ner under soffan när Turbo kommer.
Men alltså va!!!!
Jag lyfter på soffan och TJOFFF så är musen i Turbos mun.
Han går ut i köket och jag tänker att jag ska ta liket....men då släpper kattfan musen. Han tycker att han ska leka lite.
Jag gillar inte den naturen som katter har, tortyr m.m.
Men istället för att göra det som han ska göra, det vill säga äta musen. Så tabbar han sig och tappar bort musen.
Så nu har vi en mus i vårt hus 🤷🏼♀️
Trött jag blir 😅
Hembygdsparken
Viktor har blivit dålig, så jag fick rasta barnen idag. Vi åkte till Ängelholm och klappade lite djur.
Hoppas att Viktor kryar på sig fort 🌸
Nu är det dags att jobba lite.
En dag i skogen
Eller ja, det blev två timmar iallafall. Bättre än ingenting. Jag håller på att bli tokig av att bara sitta inne.
Så jag och tjejerna drog till Mölledammarna 😊🌳🍂🍃🌞
Det va skönt att höra fågelkvitter och vinden som drog i löven.
Jag trodde dock att jag skulle komma hem med mer energi än jag gick med...fel av mig.
Trött som en gnu för tillfället, men ja....🤷🏼♀️
Ikväll blir det lite busskörning! Får se om jag får med mig några passagerare. Igår va det rätt torrt ute.
Ha en fin fredag 🍷😊
Bokmalen
Alltså dessa barn.
Vi tog en tripp till Väla idag, tjejerna hade studiedag så det va lika bra att slå två flugor i en smäll.
Lava och Nova behövde nya vårjackor och jag antog att Väla va rätt tomt vid detta laget, så vi begav oss dit.
När vi gick där och tittade i affärerna så stannade Lava till vid en specifik affär.
Guess which? Akademibokhandeln såklart 😊
Hon hittade det hon letade efter, de tre sista böckerna i bokserien Warrior Cats. Det finns tre delar till men dom är inte översatta än så Lava håller sig. Men nu har hon tre böcker till att läsa.
Det är underbart när ens barn investerar sina pengar i böcker istället för godis och annat onödigt.
Jag är stolt över dom ❤️❤️
Jag lovade att visa medaljen som Nova kom hem med. Här är den:
Lava får sin imorgon på träningen.
Duktiga tjejer 🥰
Nu är det dags att nanna. Imorgon ska jag ha digitalt möte med min VFU grupp. På grund av viruset så får vi inte träffas på universitetet.
Dom har ställt in alla föreläsningar och vi väntar fortfarande på besked om huruvida vi ska ha vår VFU eller ej. Skolorna vet ej om de kommer stänga ner i nuläget och det påverkar ju alla som har sin VFU.
Fia skulle gått ut idag på sin praktik men hon har fått besked om att den inte kommer bli av.
Det är helt sjukt detta.
Folk beter sig så illa för att de inte har nån kunskap om det faktiska läget. De litar på löpsedlar framför den väsentliga informationen + det logiska tänkandet.
Det är precis som att alla har slutat tänka.
De låter rädslan styra.
Men men, jag är övertygad om att detta kommer blåsa över precis som fågelinfluensan och svininfluensan. Same same, But different!!
Nu är det natti natti 🌟🌟
Bokmalen
Alltså dessa barn.
Vi tog en tripp till Väla idag, tjejerna hade studiedag så det va lika bra att slå två flugor i en smäll.
Lava och Nova behövde nya vårjackor och jag antog att Väla va rätt tomt vid detta laget, så vi begav oss dit.
När vi gick där och tittade i affärerna så stannade Lava till vid en specifik affär.
Guess which? Akademibokhandeln såklart 😊
Hon hittade det hon letade efter, de tre sista böckerna i bokserien Warrior Cats. Det finns tre delar till men dom är inte översatta än så Lava håller sig. Men nu har hon tre böcker till att läsa.
Det är underbart när ens barn investerar sina pengar i böcker istället för godis och annat onödigt.
Jag är stolt över dom ❤️❤️
Jag lovade att visa medaljen som Nova kom hem med. Här är den:
Lava får sin imorgon på träningen.
Duktiga tjejer 🥰
Nu är det dags att nanna. Imorgon ska jag ha digitalt möte med min VFU grupp. På grund av viruset så får vi inte träffas på universitetet.
Dom har ställt in alla föreläsningar och vi väntar fortfarande på besked om huruvida vi ska ha vår VFU eller ej. Skolorna vet ej om de kommer stänga ner i nuläget och det påverkar ju alla som har sin VFU.
Fia skulle gått ut idag på sin praktik men hon har fått besked om att den inte kommer bli av.
Det är helt sjukt detta.
Folk beter sig så illa för att de inte har nån kunskap om det faktiska läget. De litar på löpsedlar framför den väsentliga informationen + det logiska tänkandet.
Det är precis som att alla har slutat tänka.
De låter rädslan styra.
Men men, jag är övertygad om att detta kommer blåsa över precis som fågelinfluensan och svininfluensan. Same same, But different!!
Nu är det natti natti 🌟🌟
Mmm
Vad har du att erbjuda mig
Det är söndag. Barnen har precis vaknat och jag har gjort en stark kopp kaffe och min vanliga skål med gröt och bär.
Så vad har du min kära söndag att erbjuda oss?
Jag vet att det är gymnastik men sen då, innan dess.
Igår lämnade jag och Emma in vårt arbete till vår handledare. Så jag väntar på feedback från henne. Men nu då?
