bellabuss

När jag gör en rörelse och det hugger till.

Jag blir påmind om saker som jag spenderat dagar, månader....åt med att glömma.

Lika fort som ett andetag är dom tillbaka, lika verkliga som blodet i mina ådror. 

Det gör ont, det letar sig in i mitt innersta.

Det viskar, om död och sorg som slukar allt det goda i livet.

Det svarta tar över det vita. 

Det bästa jag kan hoppas på är en mörkgrå nyans. 

Det värsta av allt är....att allt sitter i mitt huvud. Tusen tankar attackerar mig varje minut. Jag försöker att blockera, man för varje 100:de tanke som slår emot mig så glider minst 30 st igenom. 

Jag står naken i mörkret utan skydd, så känns det.

Allt för en värk, en smärta. 

Som du och många, många andra bara....viftar bort. 

Jag vill det, jag viftar för allt i mitt liv. 

Men det är förgäves. 

Mitt i all aska som kretsar kring mig finns det en glöd. 

Och minsta lilla tanke föder en eld som är nästintill omöjlig att släcka. 

Klockan är 00.00 och jag vet att jag inte är ensam i detta.

Jag är tacksam och samtidigt sorgen över detta faktum. 

Men nej, jag är inte ensam!!