Det snurrar med många tankar vad vi kan göra, men allt inkluderar en dator och mer jobb. Fler måsten.
Jag är ju med i vår styrelse och med det kommer en del förpliktelsen.
Det ska göras och nu när jag har skrivit på examensarbetet så har det gått bli lite åsidosatt. Så jag känner väl att jag skulle behöva ta itu med det oxå.
Många saker har varit stressande sista tiden och jag vet att jag inte har nämnt den allra största orsaken.
Jäkla Corona virus.
Jag bryr mig inte nämnvärt men det är så mycket som kommer med en hysterin som just nu florerar.
I fredags pratade jag med Fia. Hon hade fått info från sin skola att hon kanske inte skulle få göra sin VFU. I Danmark och Norge har dom stängt skolorn ju.
Jag blev så arg, för om jag inte kan göra min VFU så betyder det att jag inte kan ta examen.
Jag menar.....vad ska jag göra då?
Jag har varit så orolig och stressad över min tenta och att jag va tvungen att klara den för att få ta examen...och nu kommer detta.
Nåt som jag överhuvudtaget inte kan styra över.
Jag håller tummarna att utvecklingen går på rätt håll.
Nu önskar jag er en fin och lugn söndag 🌸
Va rädda om er och tvätta händerna ofta 😉
Flowers!! Don’t mind if I do.
In i sista sekunden rörde sig fingrarna över tangentbordet.
Pappa kom lite tidigare och jag va i full gång med att revidera examensarbetet med Emma.
Vi va till slut tvungna att pausa.
Ikväll när gästerna hade stängt dörren så satte jag mig med datorn igen.
Riktigt trist när jag egentligen ville mysa med tjejerna, men arbetet ska lämnas in på måndag. Så det va inte så att jag kunde välja nåt annat.
Klockan 20.32 skickade jag in vårt arbete.
Förhoppningsvis är vi klara för inlämning nu.
Nu ligger flickorna och sover medan jag ligger i soffan och känner hur ryggen värker.
Det har gradvis blivit värre, men det är inte konstigt. Jag sitter nästan aldrig ner, är alltid på språng.
Det visar sig på kvällen när jag lägger mig i soffan.
Snart är det dags för min undersökning och jag ska prata lite med dom där.
Jag har ju en oro men jag vet att det inte är något. Det är bara skönt att få en bekräftelse.
Jaja vi får se vad som händer.
Nu ska jag sova, riktigt gott.
Imorgon är det gymnastikträning igen.
Nova hämtade sin medalj nu sist.
Har inte tagit nån bild på den, ska absolut göra det så ni får se så fin den är.
Lava ska försöka hänga på imorgon så hon kan hämta sin oxå.
Natti natti 🌟🌟
Värken är svart..
Svart som natten.
När jag gör en rörelse och det hugger till.
Jag blir påmind om saker som jag spenderat dagar, månader....åt med att glömma.
Lika fort som ett andetag är dom tillbaka, lika verkliga som blodet i mina ådror.
Det gör ont, det letar sig in i mitt innersta.
Det viskar, om död och sorg som slukar allt det goda i livet.
Det svarta tar över det vita.
Det bästa jag kan hoppas på är en mörkgrå nyans.
Det värsta av allt är....att allt sitter i mitt huvud. Tusen tankar attackerar mig varje minut. Jag försöker att blockera, man för varje 100:de tanke som slår emot mig så glider minst 30 st igenom.
Jag står naken i mörkret utan skydd, så känns det.
Allt för en värk, en smärta.
Som du och många, många andra bara....viftar bort.
Jag vill det, jag viftar för allt i mitt liv.
Men det är förgäves.
Mitt i all aska som kretsar kring mig finns det en glöd.
Och minsta lilla tanke föder en eld som är nästintill omöjlig att släcka.
Klockan är 00.00 och jag vet att jag inte är ensam i detta.
Jag är tacksam och samtidigt sorgen över detta faktum.
Men nej, jag är inte ensam!!
Ta inte det för givet...
När det är tyst och barnen har lagt sig för kvällen. Då brukar jag ta en stund för mig själv. Plocka undan lite, koka en kopp te...bara ta en stund för mig själv och fundera.
Det är så många saker jag är tacksam för.
Så mycket som bubblar inom mig.
Alla saker som hänt under dagen, allt som blivit sagt.
Alla dessa sakerna begrundar jag i min tysthet.
Det är en nödvändighet.
För att jag inte ska glömma att allt detta kan vara borta i ett ögonblick.
Jag vill inte ta något för givet, och jag vill inte bli tagen för givet heller.
Just nu känner jag mig matt.
Har en förkylning som ligger och lurar.
Tog lite nässpray nu när jag gick och lade mig.
Det känns kan jag säga.
Du tycker att det är ingenting, bara en förkylning.
Men inte för mig, jag ser det annorlunda. Känslorna som står och knackar på min dörr är allt annat än lättvindiga.
För jag upplever det annorlunda.
Det är samma virus, samma förkylning....men ändå inte.
Jag anstränger mig för att ta hand om min kropp. Äta bra, ta mina tillskott, träna regelbundet....för att jag är skyldig min kropp det.
Den kämpade för mig, i motvind.
Därför är det skuldkänslor som växer inom mig.
Jag gjorde inte tillräckligt, jag blev sjuk ändå.
Mmm....jag vet, det låter konstig undra öron, rent utav tramsigt.
Men för mig är det sanning, min verklighet.
Jag önskar så så mycket att det inte behövde bara så, men ja.
Jag kan bara hoppas på att det blir mildare med tiden.
God. Natt 🌟